Nazisternas alla misstag i kriget

Ja, den här tråden bör flyttas eller låsas. Den fyller ingen vettig funktion och är bara "knäpp"..

Mobilisera ekonomin tidigare. Hade man gjord detta 1941 istället för 1943 så hade krigsutgången sett annorlunda ut. Stridsvagnsproduktionen peakade 1944 trots de allierades bombkampanjer.

Och peaken, innebar att man var uppe i 1/4 så stor stridsvagnsproduktion som västmakterna. Notera vidare att man i samband med detta, även tvingades göra vagnarna mera primitiva (t.ex. gå över till enbart handrikt på Pzkw IV) och att kvaliteten på pansarplåten minskade drastiskt. Liknande kvalitetsproblem hade man även med annan materiel, t.ex. med Me 262 och Typ XXI-ubåtarna, som till 0% var användbara från tillverkaren och måste rivas ner, gås igenom och byggas upp igen, ute på förband för att kunna få i.a.f. en del enheter användbara.

läste att hitler hindrade att me 262 kom ut

Som Ormen Långe är inne på, detsamma gäller flyg, som ofta producerades som mest 1944. Problemet är att flera modeller då redan var gamla. Det ser imponerande ut på ytan, men bygger på att man använder sig av produkter som redan är väl inarbetade, och därför kanske inte längre så bra i strid.

Det råder delade meningar om hur Tyskland skulle planera för krig. Det är sant att produktionen med tiden nådde upp till exempelvis Sovjets - problemet var att kriget redan hade förlorats när så skedde. Med en snabbare mobilisering hade man inte kunnat vidmakthålla topproduktion lika länge. Sagt på ett annat sätt: det var inte så att tyskar gick hemma och skrotade, utan man satsade på en mer hållvarig mobilisering.

"Flygplansmiraklet" bestod mest av att man tillverkade enorma mängder halvobsoleta jaktplan, främst Me 109 som dessutom dödade stora mängder oerfarna piloter vid start och landning. I luften gick det inte mycket bättre för den flygande kanonmaten.

Vid samma tid tillverkade de allierade stora mängder två-och fyrmotoriga bombplan, vilket måste vägas in när man jämför siffrorna.


Naziregimen tvekade länge inför att gå över till full mobilisering, dels för att man hade satsat allt på ett kort krig och dels för att minnet av missnöjet (och så småningom revolutionsstämningen) under det förra kriget satt kvar. Man upprätthöll tillverkningen av civila konsumtionsvaror på en mycket högre nivå än i Sovjet, exempelvis. Det är ironiskt att både USA och Storbritannien var snabbare och effektivare i sin industriella mobilisering, i Storbritannien till och med kallad "krigskommunism".

En annan fördröjande faktor var att det helt enkelt tog tid att bygga fabriker och annat. Sovjet hade klarat av det redan under 30-talet (om än klumpigt), och USA och Storbritannien hade större (och i USAs fall mycket effektivare) industrier i fredstid. Ett annat exempel på axelmaktssidan är Italien, vars fordonsindustri var alldeles för liten och underutvecklad för att kunna hänga med under kriget. Även om man slänger pengar (och slavarbetare, och andra resurser) på något tar det tid att nå resultat.

(Lästips som alltid: The Wages of Destruction av Adam Tooze.)

stämmer det att tyskarna hade besegrat storbritannien om de bara fortsatt attackera dem med flyg en vecka till?

Troligen inte. Tyskarnas enda chans att vinna andra världskriget hade varit om de hade haft V2 färdiga när kriget bröt ut och hade kunnat förse dem med atombomber. Tyskland hade aldrig någon chans att vinna ett konventionellt krig mot Storbritannien, Sovjetunionen och USA.

Utvisade de mest begåvade vetenskapsmännen, som i sin tur hade kunnat skapa bl.a. massförstörelsevapen åt Tyskland.

Åter, det spelar ingen roll hur många flygplan Tyskland tillverkade år 1944. De hade inte ens bränsle att driva dem, än mindre att bränsle till att träna piloter innan de skickades ut i strid.

Många av planen som tillverkades då stod kvar orörda i olika lagerlokaler vid krigets slut. Alla stirrar sig blinda på antal flyg, antal stridsvagnar, antal ditt och datt och alla förutsätter att samtliga fordon jämt stod färdigtankade. Ett allierat bombplan är ju värt som 14 tyska om det kan flyga två dagliga operationer över en vecka, jämfört med motståndarens som bara har bränsle till en flygning under samma period.

Eller som vid Oderfronten, där tyskarna hade gott om kanoner men bara kunde skjuta i genomsnitt två granater per dag. Tyskarna hade 1944 brist på bränsle, sprängämnen och erfarna förband. Tanks, lastbilar och flygplan stod stilla. En stor del av de bästa soldaterna var tillfångatagna, dödade eller svårt sårade.

Ja, exemplen är oändliga. På Omaha Beach fick tyskarna helt slut på ammunition efter bara några timmar, Ardenneoffensiven gick utmärkt tills man körde slut på bränslet och lämnade pansvarvagnarna för att fortsätta avancera till fots.

Rommel avancerade så snabbt mot El Alamein att tankbilarna inte hade bränsle att ta sig tillbaka till depån igen.

En pansarvagn drog sisådär 50 liter milen medan dåtidens tanklastbilar fick med sig ynka ~3000 liter bränsle, det är endast 10% av vad en modern on road-lastbil kan frakta.

De Allierade hade tur att alltid vara på rätt sida av oljefälten, både på västfronten (Nordamerikas fält), på östfronten (Bakus fält) och i Nordafrika (Mellanösterns fält). Jag vågar inte ens tänka på vad Wehrmacht hade varit kapabelt till om de hade olja i överflöd och de allierade istället satt strandade överallt utan bränsle.