Då människan är, vad vi vet, det enda djuret på jorden som har ett självmedvetande, så är vi också vår planets enda observatör. Vi kan med hjälp av våra sinnen och induktion komma fram till hur materia ser ut och hur de vidare behagar oss eller inte.
Detta betyder också att om människan skulle dö ut, så är ingenting absolut längre.
Och om inget längre självmedvetet kan observera omgivningen så existerar därför ingenting heller.
Så meningen med människans existens kan vara den själva existensen av hela universum med samtliga tillbehör, för utan människan så finns det inget som kan uppfatta verkligheten som något existerande.
Meningen med människans existens är att verka för den absoluta existensen.
En liten hypotes jag kom att tänka på idag. Kom gärna med åsikter eller kritik.
