Hej!
Hur vet man egentligen om man är låg begpvad?
Jag ser mig själv både som normal intelligent, och ibland precis på gränsen till det.
Många av mina vänner har givit mig komplimanger om att jag är skarpsinnad och intelligent. Även bekanta som man bara påträffat lite snabbt, och "lärt känna" varandra hastigt. På möte, evengemang m.m.
Jag har börjat tänka lite den senaste tiden - När jag var barn, så lärde jag mig tydligen att gå och prata långsamt. Utifrån ett papper ifrån skoltiden (lågstadiet - ettan).
Det stod lite saker om mig, bland annat att jag var fantasirikt och positiv pojke. Men även att jag hade svårt och var långsam. Jag kunde inte hela alfabetet, glömde visa bokstäver och ibland var jag osäker på hur ordningen var. Tydligen var jag väldigt säker, och kunde i alla fall litegrann, men plötsligt så glömde jag ordningen återigen. Pappret stod det en hel del om att jag var långsam, och massa andra saker.
Så jag hamnade i en särskola, som jag senare skulle vantrivas och känna att jag är "fast" där. Jag trivdes inte med klass"kamraterna", läraren var ingen höjdare och själva skolformen gillade jag inte.
Jag hamnade i deppression under gymnasiet, för att sedan hoppa av. I min mörkaste period, träffade jag en psykolog, samtidigt som jag pluggade på Folkhögskola (Som jag trivdes väldigt mycket i). Efter en tid med psykologen, och prat om att jag inte gillade vara låg begåvad och ångest över gått på särskola hela gymnasiet, när jag i själva verket ville gå i en "normal" linje, så jag kunde få ordentliga betyg. Särskolan har inte samma betygsystem som "normal" klass har. De kanske har det idag, det vet jag inte. De hade i alla fall inte det på min skoltid.
Psykologen bestämde sig då för att göra ny begåvningstest, för att hon själv misstänkte att det måste skett någon misstank. Eftercatt hon pratat med mig och analyserat mig. Så ansåg hon alltså mig för att inte vara låg begåvad.
Efter testet, så visade precis det som psykologen trodde. Jag var inte låg begåvad. Utan resultatet som jag fick, visade sig att jag var normal begåvad. Detta fick givetvis mig att känna en stor lättnad. Men det fick mig också att tänka och bli frusterad att ingen lärare sa någoting, utan lätt mig bara kliva igenom skolåren. Jag hade alltsåmgått på särskolan av misstag. I hela min skolår. Jag var väldigt frusterad.
Idag, så vet kag att jag är väldigt annorlunda gentemot min familj. Jag är "svarta" fåret i min familj. Jag har massa intressen som min familj inte har. Ända sedan jag var liten var jag väldigt insatt i konst och andra saker. Medan andra gillade sport t.ex.
Det får mig att tänka - Om jag verkligen var långsam i lågstadiet, och om det inte beror på låg begåvning, vad kan det ha varit då? Om det borde vara koncentrationssvårigheter, gjorde man alltså inte ADHD-test för att vara helt säker på att det handlade om låg begåvning, och inte annat. Man kan väl inte göra test på ett barn utan att göra koncentratonssvårigheters test eller något?
Jag växte upp i en ostabil hemmiljö. Mycket konflikter, bråk om pengar och en stor räddsla av att familjen skall skämma ut sig. Liksom min mor ville att man skulle vara "perfekt" och en gentleman.
Kan det ha påverkat testresultatet som barn?
Jag sitter här, och funderar på allt möjligt. Jag har en annorlunda personlighet än vad min familj har. Liksom, jag har helt andra värderingar, bryr mig om mänskliga rättigheter och har helt andra intressen, kan dessutom komma överens med nästan vem som helst i princip. Inga svårigheter med att komma i kontakt med någon. Gentemot min familj, så är min far mer eller mindre ensamvarg. Min mor extrem låg självkänsla, och tycker vissa folkgrupper är ditten och datten, ingen som helst intresse av omvärlden och tycker sig själv vara felfri.
Min bror, nästan som min mor, snackar skit om andra, låg självkänsla, inga tecken på ambitioner eller intresse av olika saker, tycker vissa folkgrupper är ditten och datten. Dessutom är extra ful i mun mot det motsatta könet.
De är lika varandra, för att det är son & mor.
Men i mitt fall är jag helt annorlunda, och det får mig att tänka. Är personlighet genetiskt, eller varför är jag annorlunda?
Jag försöker också klura ut vad som gjorde så att testresultatet blev så fel. För visst borde man vara extra försiktigt med sådant. Om man nu var medveten över hur särskolans betygssytem är, och vad det kan ge för konsekvenser för framtiden. Liksom jobb och annat.
Jag vet att jag inte är felfri. Jag har exempelvis svårt med grammatiken vid text, även stavfel förekommer. Möjlig dyslexi.
Min fråga är - Hur kommer det sig att man blir "svarta" fåret. Är personlighet genetiskt? Min bror och mor är likadan, men jag är annorlunda.
Hur lyder eran tankar angående mina upplevelser?
Hur vet man egentligen om man är låg begpvad?
Jag ser mig själv både som normal intelligent, och ibland precis på gränsen till det.
Många av mina vänner har givit mig komplimanger om att jag är skarpsinnad och intelligent. Även bekanta som man bara påträffat lite snabbt, och "lärt känna" varandra hastigt. På möte, evengemang m.m.
Jag har börjat tänka lite den senaste tiden - När jag var barn, så lärde jag mig tydligen att gå och prata långsamt. Utifrån ett papper ifrån skoltiden (lågstadiet - ettan).
Det stod lite saker om mig, bland annat att jag var fantasirikt och positiv pojke. Men även att jag hade svårt och var långsam. Jag kunde inte hela alfabetet, glömde visa bokstäver och ibland var jag osäker på hur ordningen var. Tydligen var jag väldigt säker, och kunde i alla fall litegrann, men plötsligt så glömde jag ordningen återigen. Pappret stod det en hel del om att jag var långsam, och massa andra saker.
Så jag hamnade i en särskola, som jag senare skulle vantrivas och känna att jag är "fast" där. Jag trivdes inte med klass"kamraterna", läraren var ingen höjdare och själva skolformen gillade jag inte.
Jag hamnade i deppression under gymnasiet, för att sedan hoppa av. I min mörkaste period, träffade jag en psykolog, samtidigt som jag pluggade på Folkhögskola (Som jag trivdes väldigt mycket i). Efter en tid med psykologen, och prat om att jag inte gillade vara låg begåvad och ångest över gått på särskola hela gymnasiet, när jag i själva verket ville gå i en "normal" linje, så jag kunde få ordentliga betyg. Särskolan har inte samma betygsystem som "normal" klass har. De kanske har det idag, det vet jag inte. De hade i alla fall inte det på min skoltid.
Psykologen bestämde sig då för att göra ny begåvningstest, för att hon själv misstänkte att det måste skett någon misstank. Eftercatt hon pratat med mig och analyserat mig. Så ansåg hon alltså mig för att inte vara låg begåvad.
Efter testet, så visade precis det som psykologen trodde. Jag var inte låg begåvad. Utan resultatet som jag fick, visade sig att jag var normal begåvad. Detta fick givetvis mig att känna en stor lättnad. Men det fick mig också att tänka och bli frusterad att ingen lärare sa någoting, utan lätt mig bara kliva igenom skolåren. Jag hade alltsåmgått på särskolan av misstag. I hela min skolår. Jag var väldigt frusterad.
Idag, så vet kag att jag är väldigt annorlunda gentemot min familj. Jag är "svarta" fåret i min familj. Jag har massa intressen som min familj inte har. Ända sedan jag var liten var jag väldigt insatt i konst och andra saker. Medan andra gillade sport t.ex.
Det får mig att tänka - Om jag verkligen var långsam i lågstadiet, och om det inte beror på låg begåvning, vad kan det ha varit då? Om det borde vara koncentrationssvårigheter, gjorde man alltså inte ADHD-test för att vara helt säker på att det handlade om låg begåvning, och inte annat. Man kan väl inte göra test på ett barn utan att göra koncentratonssvårigheters test eller något?
Jag växte upp i en ostabil hemmiljö. Mycket konflikter, bråk om pengar och en stor räddsla av att familjen skall skämma ut sig. Liksom min mor ville att man skulle vara "perfekt" och en gentleman.
Kan det ha påverkat testresultatet som barn?
Jag sitter här, och funderar på allt möjligt. Jag har en annorlunda personlighet än vad min familj har. Liksom, jag har helt andra värderingar, bryr mig om mänskliga rättigheter och har helt andra intressen, kan dessutom komma överens med nästan vem som helst i princip. Inga svårigheter med att komma i kontakt med någon. Gentemot min familj, så är min far mer eller mindre ensamvarg. Min mor extrem låg självkänsla, och tycker vissa folkgrupper är ditten och datten, ingen som helst intresse av omvärlden och tycker sig själv vara felfri.
Min bror, nästan som min mor, snackar skit om andra, låg självkänsla, inga tecken på ambitioner eller intresse av olika saker, tycker vissa folkgrupper är ditten och datten. Dessutom är extra ful i mun mot det motsatta könet.
De är lika varandra, för att det är son & mor.
Men i mitt fall är jag helt annorlunda, och det får mig att tänka. Är personlighet genetiskt, eller varför är jag annorlunda?
Jag försöker också klura ut vad som gjorde så att testresultatet blev så fel. För visst borde man vara extra försiktigt med sådant. Om man nu var medveten över hur särskolans betygssytem är, och vad det kan ge för konsekvenser för framtiden. Liksom jobb och annat.
Jag vet att jag inte är felfri. Jag har exempelvis svårt med grammatiken vid text, även stavfel förekommer. Möjlig dyslexi.
Min fråga är - Hur kommer det sig att man blir "svarta" fåret. Är personlighet genetiskt? Min bror och mor är likadan, men jag är annorlunda.
Hur lyder eran tankar angående mina upplevelser?
