Gymnasie- eller högstadielärare?

Jag har äntligen kommit på vad jag egentligen vill med mitt värdelösa liv, lärare verkar mycket intressant. Som vissa av er kanske vet har jag mer eller mindre en klar ingenjörsutbildning i bagaget, men insåg att ingenjörsyrket inte är min grej. Tyvärr hade jag mer eller mindre gått klart utbildningen när jag insåg det, men turligt nog kan jag använda poäng från ingenjörsprogrammet i en lärarexamen.

Medan alla andra tentapluggade maskinteknik räknade pluggade jag advanced differential equations, när de andra räknade hållfasthetslära pysslade jag med diskret matematik. (Jag har inte mer än 20 poäng matematik formellt sett, men antagligen kan jag mer.) Så höll det på. Men jag klarade min ordinarie kurser trots det.

Har lite frågor bara.

Det enda som fattas behörighetsmässigt är engelska b och eventuellt biologi a eller naturkunskap b.

Det borde inte vara några problem att ordna behörigheten, men sen har jag ytterligare några problem.

Vad är mest attraktivt ma- och no-lärare på högstadiet eller gymnasielärare i matte och fysik? Vad skiljer det lönemässigt? Statusmässigt ser jag ingen direkt skillnad, eller? (Vet att läraryrket saknar status öht, men se relativt.)

Har försökt att förutse hur många barn som finns i resp. åldersintervall och svarar mot utbildningsinriktningarna ovan. Var skulle man kunna hitta tillförlitlig information på behovet av lärare omkring 3-4 år framåt?


Jag ska nu under våren försöka vikariera och behörighetskomplettera, så antingen blir det en smurf-ingenjör till eller en smurf-lärare. Något jag är rädd för är att påbörja ännu en utbildning, tänk om jag inte gillar skiten. Ehm. Då får jag fan gå klart skiten oavsett och bli en klagande beige lärare.


Något som väger tungt är att jag har lite kontakter inom läraryrket vilket jag inte har på ingenjörssidan. Kanske fel att resonera så?
Tack för mig!

Försök att prova på det så mycket som möjligt. Finns tillexempel läxläsnings grupper på en del bibliotek. Kolla om det finns nära dig om du kan hjälpa till som lärare där.
Själv skulle jag nog mycket gå på åldersgruppen. Och mitt val hade nog blivit gymnasiet i såfall. Kanske beroende på att jag upplevde gymnasiet som lugnare (runtomkring studierna) än högstadiet med alla målbrotts killar.

Och även att gymnasiet är mer studiemotiverat och avancerat än högstadiet, jag hade nog fått svårt att känna mig motivera till högstadie sysslor.
Men man måste lägga den första stenen innan den andra. Jag menar inte att högstadiet är oviktigt på något sätt.
Men det är nog så jag hade valt och på dem grunderna.

Både högstadiet och gymnasiet är ju ena jävla dagis nuförtiden... Jag tror dock att du har möjlighet att träffa på en något större andel motiverade studenter på gymnasiet dock. Å andra sidan så blir ju lärarna mer eller mindre socialsekreterare om de är kompetenta och omtyckta av eleverna. Av det skälet kan du nog sluta dig till att de typiska problemen du kommer att få hantera kommer att vara mindre allvarliga på ett högstadium. Vill du vara säkrare på att få en lugnare tillvaro ur det perspektivet så försök satsa på att undervisa exempelvis matte e. Inte många av dagens alla psykfall tar sig dit. Å andra sidan kan även de behöva tala om aborter, date-rapes, latent homosexualitet och incestförhållanden..

Tror du gjort ett bra val..!

Just nu finns det ganska ont om lärarjobb. Men i takt med att fyrtiotalisterna går i pension så kommer det finnas lediga jobb. Det är en jävla massa lärare som är fyrtiotalister och man snackar om brist på utbildade lärare inom några år. Det bör alltså inte bli några problem för dig.. Lönerna blir väl också bättre. Känner flera som efter färdig utbildning fått ingångslöner runt 24k. Inget man blir stenrik på, men helt OK med tanke på att det finns lärare som jobbat i 40 år och inte kommit upp till den lönen. Som manlig (?) högstadie/gymnasielärare bör du kanske kunna få en bättre lön. Sånt här är dock svårt att spekulera i, det beror på kommunens och skolans ekonomi och hur 'attraktiv' du är att anställa..

Men jag förstår inte riktigt vad du har tänkt dig för utbildning. Som behörig lärare på de högre stadierna ska man (om jag minns rätt) ha 60 poäng i sitt/sina huvudämnen.. Har du tänkt att läsa nån pedagogik/metodik..? Att du bara får undervisa i dina ämnen är också inte säkert, iallafall inte på högstadiet. Tycker du ska snacka med studievägledare eller skicka efter broschyrer från där du ska läsa så du har koll på vad du hoppar på.. Tänk på att om du inte har möjligt att skaffa dig erfarenhet genom att vicka så kan det vara bra att ha en bredd utbildning för att få jobb.

Högstadielärare är nog det sista jag skulle vilja bli efter min tid där. Jag tror vår klass (som var den värsta på skolan) fick tre lärare att sluta på våra år. Inte sällan började lärare gråta pga. vår hopplöshet. Ska du jobba på ett högstadium måste du ha en hög toleransinvå och räkna med att det finns riktiga ADHD-barn i varenda klass som minst av allt är där för att lära sig något.
Gymnasiet är nog lite lugnare även om någon ovan skrev att båda liknar dagis nu för tiden.

Som jag nämnt tidigare i detta forum så är jag själv ingenjör och har många gånger funderat på läraryrket. Någon dag kanske jag skolar om mig eller provar på som obehörig lärare. Så jag tycker det är en intressant tråd att läsa i det här.

Det finns kompletterande utbildningar som ger lärarkompetens för akademiker. Om jag någon dag får för mig att skola om mig, så ligger den på Malmö lärarhögskola på 60p bra till. Tidigare vet jag att den var på endast 40p. Någon som vet någonstans där det finns en kompletterande lärarutbildning på 40p idag?

Alla har vi nog våra historier om vilket helvete vi ställde till för våra lärare. Trots detta har jag funnit mig till rätta som lärare numera, dock på gymnasiet där åtminstone vi hade mognat en aning.

Jag har jobbat på högstadiet tidigare och trivdes väldigt bra där också men yrket har av naturliga skäl inslag av annat än bara undervisning. Det handlar ofta om ren uppfostran av typen ha pennan till att skriva med istället för att slå Pelle på örsnibben osv. Eleverna är inte direkt mogna när de kommer i sjuan. Jag ska inte säga att sådana uppfostringsproblem inte finns på gymnasiet för det gör det. Skillnaden är att det finns ett annat förhandlingsläge då eleverna är åtminstone aningen mognare.

Jag föreslår trådskaparen att hålla hårt på kontakterna. Som någon tidigare nämnde i tråden är det för tillfället relativt ont om jobb, trots tidigare prognoser om motsatsen. Detta ska rimligtvis släppa upp inom några år men det är ändå en oerhörd fördel att ha kontakter. Hade jag inte haft det skulle jag förmodligen inte fått det jobb jag har nu. Ett annat tips är att söka praktikplats på en skola där förhoppningen om jobb finns senare. Det är alltid bra att få visa upp sig och de berömda "framfötterna" i ett tidigt skede och försöka hålla kontakten även efter avslutad praktik (eller VFU eller vilket namn det nu har fått).

Jag tycker du ska satsa på gymnasielärare. På högstadiet är ungarna allt för omogna.

Vet att på min gamla skola så var det en lärare där som bara undervisade i matematik D, E och fysik B. Dom kurserna är ju perfekt att ha. Då får man undervisa de mest mogna och begåvade eleverna.

Tack för tipset angående läxläsningsgrupper, har inte haft någon vetskap om något sådant.

För mig spelar egentligen inte vilken nivå jag lär ut på utan snarare vad jag lär ut, men visst du har rätt högstadiet är mer en uppfostringsanstalt än utbildningsverksamhet.

Jag bryr mig egnetligen inte om hur motiverade eleverna är utan jag hoppas kunna motivera och engagera människor. Fast frågan är om det är så lätt om man har ett så strikt ämne som matematik?:S
Känner mig kluven, men men. Mitt val, mitt framtida helvete.

Hmm. Jag har pratat med en studievägledare. Hon sa följande:"Du behöver 120 poäng ämnekunskap och den kan se ut så här 60 poäng i två ämnen eller 60+40+20 eller 60+20+20+20. Men jag har ju redan en del sedan innan och tydligen ska mina ingenjörskurser vara mer värda än lärarkurserna poängmässigt. För lärarkursern ser ofta ut så här; 10 poäng totalt 3 poäng pedagogik, 2 poäng vfu och 5 poäng ämneskunskap. Därför kommer min ämneskunskapspoäng att räcka ganska långt.

Jag har som sagt tänkt att plugga på program, så jag kommer inte att kasta mig ut i verkligheten nu.

En orsak till att jag vill bli lärare är min skumma uppväxt. Jag var ett dampbarn deluxe en riktig regionsplåga, men lugnade ner mig i tid så att säga. Min barndomsmedgangsters kan idag titulera sig:
mördare, rånare och annat mumsigt.

Så jag har nog förmågan att hantera barn som är lite egna och alternativa.

Jag hoppas det iaf.