Har en hel del roliga saker man har gjort.
En goding är iaf när några polare skulle på en långväg och köpa munchies, jag och en polare till orkade inte fara så vi stannade. Så skulle vi sätta igång ps2 för att lira lite.
Då ser vi till våran bänga fasa att det inte är ikopplat, det slutar med att jag offrar mig (efter mycket klagande och "fan...kan inte du gå?" så slutar jag där bakom tv:n för att koppla i det.
När jag sitter där bakom så råkas jag riva ut kablarna istället, och antennkabeln till till tv:n med, sen kopplar jag i lampan och håller på istället.
Sen efter kanske 30 minuters grävande bakom tv:n så lyckas jag stoppa TILLBAKA samma kablar jag lyckats riva ut, men inte koppla i ps2:et. Så jag drar ut tv:n och fixar äntligen till det. Rätt genomsvettig och efter en hel del skratt kan väl tilläggas med.
Sen när vi slår igång spelet (Splinter Cell-nått) så börjar man i ett tutorial-rum iaf, vi spelar multiplayer. Vi springer runt i det rummet i drygt en timme, utan att alls fatta vad vi ska göra. Vi försöker allt möjligt, hoppa, skjuta varann, skjuta på låsen, boostjumpa (ni som spelat fattar) och allt. Men vi får inte till det, vi är fast i nybörjarrummet och kommer aldrig därifrån efter 1,5h-timmars spelande.
Sen kommer våra munchies och vi ger upp hoppet om att någonsin klara av första rummet i det svåraste spelet jag spelat bäng.
Kan tilläggas att jag provade det nykter dagen efteråt och då är det fina instruktioner (med röst) och allt som säger hur du ska göra. Vilket även stannar kvar på skärmen så det är bara att läsa sig till det.
Jag tror aldrig jag har varit så dum någonsin som den kvällen, även fast det finns många fler sånna historier.