Hej!
Jag har nyligen blivit arbetslös, tidigare aktivt arbetande som slaktare inom livsmedels-branschen.
Tiden där fick mig att inse att jag slösade bort stora delar av min tid, till att bidra till en industri som jag inte ideologiskt stödjer samtidigt som jag förstör min biologiska kropp samt psykologiska fenomen, depression, dåligt inflytande från omogna människor, m.m.
Jag ser dom med längre erfarenhet inom branschen,
ofta lite äldre individer som till följd av arbetet skapar en negativ utveckling. Äldre och bittra.
Problem med leder och muskler, det är väldigt vanligt att redan efter 10 år inom branschen, så säger kroppen stopp, leder/muskler är för skadade och dessa människor jobbar ofta halv-tid, eller inte alls.
Sen känner jag att arbetet är alldeles för monotont - Vilket gör att jag känner ingen som helst utveckling på något personlig plan.
Känner lite blandade känslor just nu.
Är jag dum i huvudet i som slutar på arbetet, när arbetsmarknaden är tuff.
Eller är det rätt tänkt av mig att studera vidare för att kunna leva ett behagligt liv?
Min subjektiva bedömning av min intelligens(Ett komplext begrepp med många faktorer)
Så är jag en "logiker". Inte omöjligt att jag skulle ha asperger, eller drag till det, men har inget egenintresse av att dokumentera det för myndigheterna.
(Min mor är en högt uppsatt chef på kommunal nivå, med psykologi och beteende som inriktning.
Hon påminner mig konstant om vilka möjligheter jag har, rent kognitivt sätt. Hon upplyste mig om teorin om att jag skulle ha något "problem" inom autism-spektrumet och gjort det sen jag var liten.
Vilket jag tycker stämmer överens med verkligheten)
Men jag förstår att det kan vara en falsk konstruktion, man tror gärna det bästa om det man avlat fram. Majoriteten av mina vänner, beskriver mig som väldigt speciell, extremt intelligent men väldigt korkad samtidigt.
Jag har även den ovanliga egenskapen av att vara väldigt kreativ samtidigt som en "logiker".
Har skapat lite hemsidor, med mestadels kopierad kod. Är mer intresserad utav det grafiska, eftersom att jag inte har full grundförståelse för koden jag skriver just nu. Den är inlärd automatiskt för att skapa enkla funktioner, har väldigt dålig förståelse i innebörden av koden jag skriver, "Varför händer det här? Hur fungerar systemet? Jag vill lära min stegvis från grunden och tänker att en utbildning inom ämnet skulle var det bästa sättet att nå det.
Har "kontakter" som arbetar inom webbutveckling.
Vissa av dessa människor har jag visat lite hemsidor jag utvecklat och alla har varit väldigt imponerade över designen och antyder på att jag ska inrikta mig på webbutveckling.
Mitt stora problem är mitt minne. Det är verkligen helt kört på botten.
Har haft en extrem svårighet med insomning hela livet, hade ett genomsnitt på 2h sömn i grundskolan. Har hela livet haft en extrem rädsla för att somna/blunda. Men har på egen hand via KBT lärt mig att handskas med känslorna samt att jag lärt mig "tekniken", så förhoppningsvis har jag bromsad degenereringen av den egenskapen.
Har även ett tungt missbruk inkluderande olika substanser i olika perioder, men har brukat central-stimulerande flitigt, druckit alldeles för mycket alkohol och jag tänker mig att det är dessa två substanser som har varit skadligast för mig.
Detta har pågått från 15 års ålder, tills nu, nyligen fyllda 20. Har lagt av helt, för tillfället åtminstone, vill inte lova saker jag inte håller, men försöker hålla det som en motivation till att lyckas med att bidra till samhället och skapa en hållbar ekonomi.
När jag har körkort, ett arbete och bostad. Kommer jag att tillåta mig att bruka substanser på en mer hållbar nivå. Vilket är ren bullshit, vill inte börja bruka substanser när jag kommit ifrån det, men jag antar att det går att lura sig själv lite på den fronten.
Är det någon med liknande livssituation som mig? Är man dömd som låg-inkomsttagare nu när man har ett så himla dåligt, både kort-tids och långtids-minne och dålig social förmåga?(Jag tycker inte människor är så intressanta, förutsägbara. Men har några nära vänner trots den känslan, förmodligen för att min hjärna påminner mig om att den suktar efter oxytocin, i en slags undermedveten process.)
Sen kan jag tillägga att jag kan ha lite svårt för att förstå kroppsspråk/energier/känslor.
Dock har jag studerat den sociala konstruktionen, kroppsspråk, m.m
Så har inte samma problem när det kommer till kroppsspråk, men det kräver att jag är observant för att förstå.
Hjälper inte min sociala oro. Har haft en extremt tuff uppväxt, utan far, utan vänner, mobboffer i skolan, bott på något typ av hem för barn till och från, beroende på om min mor har haft orken att ta hand om mig beroende på hur energi-krävande jag har varit.
Jag tror det kan vara en del av anledningen att jag alltid trivts bäst själv.
Kunskaper inom IT:
Gymnasial utbildning som täcker det mesta grundläggande.
Kurser som: Webbutveckling, Server-tekniker m.m men mest inriktat på allmän IT. ((väldigt låg nivå))
Programmering/Webbutveckling
För 5 år+ sen ungefär, så satt jag och gjorde lite alla möjliga program, mestadels interface utan svåra funktioner.
Skapat ett antal hemsidor, googlar mycket och t.ex JavaScript, har jag inte en susning om hur jag ska gå tillväga för att skapa funktioner, där kopierar jag nästan allt.
Grafisk design
"hyffsad nybörjare", även en del kunskaper om filmredigering där jag spenderat tio-tusentals timmar och lyckades bli rätt omtyckt, åtminstone bra respons på Youtube, bedrev en kanal med cirka 20.000:- visningar i veckan, som enbart handlade om mina personliga projekt. Detta var 2010-2011, har inte lagt upp någonting sen dess samt förmodligen förlorat 95% av mina följares intresse.
- Att jag skulle börja med Youtube igen och "lyckas", ser jag inte som någon verklighet, så snälla undvik sådan respons.
Måste tilläggas att jag inte förstår programmen jag använder fullt ut, eftersom att jag inte använder alla funktioner i mitt skapande.
Intresse
För grafisk formgivning enorm.
Programmering, just nu inte speciellt passionerad och utvecklar mig inte.
Men det känns verkligen som något för mig, att lösa problem som har logiska lösningar.
Jag är duktig på matematik samt snabblärd.
- Vilket ger mig en liten uns av förhoppning, då, det enligt min uppfattning, är högst
Inlärningsförmåga
Jag lyckades att läsa upp 7 kurser under mitt andra gymnasieår, på knappt två månader.
Kan tilläggas att jag hade cirka 30% närvaro(Missbruks-period) och många av dom här kurserna hade jag inte ens vistats på. Att sitta med studiematerial för en hel kurs och inte få berättat av en lärare under redovisningar exakt vad som är viktigt att studera. Gjorde att jag skapade en förståelse för systemen i varje enskild kurs, istället för att bara nå resultatet.
Därför tror jag det vore bäst att läsa på distans samt skönt att slippa den konstanta pressen och energislösande på att "prestera socialt" = passa in. (Jag vet att jag måste för att bli av med obehagskänslorna, men jag vill helst leva ensam. Jag har gett upp på den sociala fronten för tillfället, ska överväga detta fler gånger, men just nu känns det fördelaktigt.
Jag har vant mig och trivs i det. )
Är det någon med liknande livssituation som mig? Är man dömd som låg-inkomsttagare(Om ens det) nu när man har ett så himla dåligt, både kort-tids och långtids-minne men även dålig social förmåga?
Alla tips uppskattas enormt och var inte rädda för att vara kritiska mot det jag skrivit, jag har medvetet skrivit ner mina tankar till ord utan att tänka efter.
För att försöka skapa en så klar bild som möjligt utav min identitet och hur jag fungerar som person.
Jag misstänker att texten är väldigt rörig och svår-arbetad.
Vill inte läsa igenom texten personligen så länge den går att redigera. Risk att jag förskönar något.
Jag önskar att det inte är allt för illa åtminstone...
Har du lyckats läsa så här långt, så beundrar jag din passion för att hjälpa människor.
Önskar någon typ av respons, vore otroligt snällt, vare sig det rör sig om alternativ/framtidsvisioner, kritik om självinsikt, kritik runt min personlighet och vad som måste ändras är jag även öppen till och mottager med nästan ändå större värme.
Jag vill bli en bättre människa.
Har jag potentialen som krävs för att bli tillräckligt kompetent och följa mina drömmar?
Känner mig ärligt talat väldigt osäker på om jag är det.
Återkoppling önskas. Med vänlig hälsning
Jag har nyligen blivit arbetslös, tidigare aktivt arbetande som slaktare inom livsmedels-branschen.
Tiden där fick mig att inse att jag slösade bort stora delar av min tid, till att bidra till en industri som jag inte ideologiskt stödjer samtidigt som jag förstör min biologiska kropp samt psykologiska fenomen, depression, dåligt inflytande från omogna människor, m.m.
Jag ser dom med längre erfarenhet inom branschen,
ofta lite äldre individer som till följd av arbetet skapar en negativ utveckling. Äldre och bittra.
Problem med leder och muskler, det är väldigt vanligt att redan efter 10 år inom branschen, så säger kroppen stopp, leder/muskler är för skadade och dessa människor jobbar ofta halv-tid, eller inte alls.
Sen känner jag att arbetet är alldeles för monotont - Vilket gör att jag känner ingen som helst utveckling på något personlig plan.
Känner lite blandade känslor just nu.
Är jag dum i huvudet i som slutar på arbetet, när arbetsmarknaden är tuff.
Eller är det rätt tänkt av mig att studera vidare för att kunna leva ett behagligt liv?
Min subjektiva bedömning av min intelligens(Ett komplext begrepp med många faktorer)
Så är jag en "logiker". Inte omöjligt att jag skulle ha asperger, eller drag till det, men har inget egenintresse av att dokumentera det för myndigheterna.
(Min mor är en högt uppsatt chef på kommunal nivå, med psykologi och beteende som inriktning.
Hon påminner mig konstant om vilka möjligheter jag har, rent kognitivt sätt. Hon upplyste mig om teorin om att jag skulle ha något "problem" inom autism-spektrumet och gjort det sen jag var liten.
Vilket jag tycker stämmer överens med verkligheten)
Men jag förstår att det kan vara en falsk konstruktion, man tror gärna det bästa om det man avlat fram. Majoriteten av mina vänner, beskriver mig som väldigt speciell, extremt intelligent men väldigt korkad samtidigt.
Jag har även den ovanliga egenskapen av att vara väldigt kreativ samtidigt som en "logiker".
Har skapat lite hemsidor, med mestadels kopierad kod. Är mer intresserad utav det grafiska, eftersom att jag inte har full grundförståelse för koden jag skriver just nu. Den är inlärd automatiskt för att skapa enkla funktioner, har väldigt dålig förståelse i innebörden av koden jag skriver, "Varför händer det här? Hur fungerar systemet? Jag vill lära min stegvis från grunden och tänker att en utbildning inom ämnet skulle var det bästa sättet att nå det.
Har "kontakter" som arbetar inom webbutveckling.
Vissa av dessa människor har jag visat lite hemsidor jag utvecklat och alla har varit väldigt imponerade över designen och antyder på att jag ska inrikta mig på webbutveckling.
Mitt stora problem är mitt minne. Det är verkligen helt kört på botten.
Har haft en extrem svårighet med insomning hela livet, hade ett genomsnitt på 2h sömn i grundskolan. Har hela livet haft en extrem rädsla för att somna/blunda. Men har på egen hand via KBT lärt mig att handskas med känslorna samt att jag lärt mig "tekniken", så förhoppningsvis har jag bromsad degenereringen av den egenskapen.
Har även ett tungt missbruk inkluderande olika substanser i olika perioder, men har brukat central-stimulerande flitigt, druckit alldeles för mycket alkohol och jag tänker mig att det är dessa två substanser som har varit skadligast för mig.
Detta har pågått från 15 års ålder, tills nu, nyligen fyllda 20. Har lagt av helt, för tillfället åtminstone, vill inte lova saker jag inte håller, men försöker hålla det som en motivation till att lyckas med att bidra till samhället och skapa en hållbar ekonomi.
När jag har körkort, ett arbete och bostad. Kommer jag att tillåta mig att bruka substanser på en mer hållbar nivå. Vilket är ren bullshit, vill inte börja bruka substanser när jag kommit ifrån det, men jag antar att det går att lura sig själv lite på den fronten.
Är det någon med liknande livssituation som mig? Är man dömd som låg-inkomsttagare nu när man har ett så himla dåligt, både kort-tids och långtids-minne och dålig social förmåga?(Jag tycker inte människor är så intressanta, förutsägbara. Men har några nära vänner trots den känslan, förmodligen för att min hjärna påminner mig om att den suktar efter oxytocin, i en slags undermedveten process.)
Sen kan jag tillägga att jag kan ha lite svårt för att förstå kroppsspråk/energier/känslor.
Dock har jag studerat den sociala konstruktionen, kroppsspråk, m.m
Så har inte samma problem när det kommer till kroppsspråk, men det kräver att jag är observant för att förstå.
Hjälper inte min sociala oro. Har haft en extremt tuff uppväxt, utan far, utan vänner, mobboffer i skolan, bott på något typ av hem för barn till och från, beroende på om min mor har haft orken att ta hand om mig beroende på hur energi-krävande jag har varit.
Jag tror det kan vara en del av anledningen att jag alltid trivts bäst själv.
Kunskaper inom IT:
Gymnasial utbildning som täcker det mesta grundläggande.
Kurser som: Webbutveckling, Server-tekniker m.m men mest inriktat på allmän IT. ((väldigt låg nivå))
Programmering/Webbutveckling
För 5 år+ sen ungefär, så satt jag och gjorde lite alla möjliga program, mestadels interface utan svåra funktioner.
Skapat ett antal hemsidor, googlar mycket och t.ex JavaScript, har jag inte en susning om hur jag ska gå tillväga för att skapa funktioner, där kopierar jag nästan allt.
Grafisk design
"hyffsad nybörjare", även en del kunskaper om filmredigering där jag spenderat tio-tusentals timmar och lyckades bli rätt omtyckt, åtminstone bra respons på Youtube, bedrev en kanal med cirka 20.000:- visningar i veckan, som enbart handlade om mina personliga projekt. Detta var 2010-2011, har inte lagt upp någonting sen dess samt förmodligen förlorat 95% av mina följares intresse.
- Att jag skulle börja med Youtube igen och "lyckas", ser jag inte som någon verklighet, så snälla undvik sådan respons.
Måste tilläggas att jag inte förstår programmen jag använder fullt ut, eftersom att jag inte använder alla funktioner i mitt skapande.
Intresse
För grafisk formgivning enorm.
Programmering, just nu inte speciellt passionerad och utvecklar mig inte.
Men det känns verkligen som något för mig, att lösa problem som har logiska lösningar.
Jag är duktig på matematik samt snabblärd.
- Vilket ger mig en liten uns av förhoppning, då, det enligt min uppfattning, är högst
Inlärningsförmåga
Jag lyckades att läsa upp 7 kurser under mitt andra gymnasieår, på knappt två månader.
Kan tilläggas att jag hade cirka 30% närvaro(Missbruks-period) och många av dom här kurserna hade jag inte ens vistats på. Att sitta med studiematerial för en hel kurs och inte få berättat av en lärare under redovisningar exakt vad som är viktigt att studera. Gjorde att jag skapade en förståelse för systemen i varje enskild kurs, istället för att bara nå resultatet.
Därför tror jag det vore bäst att läsa på distans samt skönt att slippa den konstanta pressen och energislösande på att "prestera socialt" = passa in. (Jag vet att jag måste för att bli av med obehagskänslorna, men jag vill helst leva ensam. Jag har gett upp på den sociala fronten för tillfället, ska överväga detta fler gånger, men just nu känns det fördelaktigt.
Jag har vant mig och trivs i det. )
Är det någon med liknande livssituation som mig? Är man dömd som låg-inkomsttagare(Om ens det) nu när man har ett så himla dåligt, både kort-tids och långtids-minne men även dålig social förmåga?
Alla tips uppskattas enormt och var inte rädda för att vara kritiska mot det jag skrivit, jag har medvetet skrivit ner mina tankar till ord utan att tänka efter.
För att försöka skapa en så klar bild som möjligt utav min identitet och hur jag fungerar som person.
Jag misstänker att texten är väldigt rörig och svår-arbetad.
Vill inte läsa igenom texten personligen så länge den går att redigera. Risk att jag förskönar något.
Jag önskar att det inte är allt för illa åtminstone...
Har du lyckats läsa så här långt, så beundrar jag din passion för att hjälpa människor.
Önskar någon typ av respons, vore otroligt snällt, vare sig det rör sig om alternativ/framtidsvisioner, kritik om självinsikt, kritik runt min personlighet och vad som måste ändras är jag även öppen till och mottager med nästan ändå större värme.
Jag vill bli en bättre människa.
Har jag potentialen som krävs för att bli tillräckligt kompetent och följa mina drömmar?
Känner mig ärligt talat väldigt osäker på om jag är det.
Återkoppling önskas. Med vänlig hälsning
