När svänger C 180 grader i regeringsfrågan?

Centern med AL i spetsen har ihärdigt gått ut med att med inte kan tänka sig sitta i en regering med S eller i en regering som har stöd av SD. Rent ideologiskt är detta vettigt med tanke på Cs politik men samtidigt utesluter man sig själv från att sitta i en regering efter nästa val. För om inget oväntat händer kommer nästa regering vara beroende av S eller SD.

Att AL ihärdigt upprepar detta mantra förstår jag då det tydligen drar röster men någon gång måste man ta ställning. Vilken regering kommer man stödja? En med stöd av S eller en med stöd av SD?

Själv tror jag att 180-graderssvängen kommer under andra halvåret i år. Lagom långt till nästa val och man kan hänvisa till "förändrat världsläge". Några tankar?

Centern var med och gjorde så att S kunde få igenom sin politik. De var med i DÖ och därmed kringgick demokratins grundidé.

Centern kommer nog lagom tills nästa val göra vad som helst för att inte bli utkastade ur riksdagen.

Det låter osannolikt. AL är nog inte den som ger sig. Men Centern är ett märkligt parti numer. Men om KD ramlar ur riksdagen nästa val kan det bli ett intressant läge. Kanske dags för tvåpartisystem i Sverige?
Fast det brukar ju lösa sig ändå, DÖ eller inte, nån större skillnad blir det ju inte vare sig det ena eller det andra regerar.

Det tyder väl på ett politiskt stiltje inom politiken i Sverige, att man sitter och hela tiden spekulerar om vad som kommer att ske om snart 2 år.
Du skall inte ta illa upp, för du är långt ifrån ensam!

Sorgligt att AL:s spelade självförtroende fungerar.

Får några år sedan låg de på under 4 % i opinionsundersökningar och nu har de mer än dubbelt så stort stöd.

Måste vara ett parti för de som saknar intresse för politik.

Varför måste de stödja någon regering?
C är inte ett parti jag gillar. Men de ska fan ha rejält med cred för att de till skillnad mot M, fortfarande står fast för sina principer.

Jag håller med. Hur kan folk på fullt allvar få förtroende för en politiker som lite hårddraget bara säger att det ska bli fler eller mer av precis allting utom möjligtvis brott, vårdköer och skatter. "Fler lärare, fler poliser, mer resurser till försvaret, mer klimatsmarthet, fler bostäder, fler bönder, fler araber, varenda håla på landsbygden ska LEVA!
Jävla floskelmaskin. Jag hatar denna politiker trots att jag är att betrakta som "allmänborgerlig". Jag har nog aldrig sett en värre borgerlig partiledare under min livstid. En masa saker som redan har prövats utan framgång ska vi alltså göra mer av på olika områden SAMTIDIGT!

För att vi är 10 000 000 personer i Sverige o att inte alla tycker som dig.
Så nu vet du det med.

Du förstår uppenbarligen ingenting. Jag vill också ha fler och mer av allting som är bra. Grejen är att vissa saker motsäger varandra. Centerpartiets politik går inte ihop, är verklighetsfrånvänd och ej genomförbar när man måste ta hänsyn till olika intressegrupper i samhället samtidigt. Så enkelt är det. Lööf är på ett sätt mycket lik sin främsta meningsmotståndare (men kompis!) Sjöstedt. Allt åt alla samtidigt utan en trovärdig förklaring på hur detta ska gå till eller ihop!

Centern är i praktiken två partier i ett.
Skilj på Stureplanskotteriet, AL, Federley och riksdagsgänget från kommunalgubbarna som fortfarande styr förvånansvärt många kommuner med tanke på hur C varit med om att desarmera svensk landsbygd på olika sätt och vis.


I många kommuner har de fortfarande stora röstetal på sådär 20-40% av väljarkåren till kommunalvalet. Mönsterås som jag känner ganska väl till fick C strax under 10% av rösterna till riksdagen, men 40% i kommunen. Att C är populära i Mönsterås har delvis historiska orsaker (det var en S-kommun tills en stor politisk skandal inträffade på 1960-talet - Pengar förskingrades från olika kommunala kassor för att finansiera vissa projekt på uppmuntran från politiskt håll, vilket ledde till ett efterspel med rättegångar m.m. och att många S-väljare gick över till C i kommunvalet. De händelserna sitter i bakhuvudet hos ganska många fortfarande när det kommer till kommunala SAP) men framförallt har de fortfarande aktiva CUF-avdelningar i alla samhällen, Centerkvinnorna har många medlemmar, alla dessa organisationer har många aktiviteter osv. För Mönsterås näringsliv i sig domineras av Södras enorma pappersmassebruk utanför samhället (över 1000 anställda) så egentligen borde kommunen med de förutsättningarna vara en klassisk S-märkt bruksortskommun. Men att de har många aktiviteter lokalt betyder oerhört mycket för intresse och engagemang.


I de kommunerna där C får 20%-40% av rösterna brukar SD ligga under riksdagsvalsresultatet till kommunalvalet. SD i Mönsterås fick 9% av rösterna i kommunalvalet men 18% till riksdagen. Det finns inget annat parti som har den genomgående röstsplittringen mellan kommun- och riksdagsnivå som C. Många av de som röstar på partiet på alla nivåer är över pensionsåldern, och jag tippar på att en hel del av "stureplanscentern" röstar på något annat (M) i kommun och landsting.


I de här kommunerna ser man inte gärna på vad som hänt på riksplanet de senaste 10-20 åren. Skulle säga att det började med den regeringssamverkan C hade med sossarna 1995-1998. Det var INTE populärt ute i bygderna, och eftersom "storstadscentern" inte hunnit formera sig än höll partiet på att åka ur riksdagen 1998.
Visst brukar det alltid finnas skillnader mellan lokalparti och rikspartiet men i fallet med C tror jag att den klyftan är som störst faktiskt. Det vet kommungubbarna om, så de håller sig mer än gärna på avstånd från vad som sker på riksplanet, "det där är rikspolitik vet du, vi håller oss undan det där".
För några år sedan skrev ett par företrädare från Ånge och totalsågade hela rikspolitiken. Men de är fortfarande kvar i partiet. Och i Hultsfred där C fick 25% av rösterna och ingår i den styrande koalitionen håller man på att försöka stoppa all flyktingmottagning genom att inte betala ut kommunala bidrag till de som kommer nu. Vilket måste sägas gå på tvärs mot de 50 miljoner människor i Sverige som AL vill ha.


Hade man kunnat dela upp partimedlemskapet på de olika politiska nivåerna hade Riksmedlemskapet i Centern rasat till ett par hundra-under tusen medlemmar medan Kommunalmedlemskapet i Centern hade varit där hela partiet är idag. C idag har ingen riktig bas annat än sentimentalitet ("Vi är bäst för landsbygden, eller i varje fall det minst dåliga för vi har gjort bra saker förr") och att man i många kommuner utgör det enda borgerliga/oppositionella alternativet till sossarna. Stureplanskotteriet drar inte många procentenheter av rösterna, de väljare de har lockat till sig är extremt flyktiga och skulle mycket väl kunna gå till M/SD om så vore.

Det är du som inte förstår. Du har din åsikt som jag respekterar. Men andra har andra åsikter o dessa går isär gentemot dina.
Om alla tyckte samma sak som dig så skulle vi ha en enpartisriksdag.

Väl analyserat!
Jag skulle vilja tillägga att jag tror att väldigt många som var C när det partiet var som allra störst i dag sympatiserar med C:s hatobjekt SD.

Centerpartiet var ju småböndernas parti. De kunde inte identifiera sig med överstatligheten som manifesterades främst genom Socialdemokraterna. Moderaterna sågs i större utsträckning än i dag som ett parti för översittare - brukspatroner, godsägare och andra bönder med större gårdar. Man kände sig inte heller hemma i Folkpartiet som var ett parti som främst människor med längre utbildning sympatiserade med. Vänsterpartiet kom givetvis inte på fråga och KD ansågs lite skumma med sin frikyrkliga anknytning. Kvar fanns alltså C. Landsbygdspartiet för vanligt folk som vill sköta sig själva.

När C sedan blev alltmer otydligt, irrelevant och började samarbeta med S(som många verkliga centerpartister avskytt på grund av Palmes arroganta världsmedborgarframtoning, kärnkraftsomröstningen etc) så sögs många upp av Moderaterna, i takt med att det partiet skaffade sig en mer folklig framtoning. Kanske också i takt med att centerpartisterna och deras avkommor flyttade till städerna och skaffade sig högre utbildning.

De före detta centerpartiserna som hittade ett nytt hem i Moderaterna är dock givetvis inte lika hårdnackade moderater som kärntrupperna i Danderyd, utan kan svepas med av andra vågor som man för tillfället finner lockande. Typ Ny demokrati, KD under Alf Svensson, kanske en sväng tillbaka till C under Maud Olofsson. Och i takt med att SD normaliseras och ett alltmer utbrett missnöje med ökad centralisering och överstatlighet hamnar många också där, även om man kanske inte ställer upp på det partiets hela agenda. Detta bekräftas också av att SD sedan en tid tillbaka är det största partiet hos jordbrukare.

Att C nu ligger 4 procent över "normalt" i opinionsmätningarna beror väl på att Annie Lööf kanske är mer tydlig och folklig i sin framtoning än övriga alliansledare, i kombination med de väljare som fortsatt vill ha en (mycket) "generös" migrationspolitik, men inte kan tänka sig att rösta på Vänsterpartiet.