Har vi fått det bättre!?

Sverige klarade sig undan Andra Världskrigets förstörelse. Vi hade vår industri intakt då Europa skulle återuppbyggas.
På 50- och 60-talen sågs vi som ett föredömme, och vi klappade oss själva på axeln och berömde oss för vårt välstånd. Möjligen var det bara ett resultat av att vi slapp bygga upp samhället från grunden, för även det totalt sönderbombade Tyskland körde strax om och förbi.
Idag har hela västeuropa en minst lika hög standard, lika bra sjukvård och en bättre skola. Plus att dom flesta länder faktiskt har ett fungerande försvar och ett fungerande rättsväsende.

Men inget av det är vad jag vill diskutera:
När jag var ung på 50- och 60-talen levde vi lite enklare: Visserligen jobbade man 44 tim/vecka och även lördag var halv arbetsdag. Men å andra sidan var de flesta morsor hemmafruar. Man klarade sig på en lön, men vanligtfolk bodde bara en hyreslägenhet eller i bästa fall en kåk på 70 kvm + källare.
Man åkte inte på semester utomlands utan hälsade på släkten eller bilade i Sverige. Ja, om man hade bil, vill säga. Hälften av befolkningen saknade denna lyx.
Ofta hade man en sommarstuga eller en segelbåt, men den delade man mellan syskon eller vänner.
Man hade mindre, men man hade det bra! Folk hade framtidstro, och de grundläggande behoven var tillfredsställda.

Tänk er en kärnfamilj idag som väljer att bo i en hyres-trea, avstårfrån bil och tillbringar semestrarna i Sverige, t.ex. hos släkt eller vänner. Visst skulle man klara sig bra på en vanlig lön? Visst skulle den ena föräldern kunna stanna hemma med barnen? Visst skulle man ha tid att umgås på ett avslappnat sätt? Om flera gjorde så skulle ungarna kunna leka med varandra på gården, och mamma skulle vara hemma när skolan är slut; inget behov av att ha en förlängd skoldag, elevassistenter mm.
Man skulle ha tid att laga mat av råvaror och kanske även odla lite på kolonilotten.

Så den höga levnadsstandard som vi tror beror på framåtskridande är egentligen bara ett resultat av att båda föräldrarna jobbar och att man avhänder uppfostrandet av barnen på samhället. Konsumtionen tär både på förhållandet och på miljön.

Har vi verkligen fått det bättre? Vad tycker publiken?

Nej vi är uppgivna.
Vi bränner planeten lika snabbt som oss själva.

Och vet om det.

Men jag vet att vi egentligen vill, i smyg.
Förändra det till det bättre för alla.
Utforska rymden på allt vi kan hitta.
Sätta en flagga som mänskligheten från jorden.

Men vi är fast i nationaliteter.
Individer.
Varje detalj måste diskuteras.
Förvägra mig inte mina pengar på jorden säger dom.

Ge mig rymden säger jag.

Definiera "bättre."
Fler som får cancer men bättre cancervård?
Fler dieselbilar men sämre stadsluft?
vad är bättre?
Bättre nu än när jag var tonåring jämfört med medelålders?
osv

Det var min fråga: Vad anser ni andra är "bättre"?

Jag anser att vi fått det avsevärt mycket sämre men med en avsevärt högre standard. Paradoxalt?

Jag menar att desto mindre samhällen, desto gemytligare livstillvaro. I mindre samhällen finns värdefulla egenskaper såsom socialt kapital, lojalitet och omtänksamhet. I mindre samhällen lever man mer efter säsongen, mer "ett" med naturen. Det är en avslappnad, rofylld miljö utan stadslivets mer monotona miljö. I mindre samhällen behövs ofta samtliga individer då alla uppfyller sin roll i bebyggelsens ekosystem. Försvinner den enda bilmekanikern, den enda honungsodlaren, konditorn...
I mindre samhällen tar man vara på varandra. Brinner grannens hus så hjälps man åt, kanske inte ekonomiskt, men man hjälps åt.

Var är vi då idag?

Världen, men primärt Sverige har genomgått en urbanisering som inte kan likställas med något annat land (möjligtvis Japan). Mindre samhällen har öfverhuvudet staten övergett och fullt fokus ligger på tätorterna/städerna. Här följer man inte säsongerna utan var dag är sig lik. Tempot, mönstret, hamsterhjulet är detsamma, dag efter dag efter dag efter dag efter dag efter jul efter dag efter...

Vi har förflyttats från våra instinktiva miljöer och urbaniserat oss för komfortens skull. Mycket sunt egentligen, men mår vi bättre?
Vi ser idag en våg av psykisk ohälsa dra fram över västvärlden och jag tycker mig se en oerhörd korrelation mellan naturnära folk och välmående, men hur kan det vara så?
I städer och tätorter förlorar vi gemenskapen till människor och individualismen har till och med slagit hål på familjer eftersom vi idag inte ska vara beroende av någon annan mer än oss själva. Vi har isolerat oss, gömt oss bland ett myller av människor, människor som är så inne i sig själv och sina egna livsproblem att man varken har tid eller ork att bry sig om okända människor.

I små samhällen är ingen okänd, i städer finner vi motsatsen.

Jag har svårt att säga att bättre = bättre komfort. En resa ensam är inget mot en gemensam sådan. Man kan skratta ensam mycket länge, glädjas över saker för sig själv, men får man till slut inte dela det med någon så saknar det mervärde. Hur många människor 40+ har faktiskt en vän, EN (1) vän de kan dela det mesta med?

Jag tror många människor som lever i "undermåliga förhållanden" faktiskt själsligt mår bättre än många av oss i Sverige. Allt de gör, gör de tillsammans, gör det för varandra, för annars faller strukturen. Familjer av det större slaget som alla lever under samma tak förlorar sin personliga integritet men i utbyte får de den kollektiva.

Så vad är bättre?
- Att må bättre

Vi har för en inte allt för avlägsen tid sedan haft framtidshopp i Sverige. Nästkommande år blir bättre än föregående, men nu har det vänt, och backen neråt är av annan kaliber än den långa uppförsbacken. Vi harvar inte på för att få det bättre gemensamt utan för att försöka underhålla oss i ensamhet i den nya moderna monotona miljön. Vi tappar mervärde, försöker hitta saker att bry oss om men inget är genuint. Vi har tappat samklang med tiden, säsongen, naturen, för naturen lever alltid i harmoni, inte vi.

Vi bör lära oss av den. Hippie me, over and out!

Jag skrev det här för ett tag sedan när jag var lite halvpackad. Innehåller säkert en hel del faktafel! Men skulle kunna vara en lösning på dagens problem. Själv längtar jag mig tillbaka till tider när man ylade mot månen och till druidernas tider, där man hade mer kontakt med naturen..

År 2042 hade världseliten samlats till ett möte i Europa för att göra något radikalt. De hade planerat i flera år men det var nu planen äntligen skulle sättas i verket. Det var dags för operation: omstart. Jorden skulle återställas till sitt ursprungliga skick. Alla tecken på att människan någonsin existerat skulle döljas. Civilisationer jämnas med marken. Befolkningen skulle reduceras från 9 miljarder människor till enbart 500.000. Klimathotet var ett faktum, flera tusentals djurarter i havet var på väg eller hade dött ut på grund av överfiske och utsläpp. Ozonskiktet hade kraftigt försämrats vilket gjort att en del is på Grönland, Island och Antarktis börjat smälta vilket hotade att höja havsnivån och förändra havsströmmarna. Forskarna hade länge varnat och man försökte bromsa utvecklingen med enbarnspolitik och miljövänlig teknik, men girighet och religion hade stått i vägen. Människan blev också äldre och äldre tack vare alla tekniska och medicinska framsteg. Det fanns inte längre så många tunga arbeten som slet på kroppen och det var inte lika vanligt med krig. Företagare och aktieägare ville ha tillväxt, och den miljövänliga tekniken sågs inte alltid som den mest lönsammaste. Några oligarker och mäktiga affärsmän insåg inte allvaret och försökte sätta sig på tvären och mutade några framstående forskare som pratade om klimatbluffen. Nu hade man dock insett problemen och förstått att något mer radikalt behövde göras snabbt.

Men det var inte bara befolkningsökningen som var anledningen till omstarten. Ekonomin hade också blivit allt mer svårkontrollerad och oförutsägbar för centralbankerna. Den mänskliga utvecklingen hade börjat stanna upp. Allt färre tekniska framsteg hade gjorts, det handlade om små framsteg och inga jättekliv. I sportvärlden handlade det om hundradelar, om materialutveckling och vem som var bäst på att trycka i sig steroider.

Alla filosofiska frågeställningar hade redan diskuterats, den enda frågan som fortfarande var aktuell var den om fri vilja som diskuterats i tusen år. Nya idéer hade blivit allt mer sällsynta inom film, musik och konst. Allt hade börjat kännas som repriser, eller variationer på repriser. Religionerna hade dött ut, ateismen och nihilismen stod som segrare. Hela jorden var utforskad. Människans intellektuella kapacitet begränsad. Avlägsna rymdresor ansågs som en omöjlighet. De närmsta planeterna var utforskade men livlösa och tråkiga.

Dekadensen var också ett faktum, rent fysiskt var livet för enkelt och blev bara enklare och enklare. Tunga och monotona jobb hade ersatts av robotar och maskiner. Människor kunde bli någorlunda tillfredsställda av ett liv nästan helt framför datorn med virtuell verklighet, spel, sociala medier, porr och all världens kunskap. Människor blev allt mer isolerade och samhället onaturligt. Feminismen hade gått för långt i en del länder och kvinnorna som tidigare varit duktiga på att hålla i gång de sociala banden i släkten hade blivit karriärister. Inseminering och adoption hade blivit allt mer vanligt. Även män hade börjat adoptera barn. Tjejer hade börjat bli mer som killar och killar som tjejer och de var inte lika sexuellt dragna till varandra längre.

Världen hade länge styrts av en liten elit bestående av ofantligt rika familjer som samarbetat i det fördolda. De var så rika att de var utanför systemet, de var systemet. De vanliga människorna i världen hade länge trott att länder hade egenintressen och jobbade för sina medborgares skull. Men det var bara en illusion, alla länder styrdes av en liten grupp människor som ville kontrollera ekonomin och jordens befolkning. Började befolkningen i ett land bli för upprorisk kunde man ställa ett land mot ett annat land. Det var helt enkelt enklare att kontrollera världen med massa olika nationaliteter och religioner än att enbart ha en stor världsbefolkning med en kultur.
Denna elit som kallade sig själva nyckelbärarna hade förutom att de insett att jorden var påväg att gå under även kommit fram till att de inte heller egentligen behövde så många slavar för att leva sina liv med lyx i överflöd, tvärtom hade man börjat se dem som ett hinder som gjorde saker onödigt komplicerade. De var också måna om deras avkommas framtida liv som de alltid hade varit i tusentals år.

De resonerade sig fram till att det smartaste var att ta kål på människorna på en kontinent i taget. Först hade någon föreslagit att man kunde samlas på Island och låta de andra länderna atombomba varandra samtidigt, men det skulle även döda mycket djurliv och göra flera länder obeboeliga i hundratals år. Man skulle även behöva en stor arbetsstyrka som går in och rensar upp i spillrorna. Man kom senare fram till att det bästa vore att slå ut människorna på en kontinent i taget och det var precis vad de gjorde. De tvångsvaccinera befolkningen med ett virus som de även tillsatte i populära läskedrycker, läkemedel och preventivmedel. De gjorde det omöjligt för invånarna att lämna kontinenten och spred ut lögner i tidningarna om att det var värre utomlands. Man förbjöd all trafik från och till kontinenten och placerade ut speciella militära förband som blivit injicerade med immunitet mot viruset på flygplatser och i hamnar. De stängde av kommunikationer och internet.
På de andra kontinenterna läste man om den helt otroligt tragiska gigantiska epidemin som slog ut en hel kontinent där miljarder människor dog och senare om arbetet med att bränna alla lik och rensa det från virus och försöka göra kontinenten beboelig igen.

Därefter fick militären i uppgift att på effektivast möjligast sätt rensa hela kontinenten på bebyggelse, infrastruktur och alla tecken på människans påverkan. Ett gigantiskt jobb som tog flera generationer att genomföra. Detta repeterades sedan på de andra kontinenterna tills enbart befolkningen på Island återstod. Island hade under dessa år av epidemier byggts upp till ett superhögteknologiskt och välutbildat land. Med en befolkning redo att ta sig an vad som helst.
Nyckelbärarna hade det bra, det var enklare att kontrollera och manipulera ett land med en liten befolkning och i fortsättningen styra befolkningsmängden med järnhand. De hade byggt en del små arbetsstäder i delar av världen för att få tillgång till byggnadsmaterial och naturresurser som inte fanns på Island och förbjöd dessa att växa sig större än nödvändigt. De hade kommit fram till att de var sårbara mot oförutsägbara epidemier och naturkatastrofer och skapade därför en del baser på Månen och Mars där kopior på all världens kunskap fanns lagrad. Invånarna fick höra berättelser om den stora världen och drömde om att en gång kanske få utforska de outforskade delarna men det fick de aldrig, men de levde gott på drömmen. De fick bara tillgång till den informationen de behövde för att uträtta sina jobb. Bara en liten elit hade tillgång till all världens då samlade kunskap.

Vissa saker var bättre förr, men på det stora hela är det klart bättre idag. Vi har ju internet nuförtiden

Internet nu är som 1800 tals livet.
Antingen är du kyrkan eller så håller du käft.

Kolla bara på alla präster.

Frihet är fiktiv.