Gud kan finnas utanför tid och rum

Min förra filosofitråd (om att tunga saker faller långsammare) blev flyttad till fysik och matte forumet och den här idén är också relaterad till sånt så får se hur länge denna tråd klarar sig.
Nåväl, för det mesta när jag hör argument för gud så är det en massa flumm och vidskepelse men läste nyss ett ganska djupt och logiskt argument som jag inte riktigt kan förneka.
Det hela bygger på att ljuset enligt relativitetsteorin rör sig 0 sträcka på 0 tid men ändå existerar.
Man kan se det som att ljus existerar utanför tid och rum så varför skulle inte gud kunna göra det?
Sen har vi ju det här med slumpen, vart kommer den ifrån? Den borde på något sätt befinna sig utanför tid och rum för ingen har kunnat överlista slumpen.
Visst det är inget absolut bevis på att gud definitivt existerar och att bibeln är korrekt och så, men det är ett bra argument för att det inte är omöjligt att gud kan finnas utanför tid och rum i alla fall.
Här har ni länken så att ni kan läsa på!
https://sekharpal.wordpress.com/2016/12/22/is-not-sr-a-valid-scientific-theory/

Missbrukar du inte ordet existera lite? Existera betyder väl att det är något som finns i den verklighet sådan som vi har möjlighet att erfara eller pröva den, alltså inom tid och rum. Utanför tid och rum kan vi väl inte ens veta om våra metoder, matematik och fysik stämmer, så då blir ju alla teorier och spekulationer av oss mänskor rätt betydelselösa, eftersom dom inte hjälper oss att förutsäga något. Men visst, en pytteliten bit skepsis kan ju alltid vara bra att ha, om man skulle sakna det.

För trött för att orka läsa länken nu. Även om en gud skulle kunna existera i flera dimensioner; vilka egenskaper skulle guden ha som skulle göra den gudomlig? Vilka egenskaper av dessa kan vi inte tilldela fysikaliska fenomen som vi faktiskt kan upptäcka direkt eller indirekt i våra dimensioner? Fenomen som utgör en del av en vetenskaplig avbild av verkligheten. Jag undrar alltså var skiljelinjen mellan något gudomligt och något icke-gudomligt går.

Om vi antar att vi ställer en hypotes: "Gud finns och existerar i flera dimensioner". Hur ska vi testa hypotesen?

Det kanske är därför man dyrkade solen som en gud förr i tiden. Cool tanke. I filmen Sunshine (tycker man ska se den) pratar dom om att solen skulle vara någon form av gud.

Gud finns utanför tid och rum, det är min övertygelse. Vi finns också utanför tid och rum. Tidsuppfattningen är bara kopplat till att höra till en kropp. I köttet är vi så att säga dömda till att uppleva en linjär varseblivning.

I stunder av meditation eller drömmar där egot är lösare kan man trots själens fångenskap i kroppen skönja detta, lätta på slöjan mot en övre sannare verklighet. Problem som människor har i sina liv är att de fokuserar på köttet när det är det inre som verkligen kan befria och vissa oss hur livet ska levas och detta helt utan fruktan för både livet och döden. Många människor är bara som maskiner som äter och skiter och knullar och sover.

Jesus hade kropp, men han var fullständigt på det klara med att köttet bara hindrade oss att se den övre tidlösa verkligheten. Han var som Gud i en kropp. På samma sätt som Gud blev människa kan också människa bli Gud, det var det Jesus ville visa oss. Jag har blivit människa, nu ska du människa bli Gud. Själv är jag mer en maskin

Inte så filosofiskt godtagbart det jag säger, men jag söker inte övertyga någon.

Hmm...


Jasså, men Nej.


Slumpmässighet som ett bevis på en eller flera "gudar"? Oändligt antal gudar?


Det är precis som du säger inget bevis för att "gud" existerar. Men det är värre än så för ditt sätt att argumentera; det är inget bevis att "gud" finns utanför tid och rum heller. Verkligheten är allt vi har.

Religiöst övertygade människor pekar på saker som inte kan verifieras. Varför ska vi icke religiösa människor tro på Tomten/Oden/gud/Vishnu.

Sköt om dig.