Lägga ned Stesoliden, kanske lättare sagt än gjort?

Hej på er alla!

Har i några veckor gått runt och funderat på att lägga ned stesoliden och försöka möta och hantera min ångest alt. byta till något som inte är beroendeframkallande.
Inte så mycket mer med det tänkte jag då jag ansåg att jag inte har ätit så stora mängder under någon längre tid, men så sitter jag nu och går igenom mina gamla recept på nätet och har räknat ut att jag legat i snitt på 15mg om dagen dom senaste 8 månaderna(!?)

Har inte ätit precis 15mg varje dag utan ibland kanske det blivit 5mg och ibland 20mg och vissa dagar inga alls, men med tanke på halveringstiden så har jag nog haft det i systemet mer eller mindre 8 månader.
Har tagit dom lite sporadiskt kan man säga. "Tas vid behov" har jag och min läkare kommit överens om

Men nu till min fråga, kommer det här bli jobbigt tror ni? Känns ju inte som någon jättemängd under någon jättelång tid tycker jag men efter att ha läst lite så har jag förstått att Stesoliden kan vara ganska lömsk att bli av med.

Ska ta upp det med min läkare, har dock bytt läkare nyligen och var på första besöket förra veckan och då var det så mycket ny info att ta in så jag glömde ta upp det här.

Kom gärna med tankar och åsikter, tips och råd!

Atn kommer bestå av ökad ångest och muskelvärk. Absolut ingen hög dos men hur atn blir är inviduellt. Avslutade själv en nedtrappning med stess på ungefär den dosen för ett par år sedan när jag försökte bli kvitt alprazolamet.
Testa att sluta helt, skulle det bli för påtagligt så tar du 5 mg vid behov.

Lycka till!

Trappa ut Stes under en månad eller två så är det inga problem. Jag håller själv på med detta, tar nu 2x2mg/dag och ska göra det en månad för att sen ta 1x2mg ett tag för att sedan sluta. Åt som mest 30mg/dag och har ätit Stes snart 2 år. Med ett bra uttrappningsupplägg så är det inga problem. Prata med din läkare. Lycka till.

Som jag alltid brukar skriva; Det är alltid bra att förbereda sig, då man inte vet hur du kommer
att må, det blir kanske bara ett lätt obehag. Men om du kommer att få symtom, som gör att du
inte orkar med det vardagliga, så är det alltid bra att se till att allting runtomkring är fixat.
Det kan bli som så att mycket blir liggande, man orkar bara inte. Och då är det bra att ha ordning omkring sig, vettig mat som passar vid aptitlöshet, räkningar betalda o.s.v.
Men det är ju bara i värsta fall, och jag hoppas förstås att det går bra för dig!

Tack för tipsen!

Dom är ju luriga dom här rackarna för har ätit så lite så har ju inte tänkt att det varit någon risk men så kommer man på sig med att stesoliden har blivit en del av ens vardag..
Men får nog skjuta upp detta någon månad då jag har en hel del tentor snart och har inte riktigt tid med något breakdown just nu..

Men ska ringa min läkare och se vad han tycker, tror ni det finns risk att han vägrar skriva ut recept?
Har ju som sagt fått ny läkare och min gamla var väldigt frikostig med att skriva ut recept, var aldrig några problem.
Men får hoppas att den nya läkaren är kompetent och förstår min situation, han är ju trots allt specialistläkare och har redan skickat remiss om en ångestutredning efter första besöket hos honom så det känns som att han har bra koll.

Godmorgon!

Jag föreslår en CT (coldturkey) det är snabbaste vägen ur ett missbruk.

Har du överhuvudtaget läst vad du postar i? Det verkar inte som att Ts missbrukar Stes utan äter enligt recept men ändå vill sluta. Att sluta tvärt med stesolid är verkligen inte att rekommendera, kan t.o.m. vara farligt, både fysiskt och psykiskt.

Jag har läst tråden och han vill sluta, dessutom har jag troligtvis mer erfarenhet av stesolid, bruk och missbruk än vad du har med tanke på din post.
Att köra CT på stess är bäst enligt mig, sen antar jag att han har ett eget val och inte behöver följa det jag skriver.
Har du gått på stess en längre tid? låter inte som det.

Det är ju uppenbart att du inte läst, eller är inte läskunnig, då jag skrev ovan hur länge jag ätit stes. Jag tycker gott och väl att 2 års ätande, utan missbruk, kvalificerar mig för att ge uppenbarligen bättre råd än dig. Du kan fråga hur många läkare du vill och 99,9% kommer föreslå uttrappning.
Vad i min post får dig att tro att jag inte har erfarenhet av Stes? Det är snarare dina "råd" som tyder på att du inte har en aning om vad du pratar om, och sen kommer och försöker hävda dig.

Vill inte på något sätt låta negativ, men av egen erfarenhet så kan det nu för tiden vara ganska
svårt att få benzo utskrivet. Har själv varit i ett bedrövligt skick i samband med en livskris, och
trots att jag gick på psyk för samtal, så vägrade de att skriva ut detta. Det enda de erbjöd var
Theralen och Lergigan. Då jag påtalade att de inte haft någon som helst effekt så upplevde jag
att de ville visa att de var mycket frikostiga genom att skriva ut något som jag aldrig hade hört
talas om. De förstog att jag var mycket tacksam, men vad som egentligen hände var att de för-
sökte att lura mig, vad jag egentligen fick var Theralen, fast med ett annat namn.

Jag har också fått en ny läkare, och då kan det vara ännu värre. De vill väl inte skriva ut något
som någon överordnad kan protestera emot, och då blir det inget. Det spelar ingen roll hur
dåligt jag har mått, det enda svaret jag har fått är "Vi ska nog inte blanda in några andra medi-
ciner".
Har även läst att Socialstyrelsen har skrivit ganska saftiga brev till vårdcentralerna, de anser
att benzo skrivs ut alldeles för mycket, så därför är det nu mycket strikta restriktioner.
Men det är ju som allt annat, undantag finns ju, men räkna inte med något, då det annars är
stor risk för att du bara blir besviken. Har nu upplevt det så många gånger, det finns inte en
chans i världen att jag skulle få hjälp.

Jag delar din upplevelse till viss del, men det där med Theralen och Lergigan är standard både på vårdcentraler och på psykiatriska öppenvårdsmottagningar numera. Vanligtvis vill läkare alltid att personer, även de som är i bedrövligt skick - jag är och har varit där själv -, testar Atarax, Lergigan, Theralen och även SSRI innan bensodiazepiner kan komma på tal. Sedan så ska man inte förvänta sig att få den här sortens mediciner (benso, alltså) utskrivet från vårdcentralen. Allmänläkare på vårdcentralen är överlag väldigt restriktiva med bensodiazepiner och om de skriver ut någonting starkare än antihistaminer, så blir det ofta en lågdos Sobril (engångsrecept). För att få bensodiazepiner på recept krävs det i regel att du är inskriven på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning och har etablerad kontakt med både psykiater och psykolog, samt att du har testat andra vägar först, innan du får bensodiazepiner på recept. Omöjligt är det inte, men du ska inte förvänta dig någonting från vårdcentralen och även inom öppenpsyk, så är benso ingenting, som de skriver ut i första hand. Har du en dokumenterad missbruksproblematik eller en historia av att inte kunna sköta narkotikaklassade mediciner, så kan du nog glömma någonting starkare än Lergigan/Theralen. Det finns undantagsfall, men generellt fungerar det så. Sedan får jag intrycket av den sista meningen att du är besviken på att du inte får bensodiazepiner utskrivet igen. Av dina andra trådar har jag fått intrycket att du är glad att vara ren från benso?

Till TS: Om du har haft Stesolid på recept hela tiden, inte har överskridit din ordinerade maxdos och inte har missbrukat dem på något sätt, så ser jag inte varför du inte skulle kunna be din nya läkare om ett uttrappningsschema. Att gå CT efter åtta månader ser jag inte som ett alternativ, då detta som minst kommer att få dig att må dåligt psykiskt och i värsta fall kan vara rent fysiskt skadligt.

Sedan får jag intrycket av den sista meningen att du är besviken på att du inte får bensodiazepiner utskrivet igen. Av dina andra trådar har jag fått intrycket att du är glad att vara ren från benso?

Jag är osäker på om du vänder dig till mig, men jag tolkade det så. Jag ville bli av med benzo,
då det är ett riktigt rävgift. Men vad som har känts så jobbigt är att jag inte fick någon som helst
hjälp med nedtrappning. Det var inte att tänka på, eftersom jag hade fått det utskrivet av privat-
läkare under 22 års tid. Efter alla dessa år fick jag sluta CT med hörselhallucinationer, kramper,
"förlamning" i händerna, och allt, allt, allt som ingår i abstinens. Men den läkare jag nu har, och
som jag vände mig till för att få hjälp med nedtrappning, viftade bara bort detta med abstinens.
Som jag skrev i mitt förra inlägg var hennes ständiga svar; "Vi ska nog inte blanda in några fler
mediciner". Den enda "hjälp" jag har fått är att jag nu står på nedtrappning av mina opiater, som
jag stått på under många år efter en svår olycka. Det är bara för mycket med abstinens från
både benzo och opiater samtidigt.