Citat:
Ursprungligen postat av
KLANGBOTTEN
Alternativ för Sverige har sig själva att skylla att de i dag ter sig löjliga och lockar fram retstickor att retas med dem - eftersom AFS-företrädarna har varit så otroligt överdrivet självsäkra och förvissade om att de i går, på valdagen, på en räkmacka, skulle gliiiida in i riksdagen.
Partisekreteraren Ohlson stod i Kungsträdgården i fredags och gormade i en mikrofon att saken är klar; Alternativ för Sverige befann sig i princip redan i riksdagen. Den här hypen, eller bondfångeriet, slår givetvis tillbaka i skadeglädje när sanningens stund är kommen och siffrorna visar att de knappt lyckats skrapa ihop en skärva av vad de utlovat.
Visst har man stuckit ut hakan, och i mitt tycke ibland för mycket, men det är så ett populistiskt parti tar sig an en valrörelse, man skrapar inte med foten och är en blyg viol. Många svenskar, inklusive sverigedemokrater, förstår sig inte på den sortens uttryck. Att ställa makten till svars på allvar är främmande för dem. Roger Sahlström är en fet, motbjudande halvfigur som inte ens lyckats knipa en liten suppleantplats för SD i någon kommunal nämnd, trots att man i princip kan vara mentalt retarderad för att ta en plats på låg nivå inom SD. Självklart stör han sig på att AfS slår på stora trumman. Det sätter ju fingret på hans egen obetydlighet.
Sedan får folk ha vilka åsikter de vill om AfS, och det är självklart att partiet väcker reaktioner. Det som är värre är att de här människorna inte begriper att det de verkligen gottar sig över är ett Sverige som helt försvinner in i skuggorna. Det är nämligen effekten av att nationalism och återvandring inte kommer högst upp på dagordningen, av att status quo fortsätter i all evighet. Är det för mycket begärt att sverigedemokrater lyfter blicken en bit ovanför sina egna fläckiga, urtvättade y-frontare och tar in åtminstone en gnutta av det som står på spel?
