Om man glömmer allt, lever man i nuet då?

Folk talar ofta gott om att leva i nuet. Jag vet inte vad det innebär riktigt men mitt förslag är att om man lever utan historia så lever man i nuet. För mig verkar det ganska tilltalande. Det blir som en avvägning mellan kontroll och frihet. Har man en historia och en identitet så har man mer kontroll. Skippar man historien så får man mer frihet. Man blir fri att uppfinna sig själv på nytt i varje situation.

När man tänker på det så är det mesta som ger oss ångest kopplat till vår historia. Om man alltså lyckas koppla bort sig själv från sin historia så borde man inte uppleva samma ångest. Istället så blir man fri.

Detta gäller även för den allmänna historieskrivningen. Man måste försöka glömma den för att bli fri att leva i nuet.

Vad tror ni om det?

Du måste koppla bort dig från framtiden också på nåt sätt.

Jag tror inte att det räcker eftersom vi också kan skapa s k framtidsminnen och hjärnan kommer att reagera likadant på dessa som på minnen av det vi redan hunnit uppleva. Den förstår nämligen inte skillnaden.

Jo men du håller alltså med om att det är ett stort kliv i rätt riktig?

Det borde väl vara lättare att vara lycklig ifall man saknar historia?

I någon mening men jag skulle i alla fall själv inte vilja ha lycka på de premisserna. Hur skulle det påverka dig att veta att allt du gör idag kommer du att få göra om imorgon eftersom du inte kommer lära dig någonting av denna dag?

EDIT: Nästan allt. Har du vikt tvätt så kommer den vara vikt imorgon också men det mesta som har med det kognitiva förmågorna att göra kommer att få börja om igen.

Nämen man kan väl försöka minnas sina framsteg då om det är så jävla viktigt. Jag är mest fascinerad av de möjligheter som uppstår när man inte behöver förhålla sig till historien. Håll med om att det verkar häftigt?

Kul fråga.

Man kan definiera 'leva i nuet' på olika sätt, jag tänker nämna två som jag tror är relevanta och intressanta just för dig.

Den ena som du är nog ute efter är den 'leva i nuet' som äventyrliga människor har. Du kanske blev fascinerad av inte bara deras drivkraft utan även deras förmåga att genomföra saker. Trotts att de är impulsiva, och att de ger sig på stora utmaningar utifrån intet som egentligen skulle göra vilken vanlig människa som helst helt slut, så klarar de fortfarande av att få något väldigt gott utifrån det, och med ett leende på läpparna, och avslappnade axlar.

Den andra som är mer intressant, och som du faktiskt nämnde själv, är väl bara känslan 'leva i nuet'.

Dessa skiljer sig fundamentalt, eftersom att den ena handlar egentligen bara om en viss typ av människa, där man kan diskutera ifall han verkligen lever i nuet eller inte. Medan den andra skulle motsvara hur det istället ser ut på insidan. Med andra ord, så kan du inte förklara den förstnämnda 'leva i nuet' med den sistnämnda 'leva i nuet'.

Det finns inte mycket att filosofera kring det första exemplet här, just för att diskussionen kring den berör inte din frågeställning. Men jag tyckte det var värt att nämna att en person som kan tyckas leva i nuet, inte alls behöver göra det (vilken onödigt lång förklaring bara för att säga det...).


Men att leva i nuet (andra exemplet)... Jag tror att det du säger ligger nära svaret. Att man "glömmer allt det föregångna" och det någon annan nämnde, att man "inte ser och tänker på framtiden". Grovt uttryckt. Men i praktiken tror jag att det fungerar inte riktigt på det sättet.

Om du vill uppnå en 'leva i nuet' mentalitet, så skulle det inte fungera försöka glömma allt det föregångna. Just för att människans psyke inte fungerar på det sättet. Istället skulle du förtrycka vissa viktiga tankar och händelser, som kommer att ligga där och försöka bubbla upp, vilket kan skapa ångest och totalt förstöra ditt 'leva i nuet' känsla.

Tillvägagångssättet skulle snarare se ut på ett annat vis. Det kanske handlar om att acceptera det förflutna, och släppa sina rädslor om framtiden. Men du kommer fortfarande vara medveten om båda två. Varför jag nämner det här är inte för att diskutera psykologi, utan just för att påvisa att våran "definition" av att leva i nuet behöver inte alls vara ultimat.

Om man glömmer allt, så har man ju även glömt av att man gjort just det. Glömska kan väl inte definieras helt utan någon motpol, något omgivande eller något annat på linjen, eller hur man ska uttrycka det.

Vet inte om du är inne på att det skulle finnas någon slags kärna av identitet som lagras i generna och som man kan falla tillbaka på utan minnen? Finns väl några historiska exempel på personer som blivit av med i stort sett alla sina minnen. Så som jag uppfattat dom, verkar dom inte ha det speciellt lätt i sina liv eller känna sig fria. Mest förvirrade, frustrerade, nedstämda. I minnet finns väl bl.a. färdigheter lagrade, som det förmodligen kan kännas svårt eller förvirrande att vara utan.

Man väljer själv om man vill vara blind för historien och inte vill lära sig av den. Men det är ett val, och således finns det ett ansvar i det. Även om det inte gör det på något slags absolut metafysiskt filosofiskt plan, eller något liknande slags ( som jag ser det ) oanvändbart perspektiv.

Om man glömmer sin hjärna, sin kropp och planeten man kom från och stjärnorna som skapade planeterna och big bang som skapade stjärnorna.
Vart är man då?





Här.

Jag menar naturligtvis inte att man ska glömma sina färdigheter osv, bara inte kunna se tillbaka. Det borde ge en större frihet i relation till framtiden.

Jag tror jag förstår vad du menar. Men jag tror ändå det finns en konflikt mellan: 1) att inte kunna se tillbaka, och 2) samtidigt bibehålla sina färdigheter. En del färdigheter och kunskaper är ju mer svårkategoriserade, men kanske ändå viktiga, om inte annat kanske som något slags lim mellan olika färdigheter/kunskaper. Hela diskussionen får mig lite att tänka på den där bönen eller talesättet som ibland används av vissa: "ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden." Det sista bär väl på risken att man underkastar sig omständigheter man tvärtom borde omkullkasta, eller förändra.

Du slutar fokusera på framtiden och dåtiden. Då lever du mer i nuet.