Vet inte om jag ska lägga tråden här, flytta den annars , ska snacka av mig lite. Långt inlägg
Har tagit tram ca 100mg bara nu varje dag i 1,5 år, några dagar i veckan i russyfte uppemot 800mg, har varierat. Vissa perioder har de varit mer sällan av rustillfällena men vissa perioder flera gånger i veckan. Men som sagt alltid 100mg varje morgon.
Jag tar det inte mot värk, dagsdosen har varit som en antidep, om de varit verkligt eller placebo efter nästan samma dos i 1,5 år vet jag ej. Vad har jag att förvänta mig för AT? Idag var första gången utan nånting. Mycket ångest men det brukar jag ha ofta dock men en jävla skillnad nu, någon speciell ångest jag inte kännt förut. Har add och personlighetsstörning kan de göra allt värre?
När fysiska avtändningen är över om jag får någon (har haft lite frossa/svettningar, hjärtklappning, illamående yrsel idag bara än så länge men inte så mycket, kan va att ja inte ätit så mkt med )tänkte jag börja med elvanse som jag ändå har på recept, för att få energi som den jag fick på trammen, om jag ens fick de? Är det smart? Och när bör jag börja med den isåfall?
Har tagit två xanor ksalol känner mig lugnare men typ besvärat över nånting jag inte kan sätta ordet på, jag får typ lite ångest av att ta ångestdämpande, det är rätt sjukt. Men det är nog för att jag vill inte knarka längre, är rädd att fasta i bensoträsket ist. Men nånting måste jag ta. Hur länge kan jag göra de? Blir bara mer och nya droger hela tiden, vill sluta med allt men de kommer la aldrig gå. Kommer detta gå bra eller? Är ju inga höga doser jag tagit dagligen, men domhär veckovis "tramdagarna" jag kallar de känns hemskt att aldrig få göra igen. Tror ni psykiska absen blir värre? Att jag inte får så mycket fysisk? Vet inte vad jag babblar om riktigt någon får gärna pm:a. Detta känns inte bra bara, har så fett svagt psyke..låter säkert fjantigt som fan detta. Men så mkt sitter i huvudet och jag vill bara sluta med allt och alla tramdagar 800-1000mg vafan jag känner att jag lika gärna kan byta ut till tyngre skit så jag inte behöver ta så mycket men jag vill ju inte.
Jag har min lgh kvar inga betalanmärkningar, en fin familj. Men inte haft ett riktigt jobb i hela mitt liv, inget körkort ingen bedrift förutom ett slutbetyg från gymnasiet..några ströjobb, kommer aldrig bli anställd efter att ha vart borta från arbetsmarknaden i flera år..känner mig bara kass.
Mina enda "vänner" jag har kvar är pundare och jag passar inte in, vissa nytt folk jag träffat blir chockade när jag kommer och drar linor o petar i min tabletter högt och lågt varje fylla, och när jag super flera ggr i veckan o ringer gamla bekanta. hur fan hamna jag här? Familjen vet inget , psykiatrin vet inget. Jag ser fräsh och fixad ut gör allt för att dölja. Vill inte ha nån missbrukarstämpel i mina papper resten av livet. Jag äter inte mat längre nästan, jag glömmer bort de.
Ena dagen tänker jag "fuck it man lever bara en gång varför inte ha kul" nästa dag tänker jag bara att mitt liv är ett sånt stort jävla fiasko o jag sitter snart med sprutan i armen eller nåt. Tar sällan tyngre opiater eftersom jag fan inte ha råd och vet att jag fastnar för all jävla skit jag ens rör. Jag är mellan 24-27 år. Och jag vet fan inte vad jag ska göra för att inte fortsätta på denna banan innan de går för långt.
Förlåt för jävligt rörigt inlägg bara skrev allt som kom upp i skallen, va skönt. Vet att mina problem inte är någonting jämfört med många andras här, jag måste nog bara inse de själv, jag har ju inte sett mitt brukande som ett problem innan, har sett på de som något roligt som inte är sån big deal, de kanske de inte är, ja vene?
Pm:a eller skriv här vad som om ni har nåt som kan hjälpa bara. Mycket som måste ändras i psyket bara kanske. Få mig att vakna upp, kanske bara få mig att inse att de inte är så illa som jag börjat tro dom senaste dagarna. Jag vet verkligen inte..ska ja sluta fjanta mig och rycka upp mig på nåt vis? Hur fan gör man de?
Har tagit tram ca 100mg bara nu varje dag i 1,5 år, några dagar i veckan i russyfte uppemot 800mg, har varierat. Vissa perioder har de varit mer sällan av rustillfällena men vissa perioder flera gånger i veckan. Men som sagt alltid 100mg varje morgon.
Jag tar det inte mot värk, dagsdosen har varit som en antidep, om de varit verkligt eller placebo efter nästan samma dos i 1,5 år vet jag ej. Vad har jag att förvänta mig för AT? Idag var första gången utan nånting. Mycket ångest men det brukar jag ha ofta dock men en jävla skillnad nu, någon speciell ångest jag inte kännt förut. Har add och personlighetsstörning kan de göra allt värre?
När fysiska avtändningen är över om jag får någon (har haft lite frossa/svettningar, hjärtklappning, illamående yrsel idag bara än så länge men inte så mycket, kan va att ja inte ätit så mkt med )tänkte jag börja med elvanse som jag ändå har på recept, för att få energi som den jag fick på trammen, om jag ens fick de? Är det smart? Och när bör jag börja med den isåfall?
Har tagit två xanor ksalol känner mig lugnare men typ besvärat över nånting jag inte kan sätta ordet på, jag får typ lite ångest av att ta ångestdämpande, det är rätt sjukt. Men det är nog för att jag vill inte knarka längre, är rädd att fasta i bensoträsket ist. Men nånting måste jag ta. Hur länge kan jag göra de? Blir bara mer och nya droger hela tiden, vill sluta med allt men de kommer la aldrig gå. Kommer detta gå bra eller? Är ju inga höga doser jag tagit dagligen, men domhär veckovis "tramdagarna" jag kallar de känns hemskt att aldrig få göra igen. Tror ni psykiska absen blir värre? Att jag inte får så mycket fysisk? Vet inte vad jag babblar om riktigt någon får gärna pm:a. Detta känns inte bra bara, har så fett svagt psyke..låter säkert fjantigt som fan detta. Men så mkt sitter i huvudet och jag vill bara sluta med allt och alla tramdagar 800-1000mg vafan jag känner att jag lika gärna kan byta ut till tyngre skit så jag inte behöver ta så mycket men jag vill ju inte.
Jag har min lgh kvar inga betalanmärkningar, en fin familj. Men inte haft ett riktigt jobb i hela mitt liv, inget körkort ingen bedrift förutom ett slutbetyg från gymnasiet..några ströjobb, kommer aldrig bli anställd efter att ha vart borta från arbetsmarknaden i flera år..känner mig bara kass.
Mina enda "vänner" jag har kvar är pundare och jag passar inte in, vissa nytt folk jag träffat blir chockade när jag kommer och drar linor o petar i min tabletter högt och lågt varje fylla, och när jag super flera ggr i veckan o ringer gamla bekanta. hur fan hamna jag här? Familjen vet inget , psykiatrin vet inget. Jag ser fräsh och fixad ut gör allt för att dölja. Vill inte ha nån missbrukarstämpel i mina papper resten av livet. Jag äter inte mat längre nästan, jag glömmer bort de.
Ena dagen tänker jag "fuck it man lever bara en gång varför inte ha kul" nästa dag tänker jag bara att mitt liv är ett sånt stort jävla fiasko o jag sitter snart med sprutan i armen eller nåt. Tar sällan tyngre opiater eftersom jag fan inte ha råd och vet att jag fastnar för all jävla skit jag ens rör. Jag är mellan 24-27 år. Och jag vet fan inte vad jag ska göra för att inte fortsätta på denna banan innan de går för långt.
Förlåt för jävligt rörigt inlägg bara skrev allt som kom upp i skallen, va skönt. Vet att mina problem inte är någonting jämfört med många andras här, jag måste nog bara inse de själv, jag har ju inte sett mitt brukande som ett problem innan, har sett på de som något roligt som inte är sån big deal, de kanske de inte är, ja vene?
Pm:a eller skriv här vad som om ni har nåt som kan hjälpa bara. Mycket som måste ändras i psyket bara kanske. Få mig att vakna upp, kanske bara få mig att inse att de inte är så illa som jag börjat tro dom senaste dagarna. Jag vet verkligen inte..ska ja sluta fjanta mig och rycka upp mig på nåt vis? Hur fan gör man de?
jag håller på dig 
