Skall man ha en statskontrollerad moral eller skall individen välja?

Sverige kan ju sägas vara framväxt ur ett system som närmast är att betrakta som baserat på utilitarism. Detta är ju närmast att betrakta som någon form av statskontrollerad moral. Frågan är då om Sverige har utvecklats bortom den punkt där utilitarism hade mer fördelar än nackdelar? Vad för samhälle är vi då på väg att skapa? Vad skall i så fall ersätta den statskontrollerade moralen? Individens egen moral eller skall vi skapa en ny statskontrollerad moral?

Om vi godkänner individuell moral, på vilken grund kan vi då fördöma dem som spränger "otrogna" i luften eller skär halsen av dem därför att "Gud vill det"?

Förlåt en okunnig knarkare, men vad exakt innebär "statskontrollerad moral"?

Moral är bra men måste i sig bottna i det allmänt accepterade. Utan denna förankring har vi inte moral utan möjligen lag, kanske i sin absurditet religion. Moralen måste förankras hos flertalet innan vi har en giltig moral, inte etik, utan just moral. Sverige har en i sig bra moralisk hållning (eftersom jag är svensk ) och behöver inte pådyvlas någon form av statlig variant. En variant som i bästa fall är den redan existerande moralen och därmed onödig och i sämsta fall något främmande som skall efterlevas av dem som lever på statens kaka. En moral som då bara kommer att existera i ett limbo utan förankring i verkligheten. Vilket i sig påminner om dagens situation där fåtalets ideologiskt präglade agenda styr det som officiellt är godtagbart (moral) men som i sig rimmar illa med gemene mans delade uppfattning.

Jag tror att det går att tala om en slags "högre" moral, som övergår både individens och statens kontroll. Jag tror inte nödvändigtvis att moral är en social konstruktion även om den till stor del i praktiken faktiskt är det.

Tänk såhär, jag tror att vi kan tala om ett antal moraliska ideal som hela världen mer eller mindre kan skriva under på. Givet hur ovanligt liv är i de delar av universum vi observerat och framför allt hur ovanligt intelligent liv verkar vara så har vi nästan en plikt gentemot universum att fostra och utvidga vår existens. Jorden, med mänskligheten i spetsen, är den största anomalin i universum som vi någonsin observerat. Tänk hur konstig månlandningen är ur ett yttre perspektiv. Helt plötsligt så startar en kraftigt explosiv kemisk reaktion på en liten, liten punkt (matematisk otroligt osannolikt) och sedan fortsätter den explosionen trycka ut en bit materia med en sammansättning molekyler som är astronomisk osannolik, för att sedan explodera lite mjukare och landa på månen, för att en stund senare göra motsatt sak... Du förstår vad jag griper efter.

Alltså blir vår "plikt" som självmedvetet intelligenta varelser att göra universum så komplext som möjligt. Vi är den största anomalin och vi är skyldiga att vara så anomaliska som möjligt. Därifrån kan utröna det universellt erkännbart positiva idealet "komplexitet" som står i motsats till "simplicitet" som vi hittar överallt annars i universum. Utifrån det så är "bygga" ett positivt moraliskt ideal, förstöra ett negativt. Älska är positivt, likgiltighet är negativt.

Mina två öre, hämtade halvt om halvt från en skönlitterär figur i Bergets Skugga.

Det kan tyckas som det är vissa brister i ditt resonemang då globaliseringen gör att människor blir mer och mer lika varandra världen över.

Vad jag menar är att staten grundar sitt handlande på vissa principer, typ största möjliga lycka i landet. Kanske ett bättre ord hade varit överstatlig?

Moral handlar om rätt och fel för att i sin tur innebära ökad lycka för individen.

Men det som gör dig mest lycklig är ju inte samma sak som gör dig mest lycklig. Ska man då dra någon slags meridian och göra så att alla blir lika olyckliga istället? Det får i alla fall den här konen att tänka på Sovjetunionen.

Jo. Och antag att individen ifråga blir lyckligare av att döda hedningar, kättare och ateister?

Moral, står över individen men behöver å andra sidan ett flertal individer för att vara giltig.

Säg att en faktisk, eventuellt mycket stor majoritet av ett folk gläds enormt av att se kättare brinna på bålet. De få "kättarnas" kraftigt negativa upplevelse av detsamma är en försumbarhet i sammanhanget...