Vilka morallagar är egentligen försvarbara?

Alltså gå mot rödgubbe är inte straffbart men att åka moped utan hjälm är det.

Så jag tänker inte försvara Sveriges lagar. Rödgubbe = värre skador, alltid en risk, betydligt värre skador .

Att ha hjälm när man åker moped hindras enbart olyckor när de väl inträffat och de finns massa fler krav som förhindrar olyckor.

Nu förstår jag din argumentationsstil. Gillar du inte det mothugg du får anklagar du den du diskuterar med för att "hänga upp sig" på saker i stället för att bemöta argumenten. Känns det "rationellt"?

Återigen drar du helt obefogade slutsatser. Möjligen tror du att det är charmigt eller att det stärker ditt ethos, som dock tyvärr bara sjunker alltmer för varje inlägg du skriver. Jag vill inte anta något av de nämnda perspektiven, jag poängterar bara att skällsordet "morallag" aldrig kommer farande från de leden, utan enbart från mer sekulära högerorienterade hemvist (libertarianer är ett exempel) och att det därför är rätt lönlöst att försöka operationalisera begreppet som vore det neutralt. Jag kan förstå impulsen att vilja förklä sin egen moraliska position i en neutral kostym, men vackert är det inte. Inte är det hederligt heller.


Det är du som argumenterar etymologiskt och drar upp betydelsen av ordet moral på latin som om det hade något med saken att göra, så det blir onekligen komiskt när du projicerar din egen semantiksjuka på mig. Jag är inte ett dugg intresserad av akademisk filosofi men tackar – av ren artighet – för dina boktips.

Jag kan omöjligen veta någonting om bevekelsegrunderna för din ömkliga argumentation. Varför frågar du mig?

Även om du må tro att du är universums centrum och att alla därför hyser åsikter om din person kan jag, som sagt, inte veta, och jag rekommenderar att du i stället frågar någon som är intresserad av dina neuroser.

Och du menar att ditt argument kring offerlösa brott var vad?

Du förstår, du måste formulera ett koherent argument för att det ska kunna bemötas. Eljest blir det ju bara en subjektiv utsaga.
Du defierar begreppet 'morallag' som skällsord. Jag har försökt peka på en hyfsat stringent förklaring på när en lag i mitt tycke blir moraliskt tveksam - vilken är min tolkning av frågestart i TS. Att det absuluta innehållet i gruppen 'morallagar' skulle vara absolut i alla moraliska kontexter är ju ganska osannolikt, varvid jag formulerade en tolkning som skulle kunna evalueras utifrån västerländska demokratisk kontext. I en nazistisk, islamistisk, eller sovjetkommunistisk kontext hade den naturligtvis fungerat mindre bra. Lägger man till en kontextgeneralisering kommer det dock att gå bra att använda evalueringsmetodiken, ehuru utfallet då naturligtvis kommer att variera med kontexten.


Jag tror i ärlighetens namn inte att jag diskuterat betydelsen av 'ordet moral på latin' (jag kan naturligtvis komma ihåg fel). Det jag påpekade var ju att 'morallag' är synonymt med 'sedelära'. Språket som avsågs var naturligtvis svenska. Jag har inte heller försökt driva ett semantiskt samtal, jag har bara försökt påpeka att 'morallag' i den kontext det här samtal drivs inte med enkelhet kan sägas vara ett 'skällsord'.
Det torde vara uppenbart. Du borde dock ta till dig kapitel 3, vilket avhandlar stringens vid argumentation. Se nedan för en länk med ett lättöverskådligt bildmaterial för en översikt.
Och jag föreslår dig, i all vänlighet, åter, att du fokuserar lite mer på topic och lite mindre på min person. Oaktat detta kvarstår min poäng. Nämligen att utsaga 'bögeri är fel för att jag tycker det är fel' med lätthet kan avgöras tillhöra gruppen 'subjektiva moraliska utsagor' oavsett vem som betraktar den. Min person är alltså ovidkommande - vilket jag då upprepade gånger påpekat för dig.

Rekommenderad läsning:
https://yourlogicalfallacyis.com/poster

Att parametern fortfarande framstår som godtyckligt vald så länge du inte berättar vad som gör den befogad (förutom då det faktum att just du utifrån din privata moraluppfattning må tycka att offerlösa delikt ska tas bort ur brottskatalogen, och att hänvisningar till t ex Gud inte låter rationella i dina öron). Det har jag påpekat hur många gånger som helst nu.

Ah, här har vi nog nyckeln till kontroversen. Du tror att dina utsagor är något ädlare än endast subjektiva påståenden. Tja, vad kan jag säga. Lycka till?

Exakt, men vad är då sammanhanget här? Ditt eget privata universum? Det finns ju gott om aktörer i den västerländska demokratiska kontexten som helt enkelt inte håller med om att de lagar du pekar ut som morallagar (helt utan fördömande från din sida, förstås, det är ju inte fråga om ett skällsord!) skulle vara morallagar. Jag antar att de helt enkelt inte är lika ädla som du?

Det här är ju urbota komiskt. Du försöker undervisa mig om att ordet "morallag" betyder "sedelära" men begriper inte vad latin har med saken att göra. Du har förstås fel i att "morallag" skulle betyda "sedelära", däremot kan ordet "moral" i överförd bemärkelse sägas göra det, då det betyder "som-har-med-seder-att-göra" på det språk det lånats in från. Vilket språk tror du att det är?

Jag kan bara beklaga att din språkliga förståelse är så rudimentär att du på allvar tror att det faktum att "moral" rent etymologiskt betyder sedelära innebär att begreppet "morallag" inte skulle kunna förstås som det skällsord det är. Har du någonsin sett det användas som ett neutralt, beskrivande begrepp? Jag ser det enbart användas som ett negativt värdeomdöme. För att i någon mån återupprätta din blödande heder bestämmer jag mig för att du helt enkelt spelar korkad.

Nej, nej, nej. Det faktum att du önskar att jag gjorde det innebär inte att jag borde det. Skilj på äpplen och päron är du snäll.

Tja, när du ständigt drar in din egen person i den här diskussionen får du nog stå ut med att den får lite pisk. Vill du slippa det föreslår jag att du slutar tjata om dig själv (exempel: frågor som "Varför i hela friden skulle jag dristas till att påstå att jag påstått saker jag inte påstått?").

Då jag presenterat en formalism som utesluter min person och mina personliga uppfattningar i en specifik kontext ser jag inte din poäng.

Detta har vad med TS att göra?

Det är ju bara en ström av argumentationsfel, fullständigt non sequitur.
Det var inte ett önskemål. Det var en uppmaning.

Nu är det ju faktiskt du som återkommande hänger upp dig på min person. Eller hur?

Nej, du gör inte det. Och då du verkar resistent mot min argumentation ger jag upp den nu.

Jag ser att du nu helt lämnat ämnet och gått över till att i stället recensera mig då du tydligen inte mäktar med att bemöta mig i sakfrågan. Jag tar det som en komplimang. :-)

Nej, det är du som inte ser bjälken i ditt eget öga, och så lär det förbli. Ha det gott!

Vi tackar för detta.


Nej. Jag avfärdade det du skrev som ovidkommande för sakfrågan. Det är en ganska uppenbar distinktion.

Att du börjar arpa om den etymologiska bakgrunden till ordet 'moral' och tillskriva mig en mängd påståenden jag inte gjort är det fine. Det innebär inte att jag måste bemöta det. Mitt påstående var att begreppet att: "'morallag' är 'synonymt' med 'sedelära'". Om du inte förstår innebörden i utsagan beklagar jag. Såvitt jag kan bedöma är vare sig ordet 'morallag' eller 'sedelära' existerande språkliga atomer i latin, varvid din invändning huvudsakligen var non sequitur. Din argumentation var felaktig, och kan därför avfärdas som 'trams'. Det hade alltså inte med sakfrågan, TS, att göra.

Jag beklagar verkligen att du inte förstår det. Det är naturligtvis allt annat än en komplimang.
Jag önskar dig all framgångsrik framtid inom kritisk analys. Med detta sagt konstaterar jag att du i sak inte hade någon form av saklig kritik du kunde framföra. Åtminstone inte på ett koherent/stringent vis.

Min poäng är fortfarande att en lag, i en viss given kontext, blir tveksam under omständigheter, vilket gör att rationalen tillslut enkom kan kokas ner till 'en subjektiv moralisk värdering'.

Att avgöra om en rational är 'en subjektivt moralisk värdering' är, i den kontext jag hävdar mitt påstående äga validitet, en objektiv analys, och har inget med mig som person att göra.

Med det resonemanget borde borde uppmana alla att sluta forska omedelbart.

För att svara på frågan måste man väl försöka definiera vad som är en morallag? Som jag ser det är morallagar sådana som karaktäriseras av följande:
* De löser egentligen inte ursprungsproblemet, orsakerna till symptomet, och är i sin framväxt otillräckligt analyserade.
* Totalt sett så skadar de mer än vad de hjälper. Alltså väger man samhällelig, ekonomisk och individuell kostnad, skadar de mer än vad de hjälper.

Apropå "saknar ett BO", så är det ju t.ex. så att de droger och alkohol ofta finns med i bilden när det gäller många brott, så det är väl svårt ibland att se hela kedjan som föranleder ett brott. Men jag kan, t.ex. likt hur svensk vänster resonerar, hålla med om att man verkar straffa brukare lite väl hårt. Även sådant som att inte dela ut rena sprutor till injicerande narkomaner, verkar vara en morallag. I övrigt sådant som det inte finns solid vetenskaplig grund bakom, kan väl ses som morallagar.

Väldigt mycket handlar väl också om hur man ser på kränkning, upplevelsen av hot, och hur man väger dessa mot inskränkningar i fri- och rättigheter.