Dubbelmord på Kjell List och Vanja Nilsson vid Råbosjön Hudiksvall kommun 2016-12-22

3 kap. 1 § BrB stadgas att den som berövar annan livet ska dömas för mord. Detta är normalgraden för uppsåtligt dödande. Är brottet dock med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest att anses som mindre grovt, ska gärningsmannen istället dömas för dråp enligt 3 kap. 2 § BrB.
I SL, som gällde innan BrB trädde i kraft 1962, skildes istället mellan dödande med berått mod och dödande av hastigt mod. Hade dödandet skett med berått mod dömdes gärningsmannen för mord i enlighet med 14 kap. 1 § SL, medan han eller hon dömdes för dråp enligt 14 kap. 3 § SL om dödandet istället ansågs ha skett i hastigt mod. Att dödandet skett med berått mod innebar att gärningen varit överlagd eller att gärningsmannen åtminstone haft tid till överläggning innan brottet skett. Enligt SL skulle ett dödande som skett trots att gärningsmannen endast haft uppsåt till misshandel ändå rubriceras som dråp. Vid brottsbalkens införande förändrades gränsdragningen till viss del. Idag är alltså rubriceringen inte längre beroende av frågan om huruvida gärningen begåtts med berått mod eller ej, utan avgörs istället med hänsyn till samtliga omständigheter vid brottet. För att en gärning ska kunna falla in under någon av de aktuella bestämmelserna krävs att gärningsmannen åtminstone haft likgiltighetsuppsåt till effekten av våldet.

Som skäl till införandet av förändringen av gränsdragningen anförde Straffrättskommittén att samtliga fall av överlagt dödande knappast kan räknas till de grövsta fallen, medan vissa fall av dödande i hastigt mod bör betraktas som särskilt grova. Som exempel på överlagt dödande med förmildrande drag gavs det fall att en man på grund av svåra förhållanden tar livet av sin hustru men misslyckas med sitt självmordsförsök, eller fall då någon som under en längre tid utsatts för svårartad fysisk eller psykisk misshandel tar livet av sin så kallade plågoande. Straffrättskommittén anförde därutöver att till exempel dödande av ett vittne i samband med genomförandet av ett annat brott bör betraktas som särskilt grovt, även om dödandet skett i hastigt mod.
Man föreslog att dråp skulle vara huvudbrottet medan mord skulle vara benämningen på grovt dråp. Detta ändrade dock departementschefen på, då denne ansåg uppsåtligt dödande vara ett så pass allvarligt brott i sig att den grövre graden bör tillämpas som huvudstadgande. Dråp skulle istället anses föreligga om brottet bedömdes som mindre grovt. Vilka omständigheter som skulle kunna anses föranleda att brottet betecknas som dråp ansåg departementschefen inte lämpligt att ange, utan detta skulle fortsättningsvis bero på omständigheterna i varje enskilt fall. I bestämmelsen angavs dock att det bland annat är de omständigheter som föranlett gärningen som kan leda till en lindrigare bedömning.24 Denna konstruktion finns kvar än idag.

1 § Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller, om omständigheterna är försvårande, på livstid. Lag (2014:274).

2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för dråp till fängelse, lägst sex och högst tio år.