Låt oss inleda mitt svar med ett förtydligande utav de begrepp TS använder, eller försöker sig använda. Detta är icke för att provocera utan endast förhindra eventuell framtida förvirring.
Feminism (singularis) är fenomenet.
Feminismer skulle jag säga är en felaktig böjning av fenomenet i pural - men det finns säkert någon här som tycker annorlunda.
Själv hade jag skrivit:
Flera former av feminism.
Feminist (singularis) är den som tror på, eller är anhängare av, fenomenet.
Feminister (pluralis) för de som tror på fenomenet.
----------
OnT: Jag är inte en manshatande feminist - så jag kan inte tala för den gruppen. Däremot kallar jag mig feminist, men är också väldigt medveten om att feminism idag som begrepp har blivit allt för splittrat, laddat och förvrängt. Däremot är jag feminist i ordets rätta bemärkelse samt den ideologiska bakgrund feminismen står för - att helt enkelt upprätta jämlikhet mellan alla kön.
Däremot är jag inte någon som förnekar att det finns väldiga skillnader mellan kön. En del av dessa skillnader är sociala, en del fysiska.
[Lexem tar nu ett kontroversiellt exempel.]
Exempelvis är siffran självmordsbenägenhet bland trans-personer högre än de andra könen. 36% besvarade denna enkät med att de "någon gång under de senaste 12 månaderna övervägt att ta sitt liv.
källa:
Folkhälsomyndighetens undersökning )
Män har högre självmordsbenägenhet än kvinnor. (1044 av 1531 var män under 2014.)
Källa:
Webbsidan Mind.se)
Faktum är att det alltså råder skillnad mellan könen i denna fråga. Feminism i dess rätta bemärkelse åsyftar inte här att ignorera dessa skillnader. Inte heller syftar den till att spärra in män och transpersoner för deras självmordsbenägenhet - utan det syftar till att förstå VARFÖR det skiljer sig mellan könen, för att möjligtvis finna svaret till varför dessa individer vill begå självmord. Men det säger inte att feminism inte vill förebygga att ALLA människor befrias från sina självmordstankar.
Här kommer ofta den odynamiska och felaktiga bilden in från såväl anti-feminister som manshatande feminister.
De manshatande feministernabeklagar sig över att män alltid har det bättre. Deras favoritplagg är en offerkofta. Det är alltid männens fel. Om en manshatande feminist kollar på när Triss skrapas i Nyhetsmorgon tre dagar i rad och det två dagar av dessa tre sitter en man i rutan - då drar den manshatande feministen slutsatsen att det finns ett strukturellt förtryck bakom triss- och andra lottspel. Möjligtvis är det sant - men risken är försvinnande liten. (Däremot kan man se strukturer i spelmissbruk - men det är ju en annan fråga.)
Anti-feministerna mer eller mindre bor och lever i samma sorts offerkofta som sina ärkefiender. Anti-feministerna anser att männen alltid förföljs av PK-maffian och kultur-maoist-sionistist-maffian som är ute efter att bära all världens penisar på ett enda stort trofé-band runt halsen.
Detta tankesätt förnekar alla strukturella problem, all form av förtryck och olikheter - så länge den inte träffar anti-feministen själv, eller någon av anti-feministens sociala tillhörigheter.
Dubbelmoralen är de båda typernas vardagsbränsle till deras ideologiska eldar och anti-feministen älskar att sprida propagandakampanjer kring sina ideologiska motståndare och beklagar sig gärna samtidigt över att ordet "feminism" tappat sin innebörd. YouTube är full av SJW/Anti-snowflake-kampanjer. Anti-feministen är ofta även konservativt inställd till sociala kön, sexualiteter, globalisering och mänskliga rättigheter. Obs! Dock inte motståndare till dem. Anti-feministen har någon form av konservativ anti-populism-radar som kan fungera ganska bra, men har tyvärr inte 360graders täckning.
Det var min halv-satiriska beskrivning av dessa två ytterligheter.
Försök att inte "mörda" varandra i kommentarsfältet, detta kan vara en intressant och rolig diskussion.
Däremot är ni varmt välkomna att kasta era pajer mot mig!
Med varma hälsningar,
Lexem.