Citat:
Ursprungligen postat av
vatcha
Asgammal tråd, men ja, jag har schitzotyp personlighetsstörning. Bara att skriva om du fortfarande vill.
Jag också. Det kan vara väldigt ensamt att ha en så pass ovanlig diagnos. Jag har inte förstått mig själv och har därför inte kunnat göra mig förstådd. Min andlighet har gjort det svårt att fungera i samhället så jag har blivit väldigt försiktig med att använda mig av metafysiska eller flummiga begrepp när jag pratar med någon eller skriver dagbok.
Har inte känt mig som en människa. Det är viktigt att känna sig som en människa för att känna sig delaktig i tillvaron. Delaktiga vill alla innerst inne känna sig, det är jag säker på. Att godta att jag har den här diagnosen har hjälpt mig att känna mig som en del av världen eftersom diagnosen är ett samtida jordiskt verktyg. Jag har både älskat ensamhet och varit stelfrusen av skräck för ensamhet.
Har hört att det är vanligt att schizotypa personer blir konstnärer och det stämmer väl in på mig. Tror att man kanske blir schizotyp om man har vistats mycket på fängelser i tidigare liv för jag har ofta känt mig som om jag befann mig i en fängelsecell: avskuren och stelfrusen. Kan ännu tvivla på om andra människor är verkliga, något som plågar mig.
Det har på senare tid hjälpt mig väldigt mycket att lyssna på musik. Jag har lärt känna mig själv genom andras musik, då jag förstår hur jag själv känner mig när jag känner igen mig i andras konst. Har haft väldigt svårt att veta hur jag känner, det har varit som att lära sig se för en blind.