Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Det ena behöver inte utesluta det andra. Man bör ha klart för sig att homoadoptioner är ett socialt experiment.

Om man om 20 år utvärderar utfallet kanske man kommer till slutsatsen att själva traumat att adopteras och att växa upp i en typiskt sett instabil parrelation mellan två homosexuella är en dålig idé.
Motsatsen kan naturligtvis också vara fallet. Vi vet inte ännu.

Bra intervju av Gustav om än lite lång.
Han sågar SDs öppna svenskhet ganska ordentligt.

Jag argumenterade inte emot Alfheims inlägg utan försökte snarare komplettera det. Min uppfattning är att Alternativ för Sverige har en sund och förnuftig syn på det här området och det är ju rimligt att kräva av ett parti som förespråkar sunt förnuft.

Vi vet att utlandsadoptioner bland heterosexuella har traumatiserat små barn från fattiga länder. Vi kan stå och vifta med Lena Sundström, Tove Lifvendahl och Tobias Hübinette som livs levande exempel på vad som händer med små barn som inte får växa upp bland sina egna.

Vågar Gustav Kasselstrand dra upp utlandsadoptioner då är han en man av balla stålar. För då kan han dra undan benen på konkurrenterna Ulf Kristersson och Jan Björklund. Men vågar Kasselstrand bara prata om homoadoptioner, ja då plockar han lågt hängande frukter. Förvisso skämda. men ändock lågt hängande.

Ja, fast allt inklusive nsdap är väl vänsterprojekt? Lite svårt att dra några växlar på den analysen.

Problemet för Chang Frick är att han är "skadat gods". När SD startade SD-tidningen Samtiden köpte man in kamerautrustning för 620.000 kronor. Tro det eller ej, men kamerautrustningen hamnade hos Chang Frick. Så Frick kan inte kritisera SD för nånting och SD kan inte kritisera Frick. Bägge är collateral damage.

Var kan man läsa om detta?

Nog en dålig idé. Det finns många svenska släkter och familjer där det finns i vart fall ett adoptivbarn från fjärran land.

Tycker dessutom att själva tanken strider mot något grundläggande allmänmänskligt. På något sätt så måste man kunna bli en del av ett folk. Om man kan adoptera ett barn och göra det till sitt barn med full arvsrätt etc. så är det ett uttryck för något som ligger djupt hos människan. Sånt ska man inte leka med eller ens ifrågasätta.

Att Björklund och Kristersson låter sina problem med dåligt bläck i pennan (eller vad det kan vara) bli en grund för en nationell politik är dock en annan fråga. Generellt sett kan vi se att politiker utan egna barn kan få förödande konsekvenser för ett land. Man får ett annat synsätt när man får barn.

Du får gå till dom som har hand om Samtidens bokföring och fråga efter kvittona och fråga vem som har kamerautrustningen som köpts in. SD sparkade ju en chefredaktör för några år sen .....

Vanligtvis tycker jag Tobias Hübinette är en vidrig människa. Men han har faktiskt rätt i att utlandsadoptioner är child trafficking - människohandel. Vuxna människor som vill ha ett exotiskt barn uppför sig som dom som kliver in i en djurbutik och botaniserar bland kanariefåglar, kaniner och fiskar. Vad ska dom ha med sig hem?

Nu pratar du som någon som aldrig har haft kontakt med någon som har blivit utlandsadopterad. Många har traumatiserats. De tvingas ifrågasätta sin identitet på ett sätt som vanliga människor aldrig behöver göra. Självmordsfrekvensen är mångdubbelt större än för barn som växer upp i sina biologiska familjer. För att inte tala om de psykiatriska diagnoserna .....

Kasselstrand borde faktiskt tala om utlandsadopterade som offer för människohandel - då skulle han inte trampa på de utlandsadopterades tår eller känslor. Själv tycker jag att utlandsadopterade behöver upprättelse. Basta.

Edit. Jag vill faktiskt gå så långt som att sträcka mig till att utlandsadoptioner inte är någonting annat än slavhandel. För den utlandsadopterade förväntas vara tacksam mot adoptivföräldrarna. Slavar till adoptivföräldrarna och det svenska samhället. För vad? För att ha blivit upplockad från sina rötter och naturliga miljö. Jag förstår att Lena Sundström, Tove Lifvendahl och Tobias Hübinette hatar sina liv som utlandsadopterade. Men ilskan ska riktas mot adoptivföräldrarna. Inte mot det svenska folket.

Jag återkopplar till en av de äldsta berättelserna som delas av tre världsreligioner. Den handlar om att vända hem till sitt eget land.

Enligt Bibelns berättelse tågade israeliterna under Mose och Arons ledarskap ut ur Egypten och mot Kanaans land, där deras förfäder hade levt.

Enligt Torah kom Israels barn till Egypten när det rådde hungersnöd i Kanaan. Det var på faraos inbjudan, när Josef var vesir i landet. Efter Josefs död framträdde en ny kung i Egypten, en som inte kände till Josef. I farhågor om att hebréerna skulle föröka sig ännu mer och slutligen ta över landet lät farao istället göra dem till slavar.

Efter en lång tid i Egypten uppenbarade sig Gud för Mose och gav honom uppdraget att föra sitt folk ut ur Egypten och till det utlovade landet Kanaan där de än gång bott. Med Guds hjälp konfronterade Mose farao och hans magiker och ledde israeliterna tvärs över Röda havet och ut ur Egypten mot deras eget land Kanaan.

Berättelsen, vare sig den är baserad på historiska händelser eller är saga, handlar om att lämna ett land där man egentligen inte är hemma för att åter söka sig tillbaka till sitt eget land. Det kan ta generationer, men förr eller senare behöver alla vända hem igen.

Gustav visade återigen att han har en nästan helt klockren instinkt och politisk retorik. Han svarar helt rätt på alla frågor och påståenden.

Bland det som togs upp så noterade jag särskilt att alla politiska beslut, åtgärder och ställningstaganden ska vägledas av vad som är bäst för svenska folket ("what's good for the jews?" fast för svenskar), att det inte ligger i svenskarnas intresse att försöka lösa all världens problem, frågan om etniska svenskar och "öppen svenskhet", avståndstagande från "extremister" (vi håller inte på med avståndstagande, vi håller på med vår politik) och mycket annat. Han svarar rätt på allt hela tiden.

Mycket positivt att han direkt avfärdar och markerar avstånd till "pride". Det enda jag inte tycker var helt bra var just att han sa att homosexuella var varmt välkomna till AfS. Homosexuella är till sin natur och per definition en avvikande minoritet som väldigt ofta prioriterar sin identitet, sexualitet och särintressen framför den nationalistiska politiken och kampen (i det fall då de deltar i nationalistiska partier och sammanhang). Det finns otaliga exempel på hur homosexuella infiltrerat olika sammanhang och har nätverkat med andra homosexuella på ett destruktivt sätt. Överlag så är alla minoriteter problematiska eftersom de nästan alltid har en egen agenda och bär på diverse komplex och "ressentiment" i förhållande till majoriteten. Minoriteter är helt enkelt en riskgrupp och en problemgrupp och detta gäller i hög grad homosexuella.

Kasselstrand kanske verkligen tycker på ett visst sätt men oavsett hur det ligger till med det så hade det kanske, i detta hjärntvättade samhälle, varit kontraproduktivt att ta något slags avstånd från homosexualitet i sig och säga att de absolut inte var välkomna till AfS.

Hursomhelst så gör han ett väldigt bra intryck. Han är en bra politiker och skulle nog gå hem ute i många av stugorna i Sverige. Det gäller bara att vi lyckas nå ut och informera så många svenskar som möjligt så att de får möjlighet att ta del av Kasselstrand och AfS politiska budskap.