Psykisk misshandlare

Finns massor med tips på nätet om hur man ser om man blir psykiskt misshandlad. Men knappt något om motsatsen.
När man inser att man själv är den som misshandlar.

Vet inte varför. Många händelser i livet som gjort att jag satt upp en massa barriärer, mellan mig själv och mitt känsloliv.
Ofta har jag intalat mig själv om att "sådär ska jag aldrig göra/känna igen". "Vill inte vara sådär svag igen". Och det är precis vad som står som förklaring till offren mot såna som mig.

Jag har aldrig använt mig utav nedsättande ord. Men kontrollbehovet, psycho tendenserna med att alltid ha uppsikt. Få folk att inte känna sig tillräckliga etc. Som att dom måste tippa på äggskal runt mig.

Ett ex sa "önskar att du bara slog mig någon gång.". Jag trodde att det var något hon önskade att jag gjorde. Men jag vägrade.
Googlade idag den meningen på engelska och fick se innebörden av den meningen.
Det är för att få en anledning att lämna. Många offer av psykisk misshandlade känner en sån känsla.
Jag är snäll för det mesta, och inte fysiskt våldsam. Men psykiskt får jag henne att må dåligt. Hon kan inte sätta fingret på varför. Så hon önskar att bli misshandlad så jag kan se:/

Det är inte alls sådan jag vill vara. Jag vill hjälpa, inte såra folk. Men jag har märkt länge att det här livet är jävligt ensamt.
Vet inte hur länge det har pågått. Så hur tar jag mig ur detta destruktiva mönster?

Psykologen har inte heller sagt något, o där har jag gått länge nu.

Alltid rädd vart jag har folk. Om jag är älskvärd. Förväntar mig att bli huggen i ryggen, det är bara en tidsfråga etc.

Bra att du träffar någon professionell. En fråga är om andra uppfattar dig som du själv uppfattar dig? Det kan väl ändå inte vara alla? Har du pratat med psykologen om det? Är du 100% öppen inför din psykolog? Har du något exempel på hur du gör eller vad du säger, när du får andra att känna sig otillräckliga?

Jag har alltid försökt att vara 100% öppen med min psykolog. Tänker att annars blir det svårt att då hjälp. Men jag utgår ifrån min synvinkel och hur jag uppfattar att jag blir behandlad. Aldrig hört ett ord om detta, så måste ha flygit under radarn.

Jag märker att folk inte ids. Jag är duktig på att argumentera.

Saker jag gör som kan såra, som jag själv är uppväxt med är att ingenting är tillräckligt.
Flickvän gör MIN disk för att vara snäll. Jag gnäller över hur kasst hon diskar. (Matrester kvar på bestiken etc).
Hon lagar mat. Jag tänker inte ens på att det är min favoritmat hon lagar, utan säger "inte lite dålig form du lagt den i? Finns en större här".
Etc etc. Saker som får folk att känna sig otillräcklig helt enkelt.
Sånt man kanske, med ett normalt huvud, borde uppskatta.

Jag är långsint och glömmer inte lätt eller förlåter. Har svårt att diskutera känslor eller förstå andras.
Sociala regler har jag noll koll på. Jag klampar in, pissar ner människan sen går när jag fått igenom min poäng.

Allt detta gör jag med tron om att jag kan hjälpa folk bli bättre människor. Det är något jag strävar efter dagligen. Så då borde det vara liknande för alla eller hur? Blir besviken när det inte uppskattas, eller inte får den effekt jag förväntar mig.

Kan även manipulera för att få min vilja igenom. Tänker nog inte på konsekvenser.

Började när jag var liten. Jämförde mig alltid med andra. Tystlåten och fundersam. Märkte jag inte var så omtyckt. Försökte alltid vara snäll.
Sen fick jag nog av behandlingen av folk. Så ville börja säga ifrån och stå på mig för en gångs skull. Aldrig våldsam, men uppkäftig.

Det tar för mycket tid och energi att gå till botten med detta för mig, och därför får du ta mina reflektioner med några nypor salt.

Men du är alltså(som många andra, men på ditt sätt) lite grann skadad av din uppväxt. För många som är skadade av sin uppväxt kan det vara en svår insikt, då det ofta finns en väldig lojalitet mot föräldrar i och med att allting oftast inte är svart eller vitt. Det låter som en delvis auktoritär uppfostran, vilket tänkbart leder till samma beteende som vuxen, likt du beskriver.

Vissa av dom saker du beskriver tror jag kan vara "positiva". Typ, som att inte ta skit och att uppmärksamma verkliga konflikter. Jag skulle hellre än manipulation använda ordet påverka, för påverka, är något som alla medvetet eller omedvetet försöker göra i en kontext med andra mänskor. Om man nu inte är åhörare hela livet.

Det är möjligt att du väl snabbt drar slutsatser som stämmer överens med hur du vill att hela sanningen ska se ut. Ofta om man tar sig tid till att försöka förstå varför någon gör något undermåligt eller klantar till det, kan man hitta en bra förklaring, och att det inte finns någon illvillig avsikt, eller att personen i fråga verkligen inte förmår att göra det bättre, eller på annat sätt.

Uppfattningen, att du är bra på att argumentera, delas den av andra, av din psykolog, osv? Har du deltagit i debatter som kräver att man är insatt i vad som avhandlas?

En annan sak: i vardagliga, personliga och privata kontexter är mänskor inte tvingade att umgås eller ingå i ett sammanhang. Därför får man lita på att folk kan säga ifrån och bryta med icke-önskvärda mänskor. Flick- och pojkvänner har t.ex. ett val att sluta ha en relation, om dom känner för det.

Någon annan har säkert klokare input att komma med.

Du har gjort korrekta analyser iaf. Vet att det är min mor jag plockat upp beteendet från. Ingenting man gjorde dög. Och sa man något hade man aldrig rätt, och sa man för mycket tog hon åt sig.
Märkte när jag stod o domderade diskningen att det är ju så jag har blivit behandlad.

Jag drar slutsatser och agerar på det. Ger efter för impulsen, o det är nog svårt att övertyga mig om något annat utan att lägga mycket energin på det, om jag inte redan "stängt av". Efter ett tag släpper det.
Istället hade jag kunnat ställa mer frågor, men det har jag inte tålamod till.

Har fått höra att jag är smart och har talets gåva. Märker inget av det själv dock. Tror jag gillar att höra mig själv prata.

Absolut, folk får bryta. Men jag försöker nog spela på känslor där. Även om jag själv ser det som att jag ventilerar.
Vet inte hur passiv-aggressiv jag är.

Jag har vuxit upp i en familj där jag tassade på äggskal för att "klara mig helskinnad".

Är oförmögen till nära relationer. Det fungerar ett tag till alltför många konflikter där jag har stigit åt sidan och hållit tyst har byggts upp till en tsunami och jag har dragit mig undan relationen helt och hållet. Bespara dig själv och andra den smärtan, är mitt råd. Sånt här går i arv från generation till generation och det är inget som någon vill ha i samhället.

Finns många svaga människor också och som söker sig till dem starkare och som sedan sitter och klagar på dessa "de starkare".
Det är väl just så de "passivt aggressiva" uppträder?

Jag är också den som varit tyst och stigit åt sidan. Men nu har jag dragit på mig ett beteende jag inte vill stå för.
Kan du utveckla hur du menar med att bespara andra den smärtan?
Vet inte om du säger åt mig att flytta ut i skogen, eller att undvika förhållanden helt.

Hittade länken jag läste och kände igen mig i.
https://www.psychologytoday.com/blog...onally-abusive

Hur jag upplever det, stämmer in till punkt och pricka.
Hur partnern upplever det och uttrycker sig har jag hört många gånger förr.

Saker jag däremot inte gör, som återkommer i artiklar är att isolera henne från omgivningen. Tycker inte om när hon umgås med vissa. Tillåter det, mot min egen vilja, då jag insett att beteendet är sjukt för länge sen, så försöker "bottle it up".
Eller har sex, även om inte motpartern är lika sugen. Tanken äcklar mig, o jag vill bli lika åtrådd.

Annan sak jag kunde göra var att "göra slut" medvetet.. Riktigt fittigt.
Anledningen till det var att jag alltid haft problem med att förstå andra, och har ofta blivit sårad själv. läste en massa RSD(real social dynamic) under en period och mycket när man läser om psykologi berättar att det måste finnas något sorts "straff". Många säger "you got to train people like a dog". O jag läste in rätt mycket i det och hur folk behandlat mig, även fast jag inte ville respektera det synsättet, så använde jag mig av det, utan att se det som något fel. Det var helt enkelt "så man var tvungen att göra, för att bli behandlad bättre".

Så medvetet gjorde jag slut i några dagar, sen tog tillbaka.
Ibland gjorde jag även slut för att jag var rädd för att bli sårad igen.
När man gör så försvinner säkerheten i förhållandet, något jag trodde att jag upprätthöll. Sjukt, jag vet..

Det var ofta jag plockade upp andras beteenden. Hade en polare som var en riktig fitta ibland, men när jag betedde mig dumt, kunde han säga det rakt ut. Typ "skärp dig, ditt offer, du låter som en kärring".
Då lärde jag mig att inte bete mig så igen. Jag skrev tidigare om min syn på att "aldrig igen ska jag göra/bete mig så.".
Vet att jag kom på mig själv med min polares personlighet, när jag ofta försökte hjälpa. Typ ta avstånd när någon beter sig dumt, istället för att reda ut det. Säga saker som "du beter dig som ett offer.". Vilket kanske var sant, men det var polarens ord, inte mina.

Well, mitt svar kommer dock bli borttaget - men psyket är som en grammofonskiva ungefär där det som läggs in i det är det som spelas upp.

Du bara ger ut den attityd som lagts in i dig ungefär - där yea det går att rensa ur sån inprägling ur människor även om det sitter djupt - det är sånt man pysslar med om man praktiserar, mediterar och skit - men det som blir då är att om man är 'blank' blir att man drar till sig kopiöst med folk som vill påverka en så man får typ lägga undan 1 timma om dagen och hela helgerna för att rensa ur allt nytt folk vill prägla in i en.

Psyket är skumt som fan, det där med att du tar åt dig andras personlighet är ungefär som att du aldrig riktigt släppt på din egen till att börja med utan den har skrivits över av din morsa eller vems beteende det är som du tagit efter - grammofonskivan kan skrivas över utifrån om det aldrig hinner börja komma inifrån personen själv - folk som inte har det där med ett eget 'själv' suger upp andras för de har som undermedvetet lärt sig att vara någon annan för deras eget fick som aldrig riktigt sprouta ut.

Det där är ett s.k "false self" - ett lager på personligheten som uppstår för det läggs in olika beteenden under uppväxten, det går rensa ut men det kanske bästa vore till att börja med att inte sätta dig ihop med någon som spelar andra rollen som någon som har ett false self som är programmerat till att bli psykiskt misshandlat - för det blir just dragning till den typen av personlighet för det "false selfet" skapar sånt beteende som innebär det sätter sig i sitationer där det förstärker sin 'potens' i personligheten.

Alltså om du tänker dig att det där beteendet hos dig är som ett datorvirus med kass kod som kommit in i dig, där den koden verifierar sin existens utefter att söka upp en annan som har en slags bekräftande del på den koden och vill bli någons bitch - där okej om du tar bort det som egot verifierar sin existens utifrån kommer det börja dö och tappa sitt grepp.

Ser ingen anledning till att inlägget skulle raderas. Du har nämligen helt rätt. Sparade det i citatet som du träffar klockrenast på, och som jag vill utveckla ifrån. Men håller med om hela inlägget.

Har alltid blivit tyglad och låtit mig tyglas av andra. Detta har byggt upp frustration, som när en hund stängs in i ett hörn och sedan gör utfall. Det är ju sedan jag kände att "nejfan, nu är det MIN tur att ha rätt. Kan inte bara vara jag som har fel hela tiden.". Därför trampar jag tillbaks istället för att kommunicera. Många reagerar på detta, typ vart kom det ifrån? Vänner o sånt. Men vad dom inte vet är att jag ser deras behandling utav mig som jag blivit behandlad förr. Har försökt att kommunicera sakligt, sen stormar det ut.

Konstanta tankar sen typ femårsåldern om varför jag inte fungerar som andra. Eller varför folk behandlar mig som dom gör.

Jag tror att det blir lättare att motstå yttre påfrestning när man har ett starkt jag. Nu har jag inte det, men försöker varje dag att hitta tillbaks dit. Nya utmaningar varje gång jag dyker i någon riktning och denna tråd är den nya utmaningen.

På ett sätt är jag kvar i samma tänk. "Aldrig igen". Men jag måste köra full reebot. Glömma inlärt beteende och landa på fast mark.

Misstänker att jag dragit på mig narcissism, borderline eller antisocial personlighetsstörning. Mkt som stämmer in.