Försvaret beställer 40st Granatkastarpansarbandvagn 90120

Jo det är nog säkert att granatkastare är ett bra vapen men jag menar att när lede Fi kommit iland då är det kört.

Sprithitler liknade försvaret vid en lök (När fienden skalar den löken är det meningen att det skall uppstå tårar, och mer än det) och därför kan man inte ensidigt satsa på ett skalförsvar. Ytterst skall försvaret verka krigsförhindrande, och ett sätt att verka på det sättet är att göra det orimligt kostsamt (men inte nödvändigtvis omöjligt) att lyckas med ett militärt angrepp. Satsar man ensidigt får man en blotta som kan exploateras.

När vi nu har lämnat massinkallat värnpliktsförsvar med soldater i varje buske (litet överdrivet) är det ju alldeles utmärkt om vi kan ha snabbrörliga, bepansrade insatsförband, som har en chans att ställa till elände för angriparen, var denne än dyker upp.

Hade man satsat allt på robotar mot fartyg hade luftlandsättningar fungerat, satsar man på luftvärn (flygande och landbaserat) är man ett lätt byte för pansarinfanteri och så vidare. Ett försvar värt namnet behöver alla vapenslagen, och när vi inte har tiotusen GRK-värnpliktiga och tusentals eldrör att offra i striderna är det ju bra om det infanteri vi trots allt har får en chans att överleva.

Slovakiska pipor på Mjölner:

http://www.baesystems.com/en/article...lovak-republic

Jo. Det var ju den principen som Norge levde efter så framgångsrikt 1940, medan finnarna misslyckades och gick under som självständig nation 1939-1940 eftersom de levde i villfarelsen att det var kört om fienden satte sin fot på finsk jord...

Notera då att finnarna hade ett ofantligt mycket sämre utgångsläge vad gällde styrkerelationer än vad Norge hade.

Den enkla sanningen är att ju starkare våra markstridsförband är, desto mer resurser måste fienden sätta iland för att lyckas, vilket i sin tur ökar sannolikheten att vi ska lyckas bekämpa fienden innan han når fram. Om vi lever efter din devis och således inte har några markstridsförband alls på Gotland, så kan ryssarna ta ön, med t.ex. specialförband, som flygs in på ett "nödlandande" Aeroflotflygplan, som kommer in på ett handelsfartyg, eller som kommer in med ett antal samtida ryska "turistgrupper".

Med en relativt liten (och inom några år uppnåelig) förmågeökning (t.ex. 2st pansarbataljoner med självgående granatkastare och lvkv och 2st HV-bataljoner med BV 410, dragna granatkastare och RB70) så kan vi tvinga fienden att sätta in sin enda marininfanteribrigad och allt landstigningstonnage i Östersjön, samt under flera veckor innan flyga in hela sitt transportflyg till Kaliningradenklaven, för att kunna lyfta in 76.e luftlandsättningsdivisionen till Gotland. Och allt detta, utan att ryssarna skulle kunna garantera framgång, eftersom han nu inte bara ger oss tid att vidta motåtgärder (höjd beredskap, förstärkningar från NATO till svenskt territorium och närliggande NATO-länder m.m.) öppnar upp sig för just våra robotar, i form av sjömålsrobotar, luftvärnsrobotar och (om vi hade tillgång till det) kryssningsrobotar.

Jo naturligtvis ska vi ha starka markstridskrafter men jag menar att det är ett måste att reducera lede Fi så mycket som möjligt innan de når svenskt territorium.
Den lille grpch ute vid en koordinat mitt ute i ingenstans med sin grp och sin 07:a är en viktig pkt i totalförsvaret men då behöver vi en värnplikt värd namnet ungefär som 1962.

Då blir det förhoppningsvis att några gamla bettan placeras på Bandvagn 410/412.
Ska bli intressant om de förändrar konstruktion. Sedan är frågan om det blir 42 st då det blev 84 pipor.

Gamla Bettan?

Kort sagt, om fienden vet med sig att det blir våldsamma strider med oviss utgång, tja, då kommer inte fienden ö h t.

En variant på "gröna män" är f ö det ryska skolfartyget "Kruzenstern" som önskade besöka Åland mitt under den ryska övningen Zapad 17.

Sverige hade planer att ha en laddautomatik i sin version av AMOS, före "genomförandegruppen" slopade AMOS. Enligt uppgift från en av ingeniörerna från Patria, tog Finland inte en laddautomat p.g.a. att granaterna som GRK skjuter är av vida olika dimensioner och med olika individuella skillnader, varför man efter prov med laddautomatik valde den halvautomatiska lösningen för Finland, där båda rören har sin egen laddare (person).

Wilderäng har själv noterat att han skrivit "överoptimistiskt" om svenska försvaret förmågor i första boken, för att man inte annars skulle få någon story. Mig störde det att rysk trupp inte använde artilleri, vilket är en väldigt central del av deras strid.

Oavsett är böckerna fiktion, och jag har svårt med rikssvensk defaitism som du uttrycker.

Skulle skriva på ryska om vi haft likadan.

Nejdå, det är inte defaitism, jag bara tror att det kommer att gå så om vi, som jag skrev tidigare, inte har en ordentlig värnplikt värd namnet.

Exakt. Och ju fler lager det är på vår "försvarslök", desto svårare blir det för fienden att undvika våldsam strid. Om vi förlitar oss på ett lager, likt ett okokt ägg, så blir det mycket enklare för fienden att ta sig igenom detta enda lager utan strid, eller med mycket enklare strid.

Samma problem uppstår och vi skulle följa rådet från "sega-gubbar-i-skogen-är-det-enda-som-duger-och-flotta-flygvapen-samt-luftvärn-är-ett-slöser-med-peng ar-romantikerna" och skaffor oss ett försvar som är utformat som en persika. I det läget så kan fienden helt enkelt minera (till havs) eller bomba oss till underkastelse, samtidigt som han kan erövra, och placera luftvärn och kustrobot på Öland, Fårö och Gotska Sandön, utan att vi kan göra ett jota åt det.