Skulle kvinnor vilja leva med manliga grundförutsättningar om de kunde?

Vi leker med tanken att du vaknar upp en morgon och erbjuds möjligheten att helt byta livsförutsättningar. Du har möjligheten att antingen leva som du hitintills gjort eller möjligheten att leva med manliga livsförutsättningar istället.
Du behåller din sociala nivå, din personlighet, samma nivå på utseende. Du har precis samma personliga grundförutsättningar och du förblir en kvinna rent biologiskt men ditt kön är något som inte innebär att du behandlas annorlunda än män.

Vad definierar då manliga livsförutsättningar?
Du får ett större egenansvar och möjligheten att göra vad du vill med ditt liv. Du byter bort en social grundtrygghet i form av väninnor, pojkvän och andra sociala kontakter och nu är det upp till dig att skapa din egna sociala samvaro. Det finns inga garantier och du måste ta för dig och vara driven för att lyckas bygga upp ett socialt trygghetsnät. Få människor kommer visa dig intresse så det är upp till dig att inleda relationer annars riskerar du att bli ensam.
Män i grupp är oftast lättsamma att hänga med, och oftast så kan man känna sig välkommen när man väl accepterats även om man inte passar in helt. Det är oftast högt i tak och män emellan har en rätt lättsam relation till varandra - på gott och ont. Den lättsamma relationen kan innebära att relationer ofta stannar på en ganska ytlig nivå.

Konkurrensen kan upplevas som hårdare inom många områden och är du inte driven och utåtriktad får det ofta direkt konsekvenser - då hamnar man efter. De män som lyckas ta sig till toppen är ofta de som är bra på att knyta sociala kontakter och har en bra egen drivkraft, en vilja att lyckas. De män som saknar dessa förmågor drabbas inte bara på så sätt att de inte når lika långt utan oftast att de hamnar på de lägre stegen på samhällstrappan. Som man kan du vinna mer men fallet är också högre om du misslyckas. Naturligt så har du inte något vidare bra skyddsnät under dig.

Män riskerar i högre utsträckning att bli barnlösa, få uppleva skilsmässor som de själva inte initierat, bli hemlösa, fler män lyckas ta livet av sig.
Å andra sidan kan män ibland ta livet med en klackspark och leva mer kravlöst. Det blev kanske inte som man tänkt sig men jag har en inre självsäkerhet och jag kan ägna mig åt mina intressen - det som berikar mitt liv.

Släpp diskussionen fri!
Finns det kvinnor därute som skulle vilja leva 100% som män gör?
Vad säger ni som kallar er feminister, är det som män ofta lever som ni också skulle vilja leva?

Absolut inte, det kontraktet vi har, har vi haft väldigt länge som men.
Det hade aldrig mer funnits en kvinnlig ledande person i något, de hade också förlorat
majoriteten av alla chefs jobb i Sverige, där kvinnor flyger in i ledar positioner. För att fylla en kvot.
Om vi enbart hade utgått från individuella styrkor så finns det flera arbeten där två man
får mer gjort än 4 kvinnor.

Och om titanic sker igen så är det bara barnen som får förtur till livsbåtarna, medans vi andra knuffas och slåss om platser. Undrar hur det hade sett ut...

Redan nu har jag fullständigt egenansvar och möjlighet att göra vad jag vill med mitt liv. Redan nu skapar jag min egen sociala samvaro. Redan nu lever jag ett liv utan garantier och med mängder av konkurrens, jag måste ta för mig och vara driven för att bygga upp det liv jag vill ha, både socialt och ekonomiskt.

Mitt äktenskap håller sig bra för att jag anstränger mig för det, inte för att jag är kvinna. Mina vänner är mina vänner för min personlighet, inte för att jag är kvinna. Mina företag växer i omsättning varje år för att jag är bra på det jag gör, inte för att jag är kvinna.

Jag tar fullt ansvar och anstränger mig för att göra både mitt liv och mina relationer bra, det är därför jag lyckas. Vad av det jag lyckats med i livet hade jag inte lyckats med om jag haft kvar min egen personlighet, men varit man?

Skillnaden hade väl varit att du tvingats att jobba för att uppnå de där sakerna och inte fått dem serverade.

Jag gör ju inget av det som du gör och har ändå inte uppnått samma resultat, vilket är jätte märkligt då vi båda är kvinnor och båda borde ha fått dessa saker serverade.

Norah Vincent fick lägga in sig på mentalsjukhus efter att ha levt som en man i 18 månader.

Vincent asserts that, since the experiment, she has never been more glad to be female.

it took experiencing life as a man for her to appreciate being a woman. "I really like being a woman. ... I like it more now because I think it's more of a privilege."

http://abcnews.go.com/2020/Entertainment/story?id=1526982&singlePage=true

The dating adventures are the most breathtaking. Ned is on the receiving end of women's boring, self-pitying monologues and endless tirades about what bastards men are. His dates all suspect he is as bad as the rest of them: 'They made every man they met into a wolf, even when that man was a woman.'

https://www.theguardian.com/books/2006/mar/19/biography.features1

Ja, kvinnor är tråkiga och borde lämna män ifred.

Nu var ju inte "Ned" en bad guy men han kunde ha varit och hade dessa kvinnor inlett en relation med honom hade de då fått skylla sig själva som gjort det.

Och det är helt okej att resonera, menar du?

Antar att det är helt okej att jag som svensk man resonerar på samma sätt om diverse nysvenskar? Att jag antar att den svarte mannen på stan är en kriminell crackneger som ska råna mig, att den glade trevlige araben jag träffar på Ica är en galen IS-jihadist som vill hugga huvudet av mig - och att hejhej-tanten utanför samma affär är en tungt kriminell öststatsgangster - hon är ju trots allt zigenare? Eller?

Alltså - jag får väl skylla mig själv om jag tar kontakt med araben eller afrikanen, eller den romska tiggaren - och de rånmördar mig? Eller? Var inte det samma sak?

Ja, det får du. Precis som kvinnor får skylla sig själva när de blir slagna, rånade och våldtagna.

On topic så tror jag inte att mitt liv hade varit så mycket annorlunda som man. Förutom att man skulle varit mera illa sedd och haft svårare att hitta en partner eftersom man hade varit homosexuell.

De flesta män skulle å andrasidan hellre leva medmanligagrundförutsättningar än kvinnliga sådana.

Blyga passiva pojkar kanske drömmer om att bara få saker serverat (speciellt när det gäller sex/förhållanden), överkänsliga män kanske drömmerom att ständigt få omvärldens stöd och att andra tycker synd om honom för varje småsak han råkar ut för, osv.

Men i det stora hela så tror jag att de könsliga instinkterna definierar vila vi är, och får oss att uppskatta den väg som därmed vi måste vandra. Kvinnor drömmer om barnafödande till och med, som tycks ett mysterium för de flesta män.

De flesta män skulle inte vilja leva i ett liv där man tillexempel ständigt måste imponera omvärlden med yttre attribut som kläder, smink och att din lägenhet alltid är i perfekt ordning. Att hela tiden nästan enbart sexuellt uppskattas för ditt yttre kanske uppskattas bland en liten klick snygga metrosexuella och bögar, men de flesta män skulle äcklas av vad detta innebär för ens liv. Att hela tiden bry sig om vad Världen tycker om småsaker man gör, att hela tiden leva i en paranoid värld av viskningar och skvaller bland både dina vänninor och fiender. Att leva ett liv som kretsar kring social status, vilket innebär ständig kontakt med alla hela tiden - mardröm för de flesta män jag känner till.

Att ha social press att ha ansvar för ens barn (där andra mammor ofta dömmer dig hårdast), att alltid känna oro för dina nära och kära, att allt ska ständigt handla om känslor, osv.

Mycket som inte klickar med ens manliga natur.

Sedan kan man ju förstås gå in i värsta av tider; skulle man föredra att vara manligt offer (tortyr, mord, kastrerad slav) elle kvinnligt offer (våldtäkt, sexslav) för förtryckande makter?

Tänk typ i Ottomanska rikets kristna provinser; du behövde ge var 5e pojke i byarna till att växa upp i brutala soldatläger där hela ditt liv blir en lång tortyr, soldatträning, tvånskonvertering till islam och krig blir ditt liv (ofta mot ditt eget folk). Var 5e flicka blir å andra sidan sexslav och fyller sultanens harem; där hon i försig kan få en trygg tillvaro som sexslav (i värsta fall såld i istanbuls gator och få betydligt värre lott i livet).

Vilket är värsta alternativet?

Man undrar ju hur du tror att kvinnors liv är, egentligen. Jag får varken vänner, relationer, utbildning, jobb, bostad, karriär, trygghet, pengar och vad mer du nu nämner kastade som presenter ner i mitt knä jag heller. Och i synnerhet inte med några garantier för är det en sak som är bergsäker här i livet så är det att några garantier, det gives icke!

Jag skulle gärna testa hur det är att vara i en manskropp pga att jag är en nyfiken typ, men de saker du räknar upp ser jag som normala för de flesta vare sig de är män eller kvinnor. Alla får vi kämpa för det vi tycker är viktigt, och alla kan vi förlora det på en sekund. Såna är villkoren och de kommer med på köpet när vi föds.

Jag är glad att du tog upp Norah Vincent. En mycket gripande historia och helt bortg(l)ömd i Sverige. Som allt annat som går emot narrativet i vårt styrande skikt.

Inte ett enda ord om The Red Pill heller.