Är det bättre att vara en realist eller en drömmare?

Jag tänker rent filosofiskt. Är det bättre att vara en realist eller en drömmare? Var går skillnaden? Finns det något som kallas realistisk drömmare?

Tänk er en ung man som tänker lyckas i livet. Är han en realist så tänker han "jag ska öppna ett företag där jag själv först jobbar o utöka för varje år".
Är han en drömmare så kommer han tänka något i stil med "Om 5 år är mitt företag globalt o vi har huvudkontor i USA o mitt ansikte kommer på första sidan i tidningarna i USA".

En realist tror jag både kan vara optimist eller pessimist. Att vara en optimistisk-realist är nog att föredra.

I alla fall, vad tror ni om skillnaderna mellan drömmare o realister?

Det beror såklart på vilka livsmål en önskar att/eller strävar efter att uppnå.

Lyckligt tillstånd per definition kräver inte materiella framgångar/tillgångar.

Jag önskar att jag var en naiv drömmare som såg möjligheterna i världen. Men är en cynisk realist som ser all skit. Så att vara en drömmare är att föredra för ett lyckligt liv. Men kan man verkligen lura sig själv? Livet är ju inte liv med guld och gröna skogar

Vad är naivt med att se möjligheter?

Vissa jagar onåbara drömmar och tror att världen är fri från elände. Man blundar för all idioti och förstörelse som sker. Men visst ska man drömma och försöka

Men vad är naivt med detta? Att ha förmågan att filtrera bort eländigheter och fokusera på möjligheter kräver viss intelligens. Det är oerhört starkt att se förbi motgångar, skulle jag säga.

Man kan vara för mycket eller före lite åt båda hållen. Är man för mycket drömmare är man som en kultmedlem i valfri sekt som har snöat in sig på någon falsk verklighet för att känna sig "hel". Är man enbart realist så är man väldigt bitter i värsta fall död tillslut. Så en hälsosam dos av båda är väll egentligen det bästa. Skriver hur jag själv fungerar.

Drömmare är enligt mig också oftast känslostyrda och agerar efter dem istället för fakta och logik. Samma sak där, om man är för mkt av ena så blir det aldrig bra

Båda! att vara en drömmare men att anpassa sig till verklighetens spelregler och skapa drömmen.

V+ på den kommentaren!!
50/50.. hälften day dreamer hälften dead serious

Mycket bra poäng du gör där

Zlatan måste väl ändå vara det ultimata exemplet på en drömmare som realiserar sina visioner, eller? Kanske han, Zlatan, ändå styrs av fakta o logik?

Zlatan är ett bra exempel, på en designad dröm

Vems dröm? Zlatans?

Ts; det är bättre för mig att vara både (men du måste slå ihop din splittring först)

Jag anser att den är hårfin till att vara en pessimist. Om man ska vara en realist i dagens samhälle som är väldigt strukturerat utifrån Niccolo Machavellis filosofiska tänk samt analyser, denna filosof har mer realitet än de andra filosoferna i dagens samhälle.
Men med det så är grunden i hans bok att man inte riktigt kan lita på någon.

Drömmare är väl någon som inte lägger ner tid på progressen eller som för den delen inte vet vilket sätt man ska utföra progressen så att den tid man lägger ner spelar roll.

Men själv så tror jag väldigt mycket på tur. Då tur kan ha en metafor, denna metafor kan beskrivas som en våg som man surfar på, man kan surfa på den ett tag men sedan så falnar den bort, sedan är det ju att man måste hitta vågen som antingen är stor eller liten och vissa får turen att vågen hamnar på just den platsen vid den tidpunkten utan att de sökt efter den, men här gäller det att vara medveten.
Momentumet ska man vara väldigt försiktig med så att inte energitjuvar försöker att ta sig en plats som egentligen är din.