Hoppa av psykologprogrammet efter 4 terminer?

Byt inte! Du är ju snart klar.

Alla utbildningar är tyvärr tråkiga. När jag studerade till ingenjör trodde jag skulle lära mig värsta coola sakerna, men det är inte så. Tänk så blir du besviken på läkarprogrammet också? Då har du kastat bort en jävla massa rid.

Finns inga roliga jobb. "Jobba med det du gillar" existerar inte. Talar av erfarenheter. Drömmen var att bli fotbollsproffs, när jag började klättra blev fotbollen allt mer seriös, det sluta med 2 träningar om dagen. Idag spyr jag på fotboll. När hobby blir en påtvingad vardag tröttnar man tyvärr slut. Sammanfattat tror jag inte du kommer må bättre av att byta. Bara massa slöseri på resurser och tid

Problemet är att jag ofta saknar medlidande/empati. Jag skiter lite i att folk mår dåligt och tycker ofta att de är alldeles för känsliga och borde dra sig i kragen.
Kan man vara en bra psykolog ändå?

Det viktigaste är väl att vara professionell och vilja hjälpa folk. I detta fall verkar du få handskas med problem som du inte är intresserad av att syssla med. Du kanske passar bättre som läkare om du vill hjälpa folk, fast på ett annat sätt

För övrigt så blir man ganska snart sjukskriven inom de flesta vårdyrken om patienternas problem blir ens egna problem, om man säger så

Du låter som en potentiell felrekrytering. Varför vill du bli psykolog? Psykolog går ut på att hjälpa folk som inte kan själv. Psykolog är inte att få ett statusyrke, hjälpa sig själv eller få ett slappt jobb framöver. Psykolog är inte ett slappt jobb, psykologer går på knäna iaf inom Landstinget.

Du låter som en intellektuell kuf. Du kommer inte kunna hjälpa folk eftersom du inte kommer vara intresserad av att hjälpa folk. Fungerar du bra bland folk idag? Vet du själv hur du ska agera i diverse olika sociala situationer? Jag tror inte du gör det... Således kan du inte bli en bra psykolog, du kan istället bli en bra kuf som sitter och trakaserar patienter på jobbet.

Mja du diskutera om du ska bli läkare eller psykolog eller ingenjör... ? Vitt skilda yrken och det låter som du vill åt positionen enbart. Min stora fråga är varför du vill åt positionen psykolog?

Det går inte att ta ut en kandidatexamen i psykologi? Om det är möjligt och du orkar så kan du ju göra det och sedan byta till något annat. Det ser nog bättre ut på cv:t än att ha hoppat av utan någon examen.

TS, är du verkligen säker på detta? Tänk på att psykolog kan vara rätt brett och att du inte nödvändigtvis behöver arbeta med terapisamtal på en klinik.

Som jag har förstått det är det allt fler psykologstudenter som riktar in sig på att bli företagspsykolog, dvs. att man jobbar med tex. personalutveckling eller rekrytering (IQ-test och dylikt). Man kan även bli konsult och jobba med tex. ledarskap, projektgrupper mm.

Sedan att du inte känner dig hemma i klassen, är det inget ovanligt. Det finns supermånga på psykologprogrammet/juristprogrammet/läkare/ingenjör/mm som sticker ut från mängden och inte är en stereotyp för sin utbildning. Det som avgör är de framtida kollegor du kommer att få.

Det låter lite som om du redan har bestämt dig för att hoppa av, men några tankar från mig.

*Låt inte andra definiera dig, framförallt inte beroende på en stereotyp av ditt yrkesval.
Du behöver inte se ut som sigimund Freud och gå i yllekofta, utan du kan vara dig själv, t ex en glad, hipp person som intresserar sig för människor.

*Hjärnskrynklare är ett ord man säger mest på skämt. Strunta i det. Finns yrken som har mer nedsättande ord.

* En del personer tror att de som har läst någon beteendeutbildning , kan mer eller mindre läsa tankar. Det är lite fånigt men du kan ju säga till dina vänner att det inte riktigt är så.

* Du kan alltid se att du arbetar ju med att hjälpa folk att må bättre. Så du kan göra en insats, var glad att du behövs. Du behöver inte gråta du kan vara glad och visa att det finns hopp. Alternativt kan du så småningom börja inrikta dig mot annat, tex göra tester för arbetslivet, värnplikten eller något liknande.

Tror psykolog kan vara ett givande yrke. Trivs du inte så ska du såklart hoppa av men gör inte misstaget att tro att gräset alltid är grönare på andra sidan och låt inte andra definiera dig. Det kommer andra att göra även om du blir läkare.

Gå först o främst på intresse o vad som gör dig glad.

Du kan ju alltid gå in på forskarbanan! Har haft lite samma tankar i perioder, dvs om att byta linje, men bestämt mig för att det inte är värt besväret. Tips är att kanske ta ett uppehåll på ett halvår, jobba, resa och fundera i lugn och ro på vad du vill åstadkomma och uppleva här i livet. Jobbet är inte allt, det finns en värld utanför också. Vill du verkligen spendera dina 20-30 med att plugga?

Han är inte ens halvvägs klar

Ja för fan TS klart du ska hoppa av. Kom in i värmen och gör oss sällskap i läkarprogrammet!! Fördelen här är att om det blir tråkigt har du ju alltid en läkarlön på 50-60 tusen att se fram emot, till skillnad från psykologens slavlön.

Läkarprogrammet är betydligt mer varierat och har du lust att börja med psykolog igen så har du en spännande värld av psykiatri framför dig. Här slipper du också alla kufar (ja, jag vet vad du menar, det är vedertaget att psykologstudenter påbörjade utbildningen för att handskas med deras egna psykiska bekymmer).

Vill du höra mer skit om ditt utbildningsval eller om du har frågor är det bara att citera!

Jag gillar det jag hör Propagera mer för Läkarprogrammet i tråden