Citat:
Ursprungligen postat av
jokermen
Fick precis hem en beställning av dessa idag. Var tredje beställnigen(fjärde om man räknar med re-ship) som faktiskt kom fram. Rekommenderar att besälla med postförkott i dessa dagar av postnord-slarverier.
Har smält en under tungan, och svalt en med vatten. Effekterna börjar komma nu. Inte super mycket, men det är på intåg.
Uppdaterar mer om någon timme
Hann med att vara vaken någon timma, sen slocknade jag x)
Poppa 2 mer nu. Ska äta frukost.
Sen får vi se hur dagen går.
Har FÖ svår jävla GAD som tvingar mig att stanna inne när dagen och den stora massan tittar fram på gatorna. Brukade självmedicinera min ångest med cannabis i yngre dagar. Något som inte längre fungerar. Blir bara mer koncentrarad på allt skit om jag är bäng in public. Så cannabis kan väl funka en ensam kväll hemma eller så. Men det ger mig knappt någon njutning längre.
Hittade valium och alprazolam på den svarta marknaden.Valium var gold, om än lite dyr. Fick mig att ta tag i livet i några dagar. Men utan den så äter ångetsen upp mig så mycket att jag inte ens kan ta mig igenom staden för att träffa familj. Helt sjukt.
Psykvården är som vanligt ett skämt. De ger mig lite antipsykotiska, som "kan fungerea vid ångest", men som vi alla vet inte gör det. Är inne på den 4de Antispykotiska som inte hjälper.
Nej, det som fakiskt hjälper mig är rätt benzodiazipin. I syfte att kunna få mig att lämna ytterdörren och bemöta den stora sjuka världen. Men men, eftersom jag är känd missbrukare av cannabis sedan yngre dagar, så är benzoz utanför världskartan.
Vad som gav mig så grov ångest? Veckor, om är inte månader, av daglig(och tyvärr nattlig, vad kan man förvänta sig av en självmordsbenägen 15 åring?) använding av utbeskriven Concerta. Att leva i de tankemönster man hamna i av det... det är inte sunt. Speciellt inte av en ung person.
Man blir en livlös själ. Och när man inser det så inser man att fjärliar har lagt bo i magen o den känslan kommer vara där för att stanna, och även multipliceras för varje år av livet.
Så jag antar att vården som skulle hjälpa mig att komma till skolan för 7 år sedan har skapat en benzomissbrukare som måste score his shit på gatan osv. Det är skönt att någon, ja någon, eller nej, ingen av de som jobbar på psykatriska avdelingar av vårlden faktistk tar ett ansvar över vad de gör med människor.
Aja, det var bara nåt jag ville få ut. Jag har faktiskt kommit till ett stadie i mit liv där jag inser att JAG måste börja ta komplett ansvar över min EGNA EXISTENZ. Det var så enkelt att lägga det på mamma, pappa, staten, skolan, whatnot. Jag har insett ingen av de kan hjälpa mig för så mkt som 5 öre i min egna verklighet.
Därav självmedicinerng. Jag är som de flesta ni antar jag - inte ute efter flödder benzoz, utan efter något som kan få er att hantera livet dag för dag.
Jag vet att på utsidan så kan vi se ut som asiatiska buddhister som "andas in - andas ut" och inte ser ur att ha så mycket problem. Så ser min nuvarande psykkontakt på mig. Som om jag inte har riktiga problem. Jag har helt enkelt levt med det så länge att mitt yttre har lärt sig att dölja det till perfektion. Men på insidan... Där sitter en demon och äter på mitt hjärtna.
Frågan är i de hela lur länge man orkar hålla på? minst ett par år hoppas jag iaf.
Ha de bästa kära människor,
Jokermen is out