Utan mitt matmissbruk, hur ska jag dämpa min ångest eller överhuvudtaget orka leva?

Jag känner mig lugn av socker. Jag blir piggare av socker. Jag känner gladare av socker. Jag känner mer motivation av socker. Jag känner till och med lust av socker.

Det jag vill komma fram till är att utan socker känner jag INGENTING. Jag är nada utan socker. Ett liv utan socker skulle vara som att sitta i en fängelsecell. Att gå miste om tårta, chips, choklad, kakor, mackor, skorpor, risifrutti, glass, grädde pannkakor, kladdkaka, paj, pizza, ost och alkohol. Hur helvete skulle jag fixa ett sådant liv? Allt som får en att må bra, allt som får en att känna något, hur klarar man sig utan det? Det är livet för mig. Väldigt fyrkantigt och tyvärr destruktivt även om det får mig att må.

Men givetvis så är detta inte en sund livsstil. Jag rent ut sagt skäms över att jag lägger ca 14 000 kr på godis, chips och mat varje månad. Jag skäms över att jag handlar varje dag, minst två gånger och max fem gång. Mitt beteende är ur min egen synvinkel psykopatiskt. Detta hör inte till normaliteten. Även om bulimi kanske är vanligt så är det färre som äter så extremt som jag gör. Jag skulle nog kalla detta mer för beroende eller missbruk än för en ätstörning. Om jag exempelvis inte får mina 4 mackor, min risifrutti, min chokladkaka och min kopp kaffe till frukost då kaputulerar hela dagen. Jag MÅSTE äta det varje morgon annars fungerar jag inte.

Jag äter ungefär 10 000 till 20 000 kcal om dagen. Det är ganska mycket. Ändå syns det inte på utsidan. Ingen vet. Man tror det inte men jag skulle nästan kunna säga att jag har en drömkropp eller är nästintill för smal. Jag är 160 cm lång och väger drygt 46 kg.

Men som med alla andra missbruk och beroenden, hur fan tar man sig ur dem? Utan detta är jag inget. Detta är det enda som får mig att känna lycka.
Någon som har erfarenhet utan någon medicin som faktiskt fungerar mot bulimi? Jag har provat en rad olika antidepressiva men ingen fungerar.

Så till min fråga, utan mitt matmissbruk hur fan ska jag dämpa min ångest eller överhuvudtaget orka leva?

Hej. Jag hjälper dig bara om jag får bevis på din vikt och bild på kvitton och dylikt. Väntar I PM.

EDIT:

Först och främst skall du kolla dig för parasiter på VC, sedan börjar du att använda dig av läsk med koffein som "Coca-Cola" för att minska matlusten sedan trycker du i dig massvis med gröt samt sylt på.

Sedan går du över till grytor med bönor, söt sås och kött. Söt sås lägger du 100g socker i för att upprätthålla serotoninnivåerna samt höja kalorierna.

Kan vara något att köpa HTP-5 och försöka få någon SSRI medicin utskrivet vilket jag inte rekommenderar då det inte kommer vara lönsamt. Någon antidepressiv är farligt i din situation, köp en e-cigarett med låg nikotin halt som kommer minska sötsuget samt stimulera nerverna.

Alla missbrukare resonerar på samma sätt. Faktum är att du slipper ångesten först när du blir av med missbruket vilket gör att du inte behöver fylla behovet. Lite som att vara beroende av tobak, folk resonerar att det är lugnande men det är främst för att man är i ett konstant abstinens när man inte brukar det och allt lättas när man får sin fix. Mao krävs det att man fortsätter bruka för att bli normal, lite som alkoholism.

Du äter inte 20 tusen kcal om dagen utan att bli stor som en sumobrottare. Antingen överdriver du ditt intag eller så är du smällfet.

Jo det är sant. Grejen är att hela beteendet är sjukt kontrollerat. Jag vet exakt vad jag ska äta, i vilken ordning, hur mycket jag ska dricka till, hur många gånger jag ska spy per gång i en hetsätningsattack OCH hur lång paus jag ska ta från dessa dagar av matfrossa ifall matfrossan skulle ge effekten att jag går upp i vikt. Då kan jag ta en paus en eller två dagar och gå milslånga promenader. Som sagt, detta är sjukligt kontrollerat. Jag vet HUR och NÄR jag går upp i vikt, jag vet också HUR jag behåller vikten och även HUR jag går ner i vikt men framförallt vet jag när jag bör gå ner i vikt.

Detta är ett tvångsbeteende, beroende och missbruk. Jag klarar inte livet utan detta.

Det jag söker är lite ett komplement medel. Något annat som får mig att må lika bra som matmissbruket men som är sundare och inte är farligt för hälsan:/

Okej, missade att du spydde upp innehållet.

Du är säkert redan medveten att det här inte är hälsosamt och kan leda till stora komplikationer i framtiden.

Mitt första råd skulle vara att börja med styrketräning. Men om du redan provat den vägen är antagligen nästa anhalt hjälp av psykolog.

Att ersätta ett missbruk med ett annat är sällan rätt väg att gå.

Men om det är ditt enda alternativ så vore ju ett hälsosammare alternativ klart föredraget. Cannabis är ju den mildaste drogen (mildare än koffein, alkohol och socker) och många personer klarar av att sköta vardagen som cannabismissbrukare.

Jag hade nog inte klarat av vardagen med cannabis

Varför söka komplement för? Missbrukarattityden som pratar. Du behöver inte komplement, du behöver sluta.

Jag klarar mig inte utan det och jag vet inte hur jag ska sluta om ingen låser in mig och jag blir oåtkomlig för allt som är gott