Skageracksslaget

Både tyskar och dom allierade offrade miljontals män i meningslösa massanfall mot fiendens skyttegravar så varför gjorde dom inte likadant till sjöss?
I Skagerackslaget möttes ganska jämnstarka tyska och brittiska flottstyrkor, om jag inte minns fel v bestod flottorna av majoriteten av ländernas flottor.

Britterna förlorade ett antal fartyg genom slarv med säkerhetsföreskrifterna och effektivt riktad tysk eld.

Varför fortsatte dom inte slaget tills en sida stod som segrare?

Tyskarna hade inte mycket att förlora då dom behövde bryta britternas blockad och det kunde vara värt en chansning.
Istället flydde tyskarna tillbaka till hemmahamnen och stannade där i större delan av resten av kriget till ingen nytta.

Istället fick tyskarna sänka sina fartyg på order av segrarmakterna efter krigsslutet.

Varför inte gå under mad flaggan i topp och kanske lyckas slå britterna i Skagerack, britternas fartyg hade trots allt en benägenhet att explodera pga slarv.

Kaisern hade ju inget emot att skicka miljontals män i döden så varför inte offra fartygen också, dom hade i alla fall en chans att stoppa blockaden och allvarligt skada den brittiska flottan.

I hamnen gjorde den kejserliga flottan ingen som helst nytta, eventuellt kunde man skicka ut den tillsammans med ett stort antal ubåtar så hade det kunde bli en stor seger för tyska flottan.

Tankar på det?

Men slakten i skyttegravarna var ju ett resultat av en ständig upptakt.
Inget man ägnade sig åt från Dag 1 alltså.

För båtarnas besättning och officerare var förmodligen livet, och utrustningen, fortfarande något värt.
Och pga det gav de sig inte ut i något fullt domedagsslag.


Men det var annorlunda förr i tiden.
Sjöslagen innebar drabbningar båt mot båt, eskader mot eskader - ända tills den ena sidan gått ur bataljen med segern.


Men det var ju inte så att fartygen var billigare då.
De kanske t.o.m. var dyrare. Iaf om man tänker på hur resurskrävande skeppsbyggen var.
Att bygga en hel flotta (och riskera förlora den i ett stort slag) innebar en kall kalkylering med decennier av framtida återupprustning som möjlig konsekvens.

Tänk tex på spanska armadan som siktade på att avsätta Drottning Elisabeth i England.
De satsade allt på ett kort, och förlorade.

Men stort risktagande kunde ju ske även under Andra världskriget.
Tex då USA satte nästan allt på ett kort för att stoppa Japanerna vid Midway.

Med den jämförelsen ter sig naturligtvis tyskarnas och britternas lilla sjöslag i Skagerack som löjligt. Löjligt fegt kanske t.o.m.


Och dessutom - kan det kanske ha funnits en viss ålderbaserad försiktighet" inblandad också?
Var det inte så att sjöbefälen var ganska så till åren komna under WW1 ?

Om vi går hundra år tillbaka, till Nelsons glansdagar, då var åldersfördelningen en helt annan.
Nelson själv var ju i förtioårsåldern bara när han segrade vid Trafalgar.

Dvs med ungdom kommer odödlighet och risktagande - men med ålderdom kommer försiktighet och feghet.

Kan alltså åldern ha spelat roll vid Skagerrack ???
En teori ...

Tyskarna ville inte riskera att förlora sin flotta, det hade lett till demoraliserimg och prestigförlust.
Vidare hindrare den tyska " fleet in beeing"britterna från att helt ta kontroll över Nord och Östersjön.
Med en utslagen tysk högsjöflotta hade britterna lika gärna kunnat öppna Galipo i norra Danmark som i Grekland.

Fast tyska flottans stolthet Bismarck avslutade sin bana med ett självmordsattack, likaså Japans dito Yamato.

Dom valde att gå till attack utan chans till seger och försökte ta smånga fiender med sig som möjligt.

I Skagerackslaget erkände britterna att deras fartyg var betydligt sårbarare än tyskarna och en mer offensiv tysk strategi skulle kunnat decimera britternas flotta till priset av mindre tyska förluster.

De främsta anledningarna till att britternas fartyg var mer sårbara var på grund av bristande säkerhetstänk vid hantering av korditen, på grund av att hög eldhastighet ansågs viktigare än att hålla krutmagasindörrarna stängda, samt att tyskarna hade mer effektivt designade vattentäta skott.

Den stora frågan är då hur väl visste tyskarna om dessa fördelar de hade gentemot RN, visst de hade inledningsvis under slaget ett bra resultat mot Beattys kryssareskader, men frågan är hur väl de lyckades utvärdera händelsen och inse vilka fördelar de faktiskt besatt. Det faktum att tyskarna var bättre på mörkerstrid verkar dock båda sidor ha insett.

Tyskarna lyckades bryta igenom britternas linje genom torpedanfall som splittrade dom brittiska fartygen så att tyskarna kunde komma igenom.
Hade tyskarna tagit med en ansenlig mängd torpedbåtar och ubåtar som avfyrade torpeder hade britterna mycket väl hamnat i en kaotisk situation då Amiral Beatty verkade ha en övertro på torpedernas effekt och pricksäkerhet.

Då hade tyskarna kunnat kraftsamla på dom utspridda brittiska slagskeppen och slå ut betydligt fler.

Bismarck genomförde ingen självmordsattack, hon var på väg hem när hon lokaliserades och skadades och sänktes.

När hon skadade rodret så kunde den bara köra i cirklar och amiralen erbjöd alla besättningsmän att lämna fartyget eftersom det var dödsdömt.Bismarck kunde inte nå den franska kusten så det enda alternativet var att angripa en överlägsen brittisk styrka som dom omöjligen kunde vinna.

Inga besättningsmän lämnade fartyget och endast 114 överlevde.

Det var en funktion av en turträff av en torped, och att man inte ville låta flottans stolthet gå under utan strid. Uppdraget i sig var inget självmordsuppdrag.

Eftersom hela besättningen stannade kvar trots att dom inte hade en anda chans att klara sig så var det ett självmordsuppdrag.

Nej! Yamamoto's attack kan beskrivas som det då bränslet inte räckte hem igen och flygunderstödet var obefintligt.
Bismarck skulle återvända och var nära att lyckas.

Att man sedan efter skadan på rodret valde att slåss gör inte Bismarck's uppdrag till ett självmordsuppdrag.

Antagligen hade man Admiral Graf Spee's nesliga säkning i åtanke,den ansågs allt annat än ärofull.

Den tyska marinen planerade en sån Todenritt 1918. Det slutade med myteri och revolution.


Öh? Tyskarna hade några inledande framgångar i slaget men sen blev det mest en flykt från Royal Navy. Att de klarade sig ur fällan var en bedrift, men förde dem inte närmre en seger i sjökriget.


Skagerackslaget visade att den tyska flottan inte kunde besegra Royal Navy och häva blockaden. Följden blev att de gick över till ubåtskrigföring istället, vilket förde USA in i kriget.

Strategiskt var det ett jättefiasko för den dyra och prestigefyllda högsjöflottan som saknade en plan B mot Royal Navys fjärrblockad. De hade satsat allt på ett stort slag (Der Tag) som skulle vinna kriget. Det kom inte förrän 1916 och de lyckades inte vinna det.