Depression eller vad är fel?

Hej!

Har mått dåligt ett tag nu och vet inte om det är en mild depression eller vad det kan tänkas vara.

Jag har kollat på symptomen och några stämmer; energibrist, dåligt självförtroende, har svårt att ta tag i saker (i mitt fall studier - skjuter upp saker), har svårt att ta beslut (velar ofta), jag grubblar mycket, vill träffa tjejer men när det väl är dags så drar jag mig ur osv. Har dock inte drabbats av viktminskning eller självmordstankar alls.

Jag undrar om det kan vara en depression eller något annat? Jag kanske gör fel saker i livet, inte hittat mig själv? Det ska sägas att jag inte dricker, röker eller snusar, tränar mycket (nästan elitnivå).

Jag brukar må bättre när jag aktiverar mig och träffar folk, då jag i grunden är väldigt social av mig. Men jag kan ju inte alltid umgås med någon. Det ska sägas att jag pluggar på distans och träffar folk mestadels när jag tränar, vilket är ungefär 2 timmar om dagen - annars är jag bara med min närmsta familj vilket blir tjatigt.

Det ska sägas att det finns depression och bipolaritet i släkten, men det är starkt kopplat till deras barndom - jag har dock haft en "normal" uppväxt utan några större trauman, mer än att jag var ganska utanför och retad som barn, så jag undrar varför det har blivit såhär - och vad jag kan göra åt det?

Jag har funderat på om det är tristessen och rastlösheten i kombination med att jag inte har hittat rätt i livet än snarare än någon depression - men jag vet inte.

Detta har pågått i cirka ett halvår nu.

Jag har funderat på att gå och prata med en kurator, kan det vara något, eller ska jag söka mig till någon annan, och kan jag försöka behandla detta själv på något vis innan ett eventuellt besök?

Mild depression. Går att bota relativt lätt. Kontakta vården.

Att prata med kurator kan vara en bra sak att göra, det är alltid skönt att kunna prata om sina problem med någon som man inte har en direkt relation till. Du verkar vara osäker på om ditt val av utbildning är rätt, jag tycker att du borde tänka genom det, då det mycket väl kan vara en av orsakerna.

Jag studerade 1 termin på en viss utbildning och trivdes inte alls, detta ledde till att jag mådde skitdåligt. Det är bättre att hoppa av och hitta rätt utbildning än att fortsätta på en som man inte trivs på eller som leder till ett eventuellt yrke som man inte vill ha.

Det låter som att du kanske borde försöka skaffa en hobby, eller gå med i någon form av förening där du träffar folk och gör någon aktivitet, eftersom du säger att du har ett behov av umgänge och att vara aktiv.

Sen kan det vara bra att träffa en psykolog ifall det inte förbättras.

Finns gott om preparat till dig som är ung, bland annat voxra.

Viktigt: Studier, intresse som mode, träning och dylikt är utvecklande.

Ännu viktigare är att du inte kärar ner dig i borderline-tjejer som höjer ditt självförtroende till max och sedan drar ner dig till självmordsbenägenhet.

Tomhetskänslan försvinner om du själv gör något, ingen kan göra det åt dig.

Rekommendation: Finn en mening med ditt liv, i mitt fall lever jag för att hjälpa andra.
Tänker studera till psykolog.

Har har givetvis stunder av förtvivlan och tomhet men samtidigt fylls jag en enorm längtan och glädje då jag kan älska mig själv. (då menar jag inte runka, utan i dess sanna bemärkelse)

Gillar du ditt liv? Om nej, har du en plan för att få dig ett liv du trivs med? Vad drömmer du om?

Ge livet en tydlig riktning, så kommer du må bättre.

Vissa högskolor, universitet, lärosäten, tror jag har något som heter studenthälsan eller likande. Eventuellt kanske det går att få samtal med kurator, psykolog eller likande på så sätt.

Hur botas det då menar du? Är det tabletter eller någon form av terapi? Hur vet man att det är en depression och inte bara "tristess/rastlöshet"?


Tack för tipset! Grejen är att jag gått ungefär 2 år av 3 och känner väl att det inte är rätt. Sen har jag ju en hobby i form av organiserad träning, där jag trivs och mår bra (för stunden) men det är ju på sin höjd max 2 timmar om dagen, resten av tiden är ju en plåga.


Jag gillar inte mitt liv. Men jag vet ungefär hur jag skulle vilja att det såg ut. Och jag är övertygad om att mitt liv vore bättre om jag var "där", problemet är just nu att jag ser allt som ett problem snarare än en möjlighet, troligtvis för att jag redan är i det dåliga måendet. Har liksom ingen drivkraft att ta tag i saker längre. Det är asjobbigt.


Tack för alla svar!

Jag vet inte hur det ser ut för dig, men jag hamnar lätt i grubbleri om jag har tid över där jag inte gör något annat. Detta leder till bara värre och värre grubblerier. Därför håller jag på och letar efter föreningar som jag kan gå med i, har hittat tre st redan. Jag skriver även dikter, och målar, detta har hjälpt mig väldigt mycket.

Ifall du har någon fin skog eller parker där det inte är mycket trafik eller folk, så testa börja promenera dig varje dag. Och sitt vid en bänk eller något annat. Naturen gör underverk när det kommer till nedstämdhet.

Jag länkar en sida där du kan läsa ett dokument som heter rekreation och psykisk hälsa, där kan du få tips och inspiration till aktiviteter som höjer det psykiska måendet. Det finns även lite information om hur vi påverkas av vår omgivning osv. (det finns en innehållsförteckning, så slipper du skumma genom hela dokumentet) Länk: http://epi.vgregion.se/upload/Gröna%...sk%20hälsa.pdf