Citat:
Det här gör mig så ledsen och visar samtidigt på precis den poäng jag vill framföra.
Helt vanligt familjeliv, att faktiskt vara förälder och ta hand om barn är "en surdeg" och "något som krävs", inte något man gör av kärlek och med glädje. Det tragiska är att barn självklart känner av om mamma hellre skulle sitta i ännu ett viktigt Teams-möte, men nu är det hennes tur så hon måste hämta på dagis.
Varför hon skulle ha tagit hand om Patrik och familjen? Att du ens ställer frågan. Av kärlek såklart! Patrik gick igenom en jobbig period i och med hela situationen med den bråkiga eleven och hotet om anmälan följt av uppsägning, och Lisas svar var "Bra, då har du tid att ta hämta och lämna på dagis så jag kan jobba ännu mer".
Samma sak när Patriks pappa dog, det viktigaste för henne var att roffa åt sig så mycket som möjligt av arvet.
Helt vanligt familjeliv, att faktiskt vara förälder och ta hand om barn är "en surdeg" och "något som krävs", inte något man gör av kärlek och med glädje. Det tragiska är att barn självklart känner av om mamma hellre skulle sitta i ännu ett viktigt Teams-möte, men nu är det hennes tur så hon måste hämta på dagis.
Varför hon skulle ha tagit hand om Patrik och familjen? Att du ens ställer frågan. Av kärlek såklart! Patrik gick igenom en jobbig period i och med hela situationen med den bråkiga eleven och hotet om anmälan följt av uppsägning, och Lisas svar var "Bra, då har du tid att ta hämta och lämna på dagis så jag kan jobba ännu mer".
Samma sak när Patriks pappa dog, det viktigaste för henne var att roffa åt sig så mycket som möjligt av arvet.
Jag vet inte vilken verklighet du lever i, men det känns som om det är en utan barn. Allt med att ha barn är inte roligt, mycket är bara slitigt och mer eller mindre en mardröm. Att leva med konstant sömnbrist och bli väckt 3 gånger per natt under flera månader och kombinera det med heltidsarbete till exempel. Eller att stressa hem för att hämta i tid, stå och laga mat och sedan se barnet äta en mikrobit och sedan rata det. Småbarnslivet är inte bara kärlek och glädje, utan det är även slit och ansvar. Du har rätt att barn känner av stämning, men att ibland vara stressad och sur är en del av livet, åtminstone om man inte vill att nästa generation ska bli små snöflingor som inte har fått lära sig att hantera motgångar.
Patrik gick igenom en jobbig period ja, men han valde att förvalta den genom att gå hemma och fundera på sitt liv. I det läget så anser du att Lisa, utöver att jobba mer för att få ekonomin att gå ihop, även ska ta större ansvar hemma. Det är i mina öron helt orimligt. Hade du verkligen tyckt likadant om situationen var den omvända? Att visa kärlek kan även vara att ställa krav på sin partner och ibland se till familjens bästa framför individens. Och i ett sådant perspektiv så finns det lämpligare tillfällen i livet att förverkliga sig själv än den som Patrik valde.
