Filmåret 2017

Trainspoting 2
Fast and furios 8

Är 2 filmer som man måste se

T2 ja faf8 nej

Har kommit en trailer till Terrence Malicks nästa film, Song to Song:
https://www.youtube.com/watch?v=mL0FYUpXuoo


Som sagt, bästa tiden att leva just nu om man är ett Malick-fan. Karln är sjukt produktiv! Väntar dock fortfarande på att vi ska få ett BD-släpp på Voyage of Time...

Förra året var ett otroligt dåligt filmår enligt mig, förmodligen sämsta jag varit med om. Jag har sett fler filmer jag gillat på bio det här året än hela förra året... Och då har jag varken sett Logan, John Wick 2, Ghost in the shell eller Life.

Många stora namn i år. Kan tänka mig att se de filmer på bio som hamnar på över ca 70 % på Rotten tomatoes och får snittbetyg på minst 3 i svenska tidningar. Får se hur många det blir


12 april: Fast and the furious 8

26 april: Guardians of the galaxy

10 maj: King Arthur

17 maj: Alien: covenant

24 maj: Pirates of the carribean

2 juni: Wonder Woman

5 juli: Spiderman

12 juli: apornas Planet: striden

6 oktober: Blade Runner 2049

17 november: Justice League

15 December: Star Wars: Episode VIII

Såg på Imdb att jag har sett flest filmer från 2016 än något annat år. Kan inte säga att det är just det bästa.

Men tycker att det var ett klart godkänt år. Kom ju Split, dont breathe, Captain america civil war,Moana,hacksaw ridge, lion ,moonlight,deadpool,elle,swiss army man,kubo and the two strings,eddie the eagle,mr church som var underhållande.

2017 kan också bli bra känner jag.

Av de du räknade upp såg jag faktiskt bara Don't Breathe, Deadpool och Moonlight (såg den 2017). De var bra allihopa.

Inte tänkt på det innan men inser nu att jag oftast ser filmer med stor budget på bio främst för att alla mina kompisar är ointresserade av att se filmer som inte är "kända", har massa specialeffekter etc. Jag kan till viss del också känna så, vissa filmer blir bättre på bio än andra. Brukar ofta bli filmer i stil med dem som jag räknade upp i mitt förra inlägg. Moonlight blev ett undantag eftersom den fick Oscar för bästa film.

Filmerna jag ser på bio speglar alltså inte alla filmer som släpps under året särskilt väl

Får hålla tummarna för att många av filmerna jag radade upp blir bra, då blir det lätt att få sällskap till bion också.

Två av årets filmer som jag ser fram emot att se är Get Out och Call Me by Your Name.

Den förstnämnda är en jävligt upphaussad skräckfilm som - filmens premiss till trots - verkar ha gått hem hos människor som inte tillhör den bedrövliga SJW-kretsen på den yttersta vänsterkanten (även om de gissningsvis älskar den också), och den sistnämnda ska tydligen vara en finfin coming-of-age-historia som kretsar kring en ung amerikansk students sommarbesök i Italien 1983.

Jag är ju lättpåverkad och ser därför enormt mycket fram emot snackisen Den blomstertid nu kommer.

http://m.imdb.com/title/tt5227746/

Fett taggad på The killing of a sacred deer. Äntligen går den på bio.

Nja. En besvikelse. Konstig var förnamnet.

Efter att ha sett större delen av de nominerade oscarsfilmerna inför årets gala är det bara att konstatera att filmåret 2017 är ett av de sämsta filmåren på bra länge.
Det enda som kan rädda detta usla filmår är Phantom thread, men dessvärre är det med en stor skepsis då Paul Thomas Anderssons filmer är fantastiskt överskattade.
Det råder total betygsinflation och jag kan inte ge mer än betyget 3 av 5 som bäst till några av de nominerade filmerna.
Det mest komiska är att den enda fyran jag utdelat i år är till en film som tragiskt nog inte ens är med och leker i sammanhanget!

Nej det blir att snegla mot Japan eller flukta efter Andrej Zvjagintsev senaste film som om möjligt är bättre än årets överhypade filmer.

Sammanfattning filmåret 2017

Sitter här och väntar på att Oscarsgalan skall dra igång, smått uttråkad med kaffe och gifflar vid min sida, så tänkte jag kunde göra en "Lotso" och summera 2017 då det är "officiellt slut" nu när Oscar går av stapeln i natt. Har hunnit se 70 filmer från det gångna året, inte mitt bästa år kvantitativt men är ändå nöjd då filmintresset störtdök generellt när Filmtipset sa att de skulle lägga ned och har egentligen inte återhämtat sig förrän nu i Februari på riktigt. Givetvis är det en del "måsten" jag missat men man får ju ta listan med en nypa salt, det är ju inte dödsallvarligt och vad jag tycker spelar väl egentligen ingen roll heller, men hoppas ni uppskattar läsningen ändå!

Jag har läst att många varit ganska missnöjda med år 2017, jag håller inte helt med. Under detta filmåret har jag lyckats ge ut tre stycken femmor varav en är ganska diskutabel (men det är ju lite skoj det också) och hela 17 stycken fyror. Jag ligger också långt bak på Europa generellt, så där kan det säkert plockas in lite fler höga betyg ju mer jag betar av.

Likt Lotso, börjar jag med skiten först.

Botten 3

70. Fifty Shades Darker (James Foley)
Ja, inte oväntat det här. Första filmen lär ha hamnat sist förra året om det inte var så att jag somnade under hela två försök. Men här lyckades jag hålla mig vaken och det var värre än jag trodde. Fifty Shades Darker är skit i sin renaste form och jag kan inte förstå hur folk orkar ta sig till biograferna. Skådespelet och manus ligger på sämre nivå än Digital Playgrounds utgivningar men man tänker sig att man kanske får gotta sig med lite utmanande scener och bondage men nej då, detta är så vanilj det kan bli. Sexscenerna i James Bondfilmerna är mer vågade än det här. Det här är redigt unket och jävligt tråkigt rakt igenom.

69. Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales (J. Rönning, E. Sandberg)
Jag har egentligen aldrig gillat Pirates-filmerna, inte ens som ung när den första filmen släpptes förstod jag hypen och alla vhs-kvällar med kompisarna som bara var tvungna att småonanera till Keira Knightley halvvägs in i filmen. Men ärligt talat, den första filmen kan nog ses som ett mästerverk jämfört med den här dyngan. Både filmen och skådespelarna känns som de ligger på amatörnivå igenom dess plågsamma speltid. Verkligen alla gör bort sig (framförallt wife beater-Johnny) förutom Javier Bardem och Geoffrey Rush, men det gör det bara jobbigare att se på skeppsvraket av en film. Hur kunde de gå med på det här!? Jag hoppas att PotC-serien håller sig nede på havets botten för all framtid och den lägger sig i min lista på plats 69, ett nummer som kanske hade passat bättre för Fifty Shades men så dålig är den ändå inte.

68. Death Note (Adam Wingard)
Netflix gör en "remake" av de dåliga japanska live action-filmerna som är baserade på animen som är baserad på mangan eller något sånt, är inte så insatt. Men ja, skit är detta också. Jag har knappt något minne utav den trots att det inte var så längesedan jag såg den, ganska blodig vad jag minns vilket är trevligt och den har Willem Defoe som demonen. Men det är verkligen värdelöst rakt igenom, huvudkaraktären har också bland de värsta "punchable faces" i världshistorien, så illa att man känner att man vill gosa med Paul Danos ansikte i There will be Blood. Om man har lust att se något skapat av Netflix så har de släppt mycket bättre och roligare filmer än det här skräpet.

Så, då var det slut på surgubbefasonerna! Dags för topp 3.

Topp 3

3. It Comes at Night (Trey Edward Schults)
Gick in i biosalong utan förväntningar, hade aldrig hört talas om regissören Schults tidigare, men sett att han gjort någon slags dramakomedi med en gammal tant i huvudrollen så visste inte helt vad jag skulle få serverat. Men jävlar vad denna slog hårt på mig! Stämningen var helt underbar och rå, spännande hela vägen och jävligt jobbig, precis som jag gillar det. Det är tungt, otroligt tungt och uppbyggnaden är nästan perfekt och Edgerton gör nog sin bästa insats här. Att jag gav denna en femma kan nog diskuteras men fan, jag blev så tagen på sängen av detta att jag inte kunde låta bli. Årets överraskning helt klart!

2. Blade Runner 2049 (Denis Villeneuve)
Detta kunde ha gått så himla fel, och jag var egentligen lite orolig. Blade Runner är en av de mest ikoniska och enligt mig bästa filmerna som någonsin gjorts. Lätt topp 5 och den växer för varje omtitt, så helt plötsligt får man för sig att göra en uppföljare i åldern där värdelösa uppföljare och remakes görs utan vision eller tanke utom ett snabbt klirr i kassan. Men med Ryan Gosling i huvudrollen och Villeneuve vid rodret så var det helt i onödan. Blade Runner 2049 är en värdig uppföljare och så mycket mer, en uppföljare som lyckas hylla, ta vara på men också utvecklas och stå på egna ben från den första filmen. Det hela är jävligt imponerande, jag vill nog säga att detta kanske kunde ha varit den svåraste filmen som överhuvudtaget skulle kunna göras, men Villeneuve tog utmaningen och kom segrande ur den. Har du inte sett Blade Runner 2049 än? Gör det! Det enda som känns onödigt är blindgubbe-Leto, min skit i honom!

1. Baby Driver (Edgar Wright)
Och vinnare är! Baby Driver, hela filmen kan beskrivas i tre ord ROCK N ROLL! Men så bra det är, soundtracket är helt otroligt, klippningen är från en annan värld och det är hur coolt som helst. Det är så här en GTA-film borde vara, tufft, uppkäftigt och med mycket adrenalin. Heist har en speciell plats i mitt hjärta och den har mycket rum för Baby Driver. Femman kunde inte vara mer given, årets bästa film! Jag hoppas den får Oscarsstatyetter inatt, speciellt för klippning för den är så galen att man bara börjar skratta mitt i filmen.

"Utmärkelser"

Roligast: Midnight Runners (Kim Joo-hwan)
Hetast: Baby Driver (Edgar Wright)
Läskigast: It Comes at Night (Trey Edward Schults)
Mest spännande: Life (Daniel Espinosa)
Hårdast: The Outlaws (Kang Yoon-sung)
Obehagligast: The Killing of a Sacred Deer (Giorgos Lanthimos)
Trevligast: Coco (Adrian Molina, Lee Unkrich)
Bästa ensemble: I, Tonya (Craig Gillespie)
Bästa originalmusik: The Greatest Showman (Michael Gracey)
Coolast effekter: Blade Runner 2049 (Denis Villeneuve)
Hårdaste skådis: Ma Dong-seok (The Outlaws)
Hetaste skådis: Gal Gadot (Wonder Woman)
Bästa manliga skådis: Song Kang-ho (A Taxi Driver)
Bästa kvinnliga skådis: Margot Robbie (I, Tonya)

Hela listan på 70 filmer rankat finner du här: Letterboxd 2017

Då "lämnar" vi 2017 och så får vi se hur 2018 blir.