Medvetande är inte möjligt, ändå så finns det, hur kommer det sig?

Hej alla filosofer ute i landet!

Jag har funderat lite, eller snarare väldigt mycket, ända sedan jag var barn! Jag har varit väldigt nyfiken på det mest grundläggande vi kan säga om universum! Nämligen att det är medvetet!

Det faktum att universum(vad det nu är) är medvetet är det mest grundläggande som vi kan slå fast med absoluta säkerhet angående universums egenskaper! It's an absolute fact so to speak!

Att försöka bevisa den orimliga och ointuitiva hypotesen att medvetande INTE existerar faller på sin egen orimlighet, då varje ansats till ett sådant bevis, isig är ett bevis på motsatsen, nämligen att medvetande existerar!

Nu har jag dock med egna kontemplationer kommit fram till att det är omöjligt att något sådant kan existera! Medvetande är ju ren magi och inget annat! Men ren magi kan inte existera! Och skulle ren magi kunna existera, så skulle det också gå att förklara, och går det att förklara är det inte magi längre!

Tada! Hur får vi ihop den här paradoxen? Jag kallar den för "Belavias Paradox"

Menar du att universom som helhet är medvetet eller att medvetanden existerar i universum? Det är skillnad.

Du förutsätter du att ett medvetande krävs för att leta efter bevis. Kan du motivera det? Och hur definierar du medvetande?

Du förutsätter att allt som finns går att förklara. Du förutsätter också att medvetande inte går att förklara. Varför?

Jag tror du kanske vet hur du tänker, men "it dosent translate", du måste nog lägga ner mer tid för att få det begripligt.

Jag menar att medvetande existerar i universum, dvs, Medvetande M är en delmängd av univerusum U
För att prata statistik så följer alltså att M ⊆ U, men inte nödvändigtvis det omvända, dvs U ⊆ M

Den andra hypotesen U ⊆ M känns mer ointuitiv, men inte omöjlig! I så fall följer att M=U

Den andra frågeställningen, hur motivera att medvetande krävs för att leta bevis? Vi följer av detta:

Att leta ett bevis är åtminstone en händelse! Som jämförelse kan man fråga sig om det är en icke-händelse, vilket man snabbt inser att det inte är!

Således har vi här att göra med någon form av händelse! Hur kan vi då kategorisera händelser? Jo, på följande vis.

1. Händelser som visserligen har orsakssamband men INTE en bakomliggande intention
2. Händelser som har orsakssamband TILLSAMMANS med en bakomliggande intention

När 1 föreligger kan vara svårt att avgöra, vi kan gissa att löven som blåser på ett visst sätt enbart är orsakssamband för att vi inte känner till någon intention, det betyder inte att det INTE finns!

När 2 föreligger är desto, enklare att avgöra, helt enkelt för att vi är medvetna om intentionen, det finns en DIREKT UPPLEVELSE av intention! Ur detta följer ett ständigt stängt samband med medvetande för att 2 ska föreligga.

Att leta bevis faller per definition under kategori 2, vilket tillsammans med ovan ger att företeelsen att leta bevis kräver medvetande i sin strängaste betydelse.

Vi säger att jag konstruerar en dator som letar efter ett bevis för medvetande. Vi tittar sedan på situationen att en exakt likadan dator skulle ploppa fram ur tomma intet, eller bildas av en slump i något sammanhang. Skulle du säga att denna dator (som inte har konstruerats av någon, men som gör exakt samma sak som den förstnämnda datorn) är bevis på ett medvetande?



Jag önskar också svar på det sista jag skrev:
Du förutsätter att allt som finns går att förklara. Du förutsätter också att medvetande inte går att förklara. Varför?

Det saknas en definition utav medvetande att utga fran, for att kunna dra nagra slutsatser

Det var då en jävla röra av märkliga slutsatser. Varför skulle universum vara medvetet för att vi befolkar det? Är en bil rund för att det sitter en ratt i den?

För det första: Att medvetande existerar är ett axiom att utgå från, ungefär som att siffran "1" inte behöver bevisas.

Vi utgår från att konceptet "1" och konceptet "medvetande" är representationer för att beskriva kvaliteter i universum.

Om någon mot förmodan vill motbevisa att "medvetande" existerar, så faller just motbeviset på den BAKOMLIGGANDE INTENTIONEN till motbeviset, då medvetande är en delmängd i ALL intuition!

Och här kommer vi in på definitionen! Medvetande är det som bara går att beskriva i förhållande till objekt som exempelvis känslor, tankar, subjekt etc.

Utan något objekt så kan vi inte säga något om medvetande, att ens kalla det medvetande är att ringa in det till något det inte är!

Låt oss ta ett enkelt exempel, jag är medveten om att jag skriver just nu, låt oss säga att det är den enda objektiva kvalitet som existerar just nu, inga tankar, inga känslor, inga färger, inget ljus, ingen materia, inte min kropp! Hypotetiskt? Ja, men bara för att komma till kärnan!

Jag är alltså enbart medveten om den objektiva kvaliteten att jag skriver och ingenting annat! Tar man bort denna process, försvinner då medvetandet? Nej, det gör det inte! Men!! Vi kan inte säga något om det, inte ens kan vi kalla det medvetande! Men det är den etikett vi använder för denna magiska kvalitet!

Och här kollapsar språket i varje försök att beskriva detta "något" utan att beskriva detta "något" i relation till objekt!

Vi kan säga att det rena medvetandet är dimensionslöst, tidslöst, evigt, oändligt! Samtidigt är det bara förvillande ord som egentligen ställer till det, blir motsägelsefullt, man kan inte prata om tid och rum när det gäller medvetande!

Så, för att koka ner det, definitionen av medvetande kan aldrig existera då det bara går att beskriva medvetande i RELATION till objekt! Samtidigt är det, det mest självklara som finns!

Du tänker att vi är utomstående varelser som befolkar universum!

Det finns inget utomstående, universum är allt som finns, allt som sker är universum som interagerar med sig själv, om du är medveten, så är alltså universum medvetet. Simple as that!

"Belavias Paradox" Visst ligger det ganska bra i munnen?

Du sitter framför spegeln och runkar nu va?

Varför känner jag mig så ertappad?