Citat:
Ursprungligen postat av
starke_adolf
Hur ska man ställa sig till döda människors integritet? Får man ta reda på allt om personen när den inte längre är i livet som att rota bland privata meddelanden, brev, dagbok, i Facebookkonto etc.? Vem om någon har rätt att ta sig den friheten?
---
Jag tänker att det kan komma fram känslig information om människor som fortfarande är i livet, vilket kan göra det lite tveksamt. Dessutom kan jag personligen känna att det kanske vore att ta sig lite för mycket friheter. Lite som att det är en oskriven lag att man inte ska veta allt.
Å andra sidan kan inte personen själv ta illa upp av det och så länge du inte basunerar ut känslig information om levande människor till höger och vänster så borde det inte vara något problem. Dessutom kanske man upptäcker någonting tidigare oupptäckt om den nu döda människan, på gott och ont.
Vad tycker ni? Har döda människor integritet?
Två exempel:
A) Du är nära döden, vet att du är nära döden, och deklarerar att du vill bli begravd någonstans du vet det är möjligt att bli begravd. Du vet genom erfarenhet att dina släktingar alltid tidigare uppfyllt önskningar och kan därigenom vara ganska säker att dina egna önskningar uppfylls.
B) Du är nära döden, vet att du är nära döden, och deklarerar att du vill bli begravd någonstans du vet det är möjligt att bli begravd. Du vet genom erfarenhet att dina släktingar
inte alltid tidigare uppfyllt önskningar och kan därigenom
inte vara säker att dina egna önskningar uppfylls.
Rent praktiskt har du ingen integritet i någon av fallen efter du är död. Integritet är trots allt något man uttrycker genom personligt agerande; integritet är essensen av ditt agerande helt enkelt.
Mänskligheten har, åtminstone bland civiliserade människor, haft en respekt för sina döda. Typiskt hittar vi kroppar begravda enligt geografiska koordinater; se stonehenge, pyramider eller vanliga gravar i marken över hela planeten. I anderna placerade man sina döda balsamerade på hög höjd, vikingarna och indierna bränner sina döda på bål.
Allt detta var naturligtvis en strävan efter odödlighet i någon form. Men också en önskan att ditt liv, mer praktiskt uttryckt, betydde något för dina barn och släktingar. Att du haft en effekt på dina efterlevande och att den effekten inte ändar när du är borta. Du har en betydelse för dina efterlevande. Att bryta löften till dina föräldrar, gamla och döende är att kasta allt de gjort i diket.
Respekten för de avlidnas önskningar lever kvar. Vi kan kalla det de dödas integritet.
Man kan tycka att den kopplingen dör ut alltefter tiden passerar men en kärna av den finns alltid kvar. Det är därför historie-romantik, etnisk distinktion och blodsband alltid ger ved till konflikter.
Och personligen skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt. Då skulle vi få anarki.
Pro.
