Tyskland förbjuder (etnisk) nationalism.

I teorin innebär det ju att Sametinget, Kurdiska föreningen, Somaliska föreningen, etc. skulle vara förbjudet i Tyskland då dessa föreningar eller organisationer jobbar för etno-nationalistiska intressen och samhörigheter.
Fast nu vet vi ju redan att så kommer det inte att gå till och lagen kommer inte att följas logiskt och konsekvent då kultur-marxism står över lagen i Tyskland, inte ens jurister i dag kan tolka lagarna rätt och se den riktiga innebörden med vissa lagar.

Ja, säg det till svearna som låg i fejd med götarna. säg att de är av samma DNA och släkt med varandra... Nej, för så är det inte. Säg till danerna att sluta ta franker som trälar för de är av samma DNA och samma släkt, för så är det inte.

De var bra mycket mer närbesläktade med varandra så väl genetiskt som kulturellt än vad de är med en sömölie.

Det har däremot ingenting med saken att göra. Du kan inte klumpa ihop olika folk för att du tycker att argumentationen om att vissa folk är mer nära varandra och en de inte stämmer för dig.

Det går precis lika bra att göra det som med niggrerna i Nation of Islam.

Det här var en något oväntad ingång. Jag vet inte vad för elfenbenstorn du lever i, men svear och götar är idag rent historiska folkslag som inte finns kvar längre annat än som lokalpatriotisk kuriosa och historisk influens på vissa regionala identiteter (upplänning, skåning, värmlänning osv. och ibland mer direkt såsom västgöte). I den mån de på så sätt lever kvar som historiska influenser, så är det just för att de i dessa lokala områden hade en tydlig dominerande ställning i och med att de levde såpass segregerat. I de gränsområden folken levde "sida vid sida" blandades kultur och biologi upp friskt, precis som folk idag är så gott som helt uppblandade i en gemensam svensk etnicitet. Det finns så gott som ingen som på allvar identifierar sig som primärt tillhörande de här folken, ingen som utbrister "älskling, vet du vad? Jag har två götar och en gute i mitt arbetslag, det ska bli spännande, jag som alltid är van vid att placeras med svearna från huvudkontoret."

De folk som inte huvudsakligen uppgått i en svensk etnicitet är de folk som idag betecknas som nationella minoriteter, och som själva i regel varit etnocentriska såväl som i modern tid varit måna om att erhålla en särställning som sådana folk med starkt motstånd mot att assimileras och inte sällan egna instutitioner. Judarnas Hillell-skola, samerna rennäring osv. Om något visar ju svensk historia just att folk som lever tillsammans - till och med när de lever relativt geografiskt avskiljt - med tiden blandas ut till ett folk, även om vissa regionala identiter kvarstår. Ett assimileringstryck uppstår, i Sveriges fall mer aktivt och uttalat från centralt håll, och en del kommer alltid ta till sig de andras kultur såväl som att blanda sig biologiskt.

I Tyskland är de regionala identiterna starkare än i Sverige. Konstigt vore annars med deras mer sentida enande och annorlunda historia. Likväl ser knappast gemene tysk sig som tillhörande frankerna eller saxarna, i synnerhet inte när de ställs i kontrast mot alla de utomeuropeiska folk som vällt in i landet. Och när de nu inte ens får enas om att bevara det biologiskt och kulturellt tyska särprägeln gentemot invällarna, så spelar det rätt liten roll om några av dem vill identifiera sig som tillhörande ett frisiskt folk - en sådan ännu mer specifik, snäv etnicitet har givetvis ännu mindre förmåga att bevara sin särart relativt invandrargrupperna och den här domen lämnar knappast utrymme åt ett frisisk folk att bedriva etnonationalism å sina intressen.