Språkresa för en tonåring

1) Hennes betyg från den engelska skolan omvandlas till svenska betyg och med dem går hon vidare till nästa årskurs. Så hon behöver inte läsa in något eller göra om ett år.

2) Du bör shoppa runt för att pris har inget med kvalitet att göra.

Tack men jag tror inte det är aktuellt i dagsläget.

Hur mycket lär man sig egentligen av att vara utomlands 1 vecka?

Alla jag känner som åkt på språkresa gjorde det för att festa.

Är du helt jävla dum i huvudet, eller trollar du? Tjejer och killar åker enbart på "språk- och au pairsresor" för att supa och knulla. Australien, England och Medelhavsländerna är populärast för dessa ändamål.

1 vecka? Jag var 5 veckor. Tror knappast ngn åker 1 vecka.

Tror definitionen av språkresa har förändrats avsevärt mycket. Det är inte längre drängen som åker dit för att festa kaosa. Åkte själv för några år sedan på en språkresa med STS och kan säga att det blev varken en droppe alkohol, eller knullande. Vi snackar 15-17 åringar, många på sin allra första resa utan päronen.

Enligt mig, samt de 4 killarna jag bodde med och många övriga var vi överens att det var bland de bästa resorna man gjort. Här är några anledningar:

-Många nya vänskaper!
-Stort ansvar, hålla i pengar passa tider etc
-Äventyr, aktiviteter som man aldrig kommer uppleva igen.
-Lärt sig tagit mer ansvar
-Sammarbetet! (Vi bodde 4 stycken i ett litet rum)

Sedan finns det tusen anledningar till. Visst, man lär sig visserligen inte supermycket språkmäsigt, men det är ett äventyr man aldrig kommer att glömma!

Så ja, det är klart hon ska på språkresa! Kommer garanterat skicka mina ev. framtida barn på en!

Nej stämmer inte.

var 20 när jag åkte. jag var där 2 månader. tog csn lån. man kan stanna hur länge man vill. fanns en schweizisk tjej som stanna 6 månader

jag åkte till uk för o förbättra engelskan och prova på att bo utomlands. festade inte en enda gång fastän jag var 20. inga jag bodde med (båda könen, olika åldrar) gjorde det heller. det beror på hur man är som person. alkohol och random sex är inte allas nummer 1 prio. snacka för dig själv

Jag skulle tänka tvärtom. I en värdfamilj är det väldigt avgörande vilka hon bor hos och det kan vara svårt att byta - i synnerhet om det bara rör sig om några veckor. På ett campus är det lättare att ha kontroll på vilka regler som gäller.

Väljer man campus bör det dock vara ett campus där det finns möjlighet till kontakt, ansvariga boendevärdar, och en regel om att campus kontaktar föräldrarna om något uppstår.

2-3 veckor är för lite. Satsa på minst 4 veckor, gärna några veckor till. Det tar lite tid med att komma ingång/ känna sig bekväm med att i princip bara prata engelska. Men efter 2-3 veckor tyckte jag att det var kul och det var då jag kände att engelska började utvecklas. Språkmässigt var därför vecka 4-5 bäst för mig.

Jag var själv i Brighton (England) i starten av 2000-talet. Jag bodde hos värdfamilj med två andra ifrån andra länder. En umgicks jag mycket med och han hamnade i tjafs med värdfamiljen. Den andra var avskyvärd, men värdfamiljen verkade gilla honom bäst. Jag var ett mellanting.

Problemet var inte hur värdfamiljen bemötte mig utan mer omständigheterna omkring. Barnaga är ju lagligt i England och mamman drog till sitt barn (då 5-6-7 år gammal) så vi hörde det. Flera gånger om. Hon hade gjort ungen livrädd för mörker vilket jag fick veta med råde under sista dagarna. Jag skulle säga godnatt till ungen och släckte lyset. Ett skrik likt något ur från en skräckfilm kom ur ungen... Det var inte "Please turn on the lights I don't like the dark" utan mer "AHHHAHHAHHHAHHHHHHHHHH". Var tvungen att slå på ljuset direkt. Svårt att gömma!

Det blev bråk mellan föräldrarna då pappan var emot slagen och mamman tyckte det var "vanligt". Detta berörde inte oss "direkt", men ärligt talat vettef*n hur jag skulle resonerat om jag varit där själv och hört dessa slag. Trevligt att vara 15-17 år, utomlands själv för första gången, ligga på någon vind ensam och höra det..? Hmm.

Värdfamiljen var aningen udda i övrigt. Jag hade med mig en fin present dom knappt tackade för. Maten var okej. Dom var trevliga till och från. Speciellt mamman kändes som en "känsloperson", men båda försökte hålla ytan uppe ändå. Jag tänkte nog inte så mycket på det DÅ (allt med barnet), men detta lade sig nog som ett moln över min resa. Visst hade jag lite trevligt också, men var inte alls lika social som jag borde varit. Rumskamraten jag hade var mer utåtriktad och vi träffade allt lite folk, men några djupare kontakter eller roliga festminnen blev det inte, tyvärr.

Spontant tror jag värdfamiljer kan vara bra om man pluggar utomlands i 6 månader - 1 år. Men gäller det 2-5 veckor? Skicka till ett campus. Själv poängen med resan är väl att tjejen ska ha kul och lära känna sig själv/annan kultur bättre? Jag minns när jag skulle åka hem och samma svenskar jag åkte dit med, åkte hem. Dom såg ut att haft askul. Tror dom hade bott på Campus på annan ort. Om resan blir bra eller inte kan bero på många saker, men får hon kontakt med åtminstone några människor hon gillar lär allt gå smidigare. Skoldagarna jag hade var inte långa.. Minns inte exakt men 2-4 timmar max. Inte så enkelt att bygga relationer till andra elever på det.