Hur pluggar ni med psykisk ohälsa?

(Tycker det är hugget som stucket om tråden ska ligga här eller i psykiatriforumet, men jag tycker ändå det är studierna som är det viktigaste här.)

Jag pluggar en master, verkligen ingen utbildning man kan softa sig igenom utan rejält med uppgifter hela tiden. Utöver detta jobbar jag en vardag i veckan. Jag har inte extremt mycket psykisk ohälsa nu, men måttlig ångest, svårigheter att fokusera samt ganska stora igångsättningssvårigheter. I höstas klarade jag mig riktigt bra men under jul"lovet" slappade jag till mig och har inte tagit mig upp än. Skulle haft dubbelseminarium idag, men pallade bara att förbereda till det ena så jag kommer få en fet restuppgift. Ligger efter med en större uppgift också.

Varför måste jag ha en master då? Jo, jag har testat de jobb jag kan få med min kandidat, men har känt mig understimulerad. Jag vill bevisa för mig själv att jag kan bli en högutbildad person och är fast besluten att klara mastern. Jag är inte dum och vet att jag kan om jag tar mig tiden.

Men nu vill jag bara lägga mig på soffan och köra seriemaraton fast jag i stället borde satsa på att komma ikapp med studierna.

Hur gör ni som är i liknande situation?

Är i en liknande situation. Jag vet inte vad jag ska svara då jag själv har samma undran. Blir jojo-plugg för mig: vissa veckor spenderar jag fokuserat 50 timmar i veckan på plugget, andra veckor ligger jag halva tiden med ångest och kollar på tv-serier, och självklart finns det veckor däremellan då jag spenderar långa dagar i skolan, pluggandes, fast ofokuserat med ångest. Och ständigt med den gnagande känslan att vad i helvete ska jag bli civilingenjör för när jag är så dålig på stresshantering och egentligen tycker livet är så jävla jobbigt även utan all den här extra pressen. Kan sitta på tunnelbanan på väg in till plugget på morgonen och titta drömmande ner mot asfalten när jag åker över bron jag passerar varje dag. Men jag vet att jag hade mått minst lika dåligt om jag inte hade pluggat - jag tycker mest det är synd att jag lagt ner alla ansträngningar på att samtidigt ha ett liv vid sidan om; relationer, hobbys, etcetera.

edit: extremt onödigt att inkludera trådstarten som citat när jag är den enda som hunnit svara i tråden.

Det beror på hur du fungerar. Jag tror att de flesta människor inte fungerar bra i ett konstant högtryck. Du berättar själv att du börjar vika dig redan. Jag har själv tagit på mig allt för mycket arbete på en och samma gång en gång i tiden och det slutade med kollaps. Du låter som en intelligent och hårt arbetande person men det är viktigt att inte få hybris utan inse att vi fortfarande bara är människor.

För mycket hårt arbete med för högt tryck går ofta förr eller senare till ett tvärstopp. Jag skulle tipsa om att försöka minska arbetet så gott det går. Ta välbehövliga pauser och ta inte på dig saker du inte behöver. Utöva välfungerande studiemetoder. Skriv ned ett realistiskt schema. Lycka till!

Sök hjälp och ta dig i kragen.

Det är väl precis just det han/hon gör? Eller läste jag en annan trådstart?

Tack för svar! Nej, det är inte lätt att veta vad man ska ge för tips när man själv inte har nåt som funkar. Skönt att veta att man inte är ensam iaf. Det där med jojo-pluggandet känner jag verkligen igen. Blev bara att leta efter nån artikel ikväll, sedan blev det serietittande. Men ska plugga i helgen också. Har också givit upp hobbies för tillfället men relation går det att ha om man hittar den rätta

Tack för dina ord! Inom några månader kommer jag frigöra mer tid genom att jag ska sluta extrajobba under terminerna och blir fri från ideella uppdrag som jag avgår från. Då kommer jag kunna satsa helt på studierna + vila, vilket ska bli jätteskönt! Jo, vi är väl alla bara människor Har man ångest och grejer känner man dock ofta att man vill överkompensera (för sina brister).

Hur pluggar ni med psykisk ohälsa? Problemet är att jag inte klarar det Vad ska man göra? Blir inte bättre, och då har ett helt år gått, hamnar mer å mer efter.

Klarar mig på att jag kan jobba intensivt i perioder, och har det ganska lätt för mig i många ämnen..Varit borta en hel vecka nu, mått otroligt dåligt, har iaf lyckats duscha, mitt mående e en jojo.

..Vet inte om jag hade klarat att ta en master dock.

Jag har hittills haft relativt tur med hur kurserna går efter mitt mående. Mår rätt risigt nu men läser en väldigt lugn kurs. Bommade dock tentan kursen innan som var i riktigt högt tempo (mådde bra i början men mot slutet gick det nedför), men jag har nu klarat omtentan.

Just nu känner jag bara att det får gå som det går. Psyket går först. I värsta fall om jag failar för mycket så får jag gå om helt enkelt. Så länge jag inte hoppar av liksom. Har ej höga förväntningar på mig själv längre då jag vet att jag inte är i gott skick just nu.

Tack för alla svar! Låter som det finns ett behov av en sån här tråd. Jag har tagit det lugnt idag, gick och simmade (hatar egentligen att träna), men tänkte jag skulle testa och se om det kunde hjälpa mig med fokus. Imorgon tänkte jag försöka göra mer som har med studierna att göra. Visst kan man göra en omtenta, jobbigt om det läggs på hög bara. Jag har redan varit på botten av mitt liv och dessutom redan pluggat så jag har rätt hårda krav på mig att jag måste fixa det nu inom angivna tidsramar. Men det där får man anpassa efter sin egen situation såklart. /TS

Jag håller med!
Bra att du tar dig ut och tränar, tyvärr har jag själv tappat suget för träning nu när jag hamnade i den här dippen.

Vi har rätt mycket i skolan denna vecka och här behövs det läggas tid till mycket plugg då jag tycker ämnet är svårt. Försöker läsa i boken nu men har just nu väldigt kraftig ångest vilket gör att jag blir stressad och usch... Blir bara en nedåtgående spiral. Ska försöka göra något annat som kan få mig att släppa stressen.