Jag gillar Anders Piltz (1943). Jag gillar Anders Piltz vldigt mycket. Han r professor emeritus i latin vid Lunds universitetet och katolsk prst och dominikanbroder i dominikanerorden. Jag frsker lsa det mesta han publicerar, vare sig det r i bokform eller i krnikor eller artiklar i dagspress. Vem frutom av Piltz kan man f en hnvisning till Thomas av Aquino i en krnika i GP? Han medverkar dessutom ofta i filosofiska- och teologiska rummet p Sveriges Radio. Jag har vid flera tillfllen hr p forumet sagt att han borde invalts i Svenska Akademien. Jag beklagar mig ofta ver att jag inte bor i Lund och kan bevista hans gudstjnster.
Han har den dr i dagens Sverige alltmer sllsynta bildningen som omfattar bde filosofi- och teologihistoria. Hans verblick ver kristendomens idhistoria hr i vst tycker jag r fantastisk. Medan det inte r ovanligt att svenska humanister idag har superkoll p Hegel och Foucault r det allt frre som kan frmedla vetandet frn den skolastiska traditionen och bertta fr oss okunniga om vad som frsiggick p medeltida universitet. Det r en tradition, ett vetande, som inte fr frsummas och glmmas bort. Bde den sekulra filosofiska traditionen och kristendomens idhistoria r de tv viktiga stommarna fr vrt intellektuella arv. Och detta menar jag r vsentligt ven om allt frre svenskar har en kristen tro. Detta drfr att trots att mngen svenskar glmt bort Gud s r allt det som tnkts inom ramen fr den kristna tron och inom ramen fr kyrkan s omfattande och djuplodande att det ocks r allmnt angelget fr alla intellektuella. Jag ser egentligen inte filosofi och teologi som tv motstridiga verksamheter, som inte har ngonting att lra av varandra. Jag ser dem som tv aspekter eller sidor av tnkandet, som stndigt korsbefruktar och griper in i varandra. Jag tror att det r vanskligt att tnka sig att, "h nu r Gud dd och d behver vi inte bekymra oss om kyrkans stora tnkare lngre". I sjlva verket har filosofer och teologer alltid lrt av varandra. Bde Heidegger och Spengler (som allts r filosofer) har med varsin liknande rad sagt om Augustinus (354430), en av kyrkohistoriens absolut viktigaste teologer (Doctor ecclesiae liksom), att "Augustinus r den ende som sagt ngonting av vrde angende tidens problematik". Filosofen Deleuze hmtar inspiration angende begreppet ontological univocity frn den store medeltida skolastikern Duns Scotus (12661308). Och omvnt har teologer alltid ltit sitt tnkande befruktas av filosoferna. Det behver vl knappast sgas att Thomas av Aquino (12251274) gjorde det till sitt livsuppdrag att frena det bibliska tnkandet med Aristoteles. Augustinus lrde sig i sin tur oerhrt mycket av Plotinus (204270) och nyplatonismen verlag.
Man mste allts hlla bda dessa traditioner borta frn glmskans gravkammare de r syskon som mr bst tillsammans. Piltz r en hjlte hr. Hrtill verkar han av radioprogrammen att dma vara en mycket ppenhjrtad och sympatisk mnniska. Hans samtal med Ulf Danielsson, professorn i teoretisk fysik, r ett vldigt fint samtal mellan tv dmjuka och gentemot varandra msesidigt intresserade personer.
Slutligen, hr kommer ett axplock av favoritstycken frn ett antal av hans bcker:
Hr skriver han vackert och gripande om sitt frhllande till kristendomen i Adam, var r du? (2005), i kapitlet "Kan man vara kristen?":
Tnkvrt om en gemensam nmnare fr Europa:
Hr skriver han insiktsfullt om Gudsbilden i Gamla Testamentet:
Igen om kristendomens betydelse:
Han har den dr i dagens Sverige alltmer sllsynta bildningen som omfattar bde filosofi- och teologihistoria. Hans verblick ver kristendomens idhistoria hr i vst tycker jag r fantastisk. Medan det inte r ovanligt att svenska humanister idag har superkoll p Hegel och Foucault r det allt frre som kan frmedla vetandet frn den skolastiska traditionen och bertta fr oss okunniga om vad som frsiggick p medeltida universitet. Det r en tradition, ett vetande, som inte fr frsummas och glmmas bort. Bde den sekulra filosofiska traditionen och kristendomens idhistoria r de tv viktiga stommarna fr vrt intellektuella arv. Och detta menar jag r vsentligt ven om allt frre svenskar har en kristen tro. Detta drfr att trots att mngen svenskar glmt bort Gud s r allt det som tnkts inom ramen fr den kristna tron och inom ramen fr kyrkan s omfattande och djuplodande att det ocks r allmnt angelget fr alla intellektuella. Jag ser egentligen inte filosofi och teologi som tv motstridiga verksamheter, som inte har ngonting att lra av varandra. Jag ser dem som tv aspekter eller sidor av tnkandet, som stndigt korsbefruktar och griper in i varandra. Jag tror att det r vanskligt att tnka sig att, "h nu r Gud dd och d behver vi inte bekymra oss om kyrkans stora tnkare lngre". I sjlva verket har filosofer och teologer alltid lrt av varandra. Bde Heidegger och Spengler (som allts r filosofer) har med varsin liknande rad sagt om Augustinus (354430), en av kyrkohistoriens absolut viktigaste teologer (Doctor ecclesiae liksom), att "Augustinus r den ende som sagt ngonting av vrde angende tidens problematik". Filosofen Deleuze hmtar inspiration angende begreppet ontological univocity frn den store medeltida skolastikern Duns Scotus (12661308). Och omvnt har teologer alltid ltit sitt tnkande befruktas av filosoferna. Det behver vl knappast sgas att Thomas av Aquino (12251274) gjorde det till sitt livsuppdrag att frena det bibliska tnkandet med Aristoteles. Augustinus lrde sig i sin tur oerhrt mycket av Plotinus (204270) och nyplatonismen verlag.
Man mste allts hlla bda dessa traditioner borta frn glmskans gravkammare de r syskon som mr bst tillsammans. Piltz r en hjlte hr. Hrtill verkar han av radioprogrammen att dma vara en mycket ppenhjrtad och sympatisk mnniska. Hans samtal med Ulf Danielsson, professorn i teoretisk fysik, r ett vldigt fint samtal mellan tv dmjuka och gentemot varandra msesidigt intresserade personer.
Slutligen, hr kommer ett axplock av favoritstycken frn ett antal av hans bcker:
Hr skriver han vackert och gripande om sitt frhllande till kristendomen i Adam, var r du? (2005), i kapitlet "Kan man vara kristen?":
"Det ska genast erknnas: jag r impregnerad med kristendom frn brjan, buren till dopet ngra dagar gammal, och har ytterst sllan missat en sndagsgudstjnst sedan tv rs lder. Kristendomen, dess texter och bildvrld, r mitt universum. Barndomens lnga obegripliga predikningar med dess sllsamma ord och arkaiska syntax programmerade min knsla fr svenska sprket." (Adam, var r du?, i kapitlet "Kan man vara kristen?" s. 57).
Tnkvrt om en gemensam nmnare fr Europa:
"Finns det alls ngon gemensam nmnare fr Europa, d mste det nd till slut vara evangeliet - formulerat i de fyra evangelierna. Som bekant r Jesu budskap lngt ifrn s klart som en reklamman skulle nska. Det ligger i Jesu de att bli missfrstdd, ocks betrffande det viktigaste. Ocks sveket utgr en del av evangeliet, som upprepade gnger och uttryckligen understryker att lrjungarna inte fattade ngot av vad deras mstare sade. Trots det anfrtrodde han dem sina uppgifter.
I en tid nr relativt f mnniskor str i ett personligt frhllande till evangeliet - ty faktum r att inte mnga r vl frtrogna med dess text och dagligen mediterar ver dess innebrd och lter sina handlingar bestmmas av det - r det paradoxalt nog lttare att p nytt stt nrma sig texten. Obekantskapen med den, liksom den ringa allmnbildningen om kristendomens innehll verhuvud, har skapat en ny ppenhet. Det gr p nytt att lsa texten med friska gon.
Och vad Europa till slut kan anfra som sitt bidrag till vrlden r just detta budskap om mnniskans tragiska men rddade frihet. Om detta handlar evangeliet, vars grundtexter fr all framtid freligger p den dtida europeiska gemenskapens stora sprk, den grekiska dialekten koin. Det hr till evangeliets storhet att det inte frenklar, att det lter mnniskans motsgelser komma till sin rtt. Evangeliet lter mnniskohjrtats avgrund visa sig, lika vl som dess kallelse till hisnande ting. Evangeliet avsljar spnningen mellan det som r och det som kunde vara. Dri skiljer det sig frn ideologierna och femrsplanerna. Det oroar genom sina absoluta krav utan att dma misslyckandet. Det visar misslyckandets och motgngens oersttliga plats. Svikaren kallas till ngot stort." (Mellan ngel och best. Mnniskans vrdighet och gta i europeisk tradition, s. 18f).
I en tid nr relativt f mnniskor str i ett personligt frhllande till evangeliet - ty faktum r att inte mnga r vl frtrogna med dess text och dagligen mediterar ver dess innebrd och lter sina handlingar bestmmas av det - r det paradoxalt nog lttare att p nytt stt nrma sig texten. Obekantskapen med den, liksom den ringa allmnbildningen om kristendomens innehll verhuvud, har skapat en ny ppenhet. Det gr p nytt att lsa texten med friska gon.
Och vad Europa till slut kan anfra som sitt bidrag till vrlden r just detta budskap om mnniskans tragiska men rddade frihet. Om detta handlar evangeliet, vars grundtexter fr all framtid freligger p den dtida europeiska gemenskapens stora sprk, den grekiska dialekten koin. Det hr till evangeliets storhet att det inte frenklar, att det lter mnniskans motsgelser komma till sin rtt. Evangeliet lter mnniskohjrtats avgrund visa sig, lika vl som dess kallelse till hisnande ting. Evangeliet avsljar spnningen mellan det som r och det som kunde vara. Dri skiljer det sig frn ideologierna och femrsplanerna. Det oroar genom sina absoluta krav utan att dma misslyckandet. Det visar misslyckandets och motgngens oersttliga plats. Svikaren kallas till ngot stort." (Mellan ngel och best. Mnniskans vrdighet och gta i europeisk tradition, s. 18f).
Hr skriver han insiktsfullt om Gudsbilden i Gamla Testamentet:
"Ateister och agnostiker har gjort oss stora tjnster genom sin kritik av gudsbilderna. Men den kritiken ingr redan i den bibliska traditionen. Erfarenheten av Guds frnvaro, ja av Guds dd, r en vsentlig del av mtet mellan Gud och mnniskan. Guds utblottelse r en vsentlig del av mnniskoblivandet. Kristendomens och kyrkans utblottelse hr ocks dit.
Tnk n en gng p den heliga historien. Den frsta egentliga utsagan i Bibeln om vad Gud r str hos profeten Jesaja: Du r sannerligen den dolde Guden (Jes 45:15). Gud kan man inte se, inte frestlla sig. Det r inte tilltet att gra sig ngon bild av honom, vare sig i tanken eller i tr och sten. Gud uppenbarade sig i den brinnande busken, eldstoden och molnstoden i knen, molnen och blixtarna p Sinai, men inget sgs om Guds utseende. Han sger till Mose: Mitt ansikte fr du inte se. Ingen mnniska kan se mig och verleva (2 Mos 33:20). Alla uppenbarelser av Gud r samtidigt ett besljande. Mose fr bara se Gud p ryggen." (Se ansiktet: tjugofyra esser infr inkarnationens mysterium, s. 55).
Tnk n en gng p den heliga historien. Den frsta egentliga utsagan i Bibeln om vad Gud r str hos profeten Jesaja: Du r sannerligen den dolde Guden (Jes 45:15). Gud kan man inte se, inte frestlla sig. Det r inte tilltet att gra sig ngon bild av honom, vare sig i tanken eller i tr och sten. Gud uppenbarade sig i den brinnande busken, eldstoden och molnstoden i knen, molnen och blixtarna p Sinai, men inget sgs om Guds utseende. Han sger till Mose: Mitt ansikte fr du inte se. Ingen mnniska kan se mig och verleva (2 Mos 33:20). Alla uppenbarelser av Gud r samtidigt ett besljande. Mose fr bara se Gud p ryggen." (Se ansiktet: tjugofyra esser infr inkarnationens mysterium, s. 55).
Igen om kristendomens betydelse:
"Bde religion och kultur befinner sig i kris. Det r kristendomen som har ftt och burit de stora texterna, katedralerna, de vackraste konstverken, poesi, sng, dans, teater, lagstiftning, skola, universitet. Sedan lnge ligger kristendom och kultur i skilsmssa. Krisen skadar bda parter. Den moderna tankens ledande arkitekter har utgtt frn att tron frslavar mnniskan. Bde kultur och tro har lidit en svr blodfrlust av detta". (Se ansiktet: tjugofyra esser infr inkarnationens mysterium, s. 7).
__________________
Senast redigerad av Caesare 2016-11-20 kl. 15:25.
Senast redigerad av Caesare 2016-11-20 kl. 15:25.
Kanske skils vi t en bit in p resan. Kanske bestmmer vi oss bda fr att ka hem. Kanske nr vi bda mlet fr resan.
