Hjärnans tolkning av nuet, hur skev?

Vi har våra sinnen som vi tolkar den yttre verkligheten med. All information som kommer utifrån måste tolkas och behandlas i hjärnan. Denna process tar rimligtvis tid. Exempelvis bör sinnescellerna i ögat mäta ljusintensitet över en kort tid, omvandla till signaler och sedan processeras i hjärnan. Det gör att ett glapp mellan det yttre nuet och det inre nuet uppstår. Frågan är, hur mycket?

Om vi tänker oss att det finns en fix, objektiv tidslinje och en häst sträcker ut tungan åt oss vid tiden t=0. Vid vilket t inser vi att hästen lipar åt oss i förhållande till denna tidslinje?

Den här artikeln tar egentligen upp två skilda ting varav du bara frågar om det ena: http://www.livescience.com/42666-hum...ord-speed.html

Man talar där både om hur snabba förlopp som synsinnet kan uppfatta (det frågar du ju inte efter, det skulle vara om hästen sträcker ut tungan och blixtsnabbt drar tillbaka den igen men det så du ju inte) och hur snabbt det går från ögat till att bilden har processats till någon form av medvetande.
"Previous studies suggested the brain takes at least 50 milliseconds to send visual information from the retina to the "top" of the brain's visual processing chain and back again in loops that confirm what the eye saw"

Något i den stilen rör det väl sig om. Det torde röra sig om mindre än en tiondels sekund innan vi kan börja tänka tanken "Vad fan gör du hästkrake?".

Det mest fashinerande är hur hjärnan synkroniserar alla intryck.

Att synen, känseln, hörseln m.m. sker "på samma gång" trots att
allt registreras med olika hastigheter.

Hjärnan bygger upp vår omgivning från registrerade "gamla" intryck.
Därför är den så lättlurad och lätt utsatt för feltolkningar.

Det finns ingen objektiv yttre definition av "nuet". Det inser du lätt om du begrundar att olika observatörer som rör sig med olika hastighet relativt varandra enligt den speciella relativitetsteorin kan ha helt olika åsikter om vilka händelser som är samtidiga, alltså äger rum i "nuet". Det som du upplever som "nuet" kan ligga i en annan observatörs förflutna eller framtid.

Även om man bortser från relativitetsteorin så kvarstår det faktum att fysikens lagar inte gör någon skillnad på det förflutna, "nuet" och framtiden. De är alla lika verkliga, och det finns inget objektivt hack på tidsaxeln som utmärker det egentliga "nuet".

Rätt svar på din fråga är att det enda "nu" som existerar är det inre "nuet" som du upplever. "Nuet" är den tolkning som ett tidssnitt genom din hjärna gör av omvärlden. Varje enskilt tidssnitt genom din hjärna upplever att det själv lever i "nuet" och har minnen av det "förflutna", men inget av dem har patent på en objektiv definition av "nuet".

Detta är något som redan kyrkofadern Augustinus insåg för över 1600 år sedan. För mer om det, se mitt inlägg här:

http://www.flashback.org/p58279490#p58279490

Jag tycker att du både har rätt och fel. Enligt speciella relativitetsteorin kan man välja ett inertialsystem godtyckligt. Det enda jag menar i trådstarten är att vi bestämmer oss för att välja ett inertialsystem och håller det fixt. Resten kan sedan härledas ur det inertialsystemet. Därför finns det inget godtycke. Den enda observatören är en och samma observatör i samma system, allting sker relativt den observatören. Sen har du rätt i att inertialsystemet kan väljas godtyckligt, så det är svårt att säga att det finns ett objektivt riktigt inertialsystem att välja. Kanske är det ett inertialsystem där avståndet till alla betraktare är samma, givet att det finns ett sådant.

Visst, du kan välja ett godtyckligt intertialsystem och strunta i att det du kallar för "nuet" är någon annans förflutna eller framtid. Att hitta ett "objektivt riktigt" inertialsystem är däremot inte möjligt om vi accepterar att fysikens lagar är Lorentzkovarianta, vilket alla experimentella resultat stöder.

Men som jag skrev ovan är "nuet" ett problematiskt begrepp även om vi håller oss till den klassiska fysiken. Det "förflutna", "nuet" (dvs. ditt upplevda "nu") och "framtiden" är alla jämställda med varandra. Det som din hjärna upplevde som "nuet" igår eller för 20 år sedan är lika verkligt som det "nu" din hjärna upplever idag.

Det var just detta som Augustinus insåg för 1600 år sedan, trots att han inte kände till relativitetsteorin.

Som bilförare får man lära sig att räkna med att det kan ta upp till en sekund från det att vi ser en fara tills dess att vi trycker på bromsen. Men hur lång tid det tar lär säkert skilja mycket beroende på hur tränade vi är på att tolka en viss situation.

Att reagera på att en häst lipar åt oss är förmodligen en komplex process. Först fångar ögat bilden som pixlar, därefter skall mönster urskiljas och omtolkas till abstraktioner som ansikte, mun och tunga. Givet abstraktionerna behöver vi sedan förflytta oss till hästens position och föreställa oss att det är vi som räcker ut tungan. Därefter besvara följdfrågan "vad menar jag med att räcka ut tungan ut någon annan?". Sedan antar vi att hästen menar samma sak som vi själva med att räcka ut tungan och tillskriver hästen de känslor vi själva skulle ha haft i dess ställe. När allt är klart så skapas referenser till bilden och de projicerade känslorna, referenserna går via hippocampus tillbaka till ursprungliga hjärncentra där de formar ett symboliskt minne av vår upplevelse.

Hur lång tid det tar innan minnesbilden är på plats är nog svårt att avgöra. Själva kommer vi inte att uppleva någon fördröjning då hjärnan är konstruerad att kompensera för inbyggda tidskillnader..