Citat:
Ursprungligen postat av
Durcherrs
Även om jag inte är ett stort fan av Afs strategi så var det en enorm energi och utsrålning under valet 2018 som bidrog till att de ändå kammade hem över 20 000 röster, vilket bådade hyfsat gott inför framtiden. De härjade i ghettona och riskerade sina liv (modigt, men totalt onödigt att agitera mot invandrare istället för de ansvariga för massimporten) och självförtroendet var högt utåt sett. Den här valrörelsen var dock ganska sömnig, och inte var det heller mycket nytt som sades.
Jag gillade en kampanj som NMR startade för många år sedan där de åkte till olika välbeställda, vita etniskt homogena områden, där i princip ingen röstade på ett "svenskvänligt" alternativ, och spelade upp muslimska böneutrop åt invånarna på morgonen. Nåt liknande borde Afs satsa på i högre utsträckning om nån rik "nationell" kan finansiera partiet med lite donationer.
Vem vet, om SD börjar fellatera de lömska ormarna inom borgarpartierna ännu mer (vilket allt tyder på) som egentligen älskar massinvandring och lönedumpning som drabbar den svenska arbetarklassen, så kanske det blir att samla alla nationalister för att rösta på Nyans och samarbeta med dom för att få in lite allahuakbar i Jan Helins Äppelviken (där rekordlåga 4,7% röstade på SD) eller Solsidan?

Själv är jag glad att partiet inte anammat SDs besatthet av islam. Det är inte vilken religion svenskarna har politiker behöver adressera, utan att det svenska folket håller på att bytas ut. SD skulle ju tycka att ett mångetniskt Sverige vore fantastiskt om alla hade nordeuropeisk kristen värdegrund, någonting de till 100% delar med KD.
Vi behöver fortsätta med den seriösa framtoning partiet nu har som ett svar på de minst sagt allvarliga problem den imperialistiska liberalismen innebär för Sverige. Opinionen är på väg att svänga i en väldig fart, men vaknar inte svenskar upp till insikten om att blod är tjockare än vatten kommer ingenting vi gör att spela någon som helst roll.
Kampanjer om islam tar bort fokus från sakens tillstånd, eftersom att polariseringen dras mellan islam och kristendom eller ateism. Det är därför islamkritik ofta bemöts med ett "men kristendomen då?"
Jag har inga problem med att leva i ett svenskt Sverige med 100% muslimer eller hinduer (även om detta pga folksjälen i sig är en omöjlighet och därför endast ett teoretiskt resonemang). Likaså vägrar jag att acceptera ett arabiskt "Sverige" med 100% ateister eller kristna.