Minsta avstånd mellan Solsystemet och närmaste stjärnsystemets yttersta planet ??

Avståndet till Alpha-systemet är som bekant ca 4.6 ljusår.

Men det är väl från Jorden till den stjärnan?

Med tanke på att hela Solsystemet är ca två ljusår "brett" - så kanske man kan anta att även Alpha-systemets planetsystem är ca två ljusår brett ...

Då dyker vissa frågor upp.

Som tex avståndet mellan Pluto/Eris - och deras motsvarighet till Pluto/Eris.
Eris bana är ca ett ljusår från Solen.

Ja, iaf så torde det i mötet mellan omloppsbanorna då bara återstå Två ljusår.
Dvs lika brett som hela vårt Solsystem.
Vårt Solsystem hade fått plats mitt emellan våra båda planetsystem då alltså.



En annan fråga :

Med tanke på dessa "stora avstånd" som planetsystems omloppsbanor innebär runt stjärnorna, hur hade det kunnat illustreras av att "titta upp på stjärnorna" då - om man, likt en sk "mobil", hade ritat dit planeterna och omloppsbanorna.
Hur hade det då sett ut på natthimlen?

Dvs visst hade de små prickarna då omedelbart blivit "mycket" större då?

Iaf de närmaste stjärnorna ...

Visst hade det då kunnat ge en helt annan uppfattning om rymden, och vårt grannskap?


Om Alpha-systemet alltså Antas vara ca två ljusår "brett".
Hur hade det avståndet då kunnat ritas ut som ett streck?
Hade det tex blivit "en cm åt varje sida om stjärnan"?

Eller hade det var längre, eller kortare?
Kanske bara en mm åt varje sida?

Fel.

Eris är som mest 13,5 ljustimmar från vår sol.

"En annan möjlighet är utkanten av Oortmolnet – ett otal små isklot. I dag uppskattas Oortmolnets diameter till cirka 100000 AE. Det ger solsystemets storlek en utsträckning på ett ljusår."
http://illvet.se/universum/solsystem...ar-solsystemet


Har du något mer vettigt att tillägga, som kanske har med frågorna i TS att göra?

Isf får du gärna svara. Istället för att märka ord och leka besserwisser alltså.

Jag tror att det hade kunnat påverka oss väldigt mycket, om vi hade haft en bra kunskap om de närmaste stjärnornas planetsystem.
Bara att ha den kunskapen hade förmodligen kunnat förändra själva sättet vi ser på dem.
DÅ hade vi inte längre "bara" sett en massa ljusprickar, bland alla andra ljusprickar.
Utan vi hade fått en mental bild av dem, som alltså inkluderar alla de olika omloppsbanorna, och avstånden de hade haft till sin stjärna.

Fast i inte hade kunnat se själva planeterna med blotta ögat, så hade det förmodligen skapat något av en mental bild i dess ställe.
Det hade liksom gett "perspektiv, och direkt skiljt ut dessa närmare grannstjärnor från det övriga plottret i bakgrunden.
De hade blivit som "sfärer" för vår mentala syn helt enkelt.

Om det sen hade inneburit en mental cirkel runt dessa stjärnor som kanske "bara" hade varit några få centimeter ut på varje håll, så hade det Ändå bidragit till att ge en känsla av "djup" och perspektiv.

Så, jag tror att det hade kunnat vara viktigt för oss faktiskt. Att det verkligen hade förmått påverka vår allmänna attityd.
Tänk bara hur man förr såg djurbilder i stjärnbilderna, fast inga djur eller skepnader fanns där - så mkt kan vår mentala förståelse påverka vår syn.

Det är helt enkelt en stor skam att vi aldrig fokuserade på grannarna först.
Enligt sedvanlig vetenskaplig metod så Borde det ju ha gått till så - att man börjar här och går utåt. Istället använde man Kepler till att bara blicka rakt ut på nåt avlägset, men kompakt, område.
Där de alltså menade att det minsann var mer givande att fokusera på det som fanns flera tusen ljusår borta, istället för det som finns nästgårds.
Hur, Hur, Hur kan vi liksom ha Bättre kunskaper om stjärnor som ligger 1500 ljusår bort, än på de som ligger mellan 4 och 10 ljusår bara?
Borde det inte bedömas som förskingring av skattepengar?

Det är avståndet från vår Sol till Alfa Centauri-systemet som man menar fast det har ju ingen större betydelse då avståndet Solen-Jorden ju bara är 8 ljusminuter, den närmaste stjärnan i Alfa Centauri-systemet ligger 4,2 ljusår från vår Sol.

Detta är elementär trigonometri, men jag vill börja med att påpeka att "cm" är en meningslös enhet i sammanhanget om man inte också anger på vilket avstånd från ögat "strecket" ritas. Vad du egentligen söker är en vinkel. Om vi använder dina siffror (avståndet till stjärnan = 4,6 ljusår, systemets radie = 1 ljusår) erhåller vi α =2* arctan (1/4,6) eller 24,5°. Detta är ungefär jämförbart med den vinkel som upptas av avståndet mellan tummens och lillfingrets spetsar då du håller upp handen med utsträckt arm och fingrarna maximalt utspärrade.

Som en annan jämförelse upptar månens skiva 0,5°.

Det beror val pa vad syftet med denna typ av forskning ar. Om syftet ar att leta mojliga destinationer for rymdresor sa ar det kanske lite dumt, om syftet istallet ar att studera de olika objekt som finns dar ute i hopp om att forsta hur kosmos fungerar, sa kan objekt pa 1500 ljusars avstans absolut vara mer intressanta

Jag kan såklart inte utala mig om det du skriver stämmer eller inte ...
Men jag utgår från att du har rätt.

Det jag tänker på är vilken praktisk betydelse det hade kunnat få för tex en utveckling astronomi-"appar", som - med tex Pokemon Go som förebild - hade låtit den astronomiintresserade rikta mobilen på respektive grannstjärna, och då på skärmen fått se en virtuell avbildning av stj'rnans planetsystem.
Och allt i "verklig återgivning/storlek".

Ännu bättre hade det såklart kunnat vara med "Google Glasses/iGlasses" - då hade astronomifantasten bara kunnat titta upp och få hela perspektivet, hela djupet, klart och tydligt för sina ögon.

Det finns ju inte så särskilt många stjärnor som är tillräckligt nära för att ha en omkrets som blir åskådliggjord på det sättet, men det finns ett antal iaf.
Alpha är bara nrämast, men Sirius är kanske mer känd för folket.
Och den är bara dubbelt så långt borta, vilket kanske hade inneburit en cirkel som var hälften av ACs?

En sån "app" borde finnas, helt klart.

Det finns kanske redan nu som tex ritar ut planeternas banor, med streckad väg tex.


Tyvärr är ju vbåra grannstjärnor ett närmast bortglömt kapital.
Det borde inte vara så tycker jag.
Och jag tror verkligen att om man bara hade kunnat Visa för folk hur "nära" de är, genom att illustrera med deras planetsystems totala utbredning, så hade folk ändra uppfattning ...
Dvs det är omöjligt att ignorera Månen, eller hur?
Det beror ju på hur synlig den är.
Men den "illusionen" av storlek hade man kunnat ge grannplanetsystemen också, bara genom att praktiskt visa.

När man sätter upp handen så som du föreslår ...

Visst känns det "nära" då ...

Visst är det en väldigt dramatiskt skillnad mot "det vanliga sättet", med bara prickar på prickar.

Med den utspretade handen ovanför stjärnan ... det ställer nästan allt uppåner
*så nära*

Det var väl rätt vettigt att påpeka att Eris har ett avstånd på 13,5 ljustimmar och inte ett ljusår som du påstod? I den mån det finns större kroppar av planetstorlek längre ut är de så ljussvaga att vi inte ens kunnat se dem som kretsar runt vår sol, än mindre om det kretsar några runt Alfa Centauri.

Oortmolnet är helt hypotetiskt, även om det är en rimlig modell för att förklara kometer, men inget tyder på att där gömmer sig några oupptäckta planeter, bara mindre isbollar. Troligen gäller detsamma för Alfa Centauri vilket innebär att avståndet till planeten närmast oss är försumbar annorlunda än avståndet till själva stjärnan.

En liten kuriositet med anknytning till ämnet: den multipla stjärnan ε Lyrae (den rätt svaga till vänster om den mycket ljusa Vega) på ett avstånd av 162 ljusår kan användas som ett test på ögats upplösningsförmåga. För en person med normal syn är det nätt och jämnt möjligt att utan optiska hjälpmedel en mörk natt särskilja stjärnans båda huvudkomponenter, vilkas inbördes avstånd är omkring ett ljusår. (Med en enkel fältkikare är det inga problem alls.)

Avståndet mellan solen och den hypotetiska planeten nio är uppskattad till att vara 1200 AU när den befinner sig längst bort från solen, vilket motsvarar 160 ljusdagar. Sednas största avstånd är beräknad till 945 AU vilket motsvarar 126 ljusdagar och vi har hittat den för att den är nära sitt kortaste avstånd till solen.
(Använder man enheten ljusdagar förresten?)

160 ljusdagar bör bli 0,44 ljusår. Inte så underligt att planet nio är svår att hitta om den nu finns.