Gestaltningen av svarta i amerikanska filmer

Kolla in vilka som spelar rollerna i filmen "Persuasion". Filmen är baserad på en bok skriven av engelska Jane Austen (1775-1817). 😫

https://www.imdb.com/title/tt1345631..._=nm_flmg_wr_1

I mitt plöjande av Netflix 600+ titlar stora italiensk/fransk/brittiska klassikerutbud är resan framme vid brittiska The proud valley (1940) från välkända Ealing Studios(där det annars känns som att det mestadels är väldigt befriat från negrer), som tydligen är en av dom första filmerna från öriket med en neger i huvudrollen, och en seriös sådan roll. Spelad av Paul Robeson, som var både skådespelare, artist och aktivist. Filmen var även hans personliga favorit av alla han medverkade i.

En film tydligen avsedd att gestalta negrer med lite mer djup än vad som annars var vanligt på den tiden när dom hade biroller i västerländska filmer, som exempelvis i den tidigare brittiska Midshipman Easy (1935) som också finns på Netflix.

För den som finner ämnet om hur negrer gestaltats genom tiderna i västerländsk film intressant så kan den vara värd att se.

Edit: Iom att filmen handlar om gruvarbetare i kolgruvor kan det nog även bli fråga om en del oavsiktlig blackface.

Mitt Netflix-plöjande fortgår, och det är intressant att följa utvecklingen genom årtalen gällande filmerna i inlägget ovan och nu den senast sedda filmen, Basil Dearden-regisserade Pool of London (1951) från Ealing Studios där gränserna flyttas fram.

En thriller, visuellt noir, om en besättning på ett fartyg som ligger i hamn och deras äventyr i land, dom manliga vita huvudrollerna är mestadels kriminella och den ende negern är duktig, snäll och from, till den grad att han lyckas inleda ett rasblandat förhållande med en vit kvinna, vilket detta tydligen var första brittiska filmen som gestaltade, 16år före amerikanska Guess Who's Coming to Dinner (1967).

Hur dom olika karaktärsdragen är uppdelade står ut till den graden att jag kan tänka mig att denna skulle kunna kategoriseras som tidig woke. Negern spelas av Bermudianen Earl Cameron, som nog kan anses varit Englands motsvarighet till Sidney Poitier. Han spelade mot Connery i Thunderball (1965) som Pinder, och igen i Cuba (1979). En av hans sista roller var i Sidney Pollack's The Interpreter (2005) som en diktator.

Finns två till filmer med honom i Netflix klassiker-arkiv, The Heart of the Matter (1953) och No Kidding (1960) som jag inte har hunnit se ännu.

Ptja, behöver inte vara dåligt, Denzel Washington är ju bra i Much Ado About Nothing (1993), och jag tror inte Don Pedro är svart i Shakespeares skript. Det beror mycket på den känsla som ska förmedlas. Är det en teatralisk filmatisering eller uppsättning, eller humoristisk, ställer jag själv inte samma krav på "historisk korrekthet".

Däremot känner jag instinktivt att den där rollistan till Persuasion blir mer svårköpt, om man inte hade gjort den som någon slags samhällssatir av en rasistisk dåtid/nutid där man swappar färger och gender exempelvis.

Vi som är lite av historienördar och tycker om TV-serier/filmer går en mörk framtid till mötes; även om applåderarna av inkludering går på om "det är ju bara fiktion...hittepå...spelar ingen roll...blabla" så kommer blandningen av välgjord historisk skildring och anakronistiska anomalier att reta nerverna.

Detsamma gäller filmatisering av fantasy...ja...självklart kan man säga att "folket Y" nog ska ha annan hudfärg än i böckerna. Eller annan hårfärg. Eller whatever. Men det är inte realistiskt att Y och X och Z samexisterar på samma ställe och vidmakthåller sina särarter.

Om de inte är sjukt rasistiska och endast gifter sig inom den egna gruppen. Så kan det ju vara.

Men, HALLÅ, hör jag någon invända, det handlar ju om DRAKAR, och MAGI, och EN ANNAN VÄRLD, och så lägger du jordiska 1900-talsvärderingar på det här...det är ju en SAGA, hur kan hudfärg spela roll? Ja, säg det. I den kontexten storyn utspelar sig kan man fråga sig om det är rimligt.

Finns gott om orealistisk fantasy och SF, där man köper påhittade faktorerna X, Y och Z, tidsresor och magi men där W gör att det känns orealistiskt. Men det är nog en annan sak då det inte främst rör hudfärg.

Man kokar grodor(eller får rättare sagt) mest effektivt långsamt, så dom inget märker.

Att vissa troende gör det fullt förståeliga antagandet att just Shawshank, som fått märkligt höga betyg trots att den inte på något sätt är historiens bästa film, utgör det moderna startskottet för när västvärldens får började manipuleras långsiktigt med en lugn trygg förtroendeingivande negroid karaktär i huvudrollen är begripligt, men då uppstår ju frågan om det under det antagandet verkligen var det medvetna startskottet, eller om det kan funnits längre bak i tiden.

Skulle varit intressant med en seriös studie som hade gått igenom filmer bra många mer årtionden bak i tiden över när negrer kan misstänkas börjat få medvetet framstående förtroendeingivande icke-realistiska roller i Hollywood-filmer för att manipulera befolkningen, där man helt bortser från rasens karaktäristiska drag. Inget ont om varken Freeman eller Poitier, men går det kanske enda bak till In the Heat of the Night (1967) och Guess Who's Coming to Dinner (1967), eller var dom bara oskyldigt progressiva?

Under Blaxploitation-eran gestaltades mer coola karaktärer men inget rasmedvetna sannolikt ville ha nära inpå sig, samtliga karaktärer innehåller minst något av dom tre karaktäristiska K'na, knarkare, kriminella eller kaxighet. Stallone's val av Carl Weathers och Billy Dee Williams ser jag som väldigt oskyldigt, han ville bara ha med nån som tilltalade blaxploitation-fansen bland befolkningen, och dom var fortfarande främst coola och kaxiga.

Kan man se Lucas val av Lando som inget mer än en fortsättning på Nichols i STTOS, man kunde skylla det på att det sker i en annan galax eller i framtiden? Dock normaliserande. Eddie Murphy byggde på med mer okontrollerbar kaxighet under 80-talet, följt av Snipes under 90-talet, men när Murphy och Snipes ville bli seriösa efter några år av kaxighet fick dom genast sunkmanus och medvetet saboterad distribution utav Hollywood så nästan allt seriöst med dom gick åt pipan. Dom vägrade veta sin plats, och behandlades därefter. Murphy fick först komma tillbaka när han spelade en brun tecknad åsna. Snipes satte dom i fängelse.

Istället släppte dom som styr nästan samtidigt fram just Freeman och Denzel till alla stora trygga förtroendeingivande roller, som har innehaft nästan samtliga liknande roller i över 30år nu. Uncle Tom.

Angående ett av mina inlägg högre upp i tråden så utgår nämnda Midshipman Easy (1935) på Netflix 30 Juni, den ska jag se om. Handlar om unge och bortkomne Master Easy's äventyr på ett skepp och senare land, mestadels ackompanjerad av den negroida hjälpredan Mesty, som tilltalas ganska hårt med dagens känsliga mått mätt.

www.imdb.com/title/tt0026713
www.netflix.com/title/81409544

-Mesty!? Where is that darn nigger!?

Ska passa på att slå över till svensk text för att se hur dom översatte den meningen(kör vanligtvis engelsk text till engelska filmer), om det blev svartingen, svartskallen eller oöversatt niggern.

Blaxploitation-genren var ju i mångt och mycket riktad mot en svart publik. Quentin Tarantino har nämnt detta också, att svarta gick på bio och såg blaxplo-filmer på såkallade grindhouse-biografer, biografer som körde exploitation-filmer och porrfilmer non-stop (alltså så folk kunde komma och gå under föreställningens gång). 42nd street i New York var ett mecka för detta under 70- och 80-talet, en hel gata kantad av gríndhouse-biografer som visade såna filmer. Man ser scener från den gatan i Taxi Driver (1976).

Trenden går tillbaka ännu längre. Don't Be A Sucker! är en krigsfilm från andra världskriget som producerades i samarbete med judiska manusförfattare och regissörer från Hollywood, och vars huvudsakliga tema var, för att citera Wikipedia:

[...] anti-racist and anti-fascist themes, and was made to educate viewers about prejudice and discrimination. The film was also made to make the case for the desegregation of the United States armed forces. An American who has been listening to a racist and bigoted rabble-rouser, who is preaching hate speech against ethnic and religious minorities and immigrants, is warned off by a naturalized Hungarian immigrant, possibly a Holocaust survivor or escapee, who explains to him how such rhetoric and demagogy allowed the Nazis to rise to power in Weimar Germany, and warns Americans not to fall for similar demagogy propagated by American racists and bigots.

De är aldrig pedofiler, hustrumisshandlare eller homofobiska.

Om en svart man och en vit kvinna har barn tillsammans, är mannen alltid en extra bra man som är huslig, snäll och förstående, och han har en mycket bra relation till barnen och uppmanar dem att läsa och komma långt i livet.

De gångerna de är kriminella är oftast i rena gangsterfilmer där alla är lika illa eller en extra vidrig person (som brukar vara vit) är den ondaste av alla. Eller så är det så att den svarte är så originell, trots att han är våldsam psykopat, att han blir "likeable".


Likadant med araber. Med tanke på hur arabvärlden och afrikanska länder och getton ser ut i inavel, övergrepp och våld, är det ynkligt att det inte gestaltas på film.

Jag vet ingen film eller ens serie där en neger eller arab/muslim avbildas som en pedofil eller med incestuösa böjelser. Det är uteslutande vita män som får ha dessa roller och karaktärer. Ner i det mörkaste mörka vågar man ingenting annat än att skicka vita män, trots att verkligheten säger annorlunda.

Vill man ha utlänningar eller invandrare som gärningsman tar man det säkra i kineser och ryssar. Då bryr sig ingen.

Att den mest våldsamma gruppen (negrer) inte får uppvisas eller uppfattas så, är sjukt i sig.
Varenda film i dag har denna underliggande dogm.

Supersent svar här, sorry för det. Men ja, det tror jag att man skulle märka. I alla fall vi som har läst boken.

Amerikanska filmer görs av extremvänstern i USA. Deras verklighetsuppfattning är inget man ska se upp till. Visst får man alltid känslan att detta är så präktigt och tillrättalagt? "Så här skulle det aldrig gått till i verkligheten." Negrer på film, i vänsterns hjärna, och negrer i verkligheten, är två helt frånskilda saker.

https://www.youtube.com/watch?v=gjaq6La2s7M

https://www.youtube.com/watch?v=VxOsDiF5sis

https://www.youtube.com/watch?v=qwllOsQ4Quo

Svarta ges alltid chansen att säga vad vita är, vad de gör och att de gör det utifrån sin vita etnicitet/identitet. Men vita får aldrig säga om svarta som ett "you people" eller "they" eller "those people" utan att det läggs in som en belastning av den vita människan att uttrycka sig så.