Varför blir jag inte nikotinberoende?

Efter att ha rökt regelbundet under ett års tid (desförinnan mindre regelbundet) bestämde jag mig i helgen för att sluta. Mitt intag har legat på, ungefär, 7-8 Luckies om dagen, eller något i den stilen, vilket kändes lite överflödigt.

Sagt och gjort, jag slutade. Sedan väntade jag på abstinensbesvären. Och väntade. Snart blir jag sur? Snart skriker kroppen (hjärnan) efter nikotin?
Nej. Inget hände.

Det är inte så att jag klagar, men hur kommer det sig egentligen? Rökte jag inte tillräckligt mycket för att få besvär? Beror det helt enkelt på att alla har olika fysiska och psykiska förutsättningar?

Jag skulle tro att en julhelg inte är en vardag rent psykologiskt så att jämföra på det sättet har sina brister. Tror att besvären kan komma sen när det blir riktig vardag igen, jag vet ju själv varför och hur jag röker. Men om jag har fel är det bara att gratulera, det är en smutsig vana som man igentligen borde göra sig av med.

Vänta tills du blir riktigt förbannad på nåt/nån nästa gång

du har gått på lögnen/myten om hur beroendeframkallande nikotin är.

Personligen tror jag att man behöver röka/snusa i minst 5 år innan man får några som helst besvär att tala om.
Har själv snusat i ca 5 år och la av för en månad sedan, hade lite små abstinensbesvär de första 3 dagarna, sen var det lugnt.

Rökt i flera år och slutade för några månader sen, inga problem.

Snusat i flera år, kan inte sluta.

Nåja, ett år och 7 cigaretter om dagen är ju inte så mycket... Och sen så är ju en julhelg som sagt inte den mest problematiska miljön att vara rökfri i... Prova krogen eller arbets-/skol-raster... Där har du något att bita i!

edit: Glömde bort att man inte fick röka på krogen i Sverige längre... Nåja, vi får ändra det till privatfester där medparten av besökarna röker istället då...

Av mina erfarenheter kan jag säga att det skiljer sig förbaskat mycket från person till person hur pass beroende man blir. Jag själv har rökt i många år, fast uppdelat i perioder. Det är faktiskt så att jag först nu har problem med att sluta, så jag blir tvungen att ta till snus istället. Men jag hade faktiskt inga som helst problem med att sluta efter att bara ha rökt i något år. Jag höll då också upp ett bra tag utan någon tanke på cigaretter.

Somliga vänner däremot, blir som tokiga om det bara går en dag. De klättrar på väggarna med påtagliga fysika problem som darrningar, huvudvärk m.m.

/perris

Vitt skilda svar

Själv tror jag liksom vappa att nikotinets beroendeframkallande effekter är överdrivna. Visst, har man bakat in ciggen i sitt utdragna liv under tiotals år är det alldeles säkert svårt att sluta, men de flesta överdriver nog abstinensen för att "det är så det ska vara".

Och ja, sen är det väl personligt, som med allt annat, givetvis. Själv är jag fruktansvärt viljesvag men det verkar inte försvåra det plötsliga nikotinstoppet. Jag ska göra ett nytt försök om något år. Två paket om dagen i två år - kanske får jag känna på den åtråvärda absintensen då.

Nikotin är egentligen inte fysiskt beroendeframkallande, utan det är psyket som spelar dig ett spratt.

På ett par dygn är man "ren" från nikotinet, och den abstinens som uppkommer efter det är psykisk. Dock inte sagt att det är lättare att sluta, snarare tvärtom, men ändå värt att tänka på..

Även jag slutade att tro på nikotinberoendets allvar när jag rökte konstant under en lång tid och klarade mig en vecka i fjällen utan några problem alls. Känner inget sug alls som nykter men när alkoholen kommer ja då jävlar måste jag röka...

som jag känner är det inte själva nikotinet jag är beroende av. just att ha den där jävla cancer pinnen mellan fingarna och suga på är ju en underbar känsla

Jag tror ocksa nikotinberoende klart överdrivs. Jag bor utomlands och snuset tar ibland slut och man far vara utan nan manad i taget. Känner inga fysiska besvär alls av att vara utan. När jag har snus ligger prillan inne nästan jämt, men det är nog snarare vanans makt än ett rent fysiskt beroende.