Borde jag gå om universitet år (psykisk hälsa)?

Jag mår rätt så psykiskt dåligt sedan gymnasiet och har nästan aldrig någon motivation. De enstaka få tillfällena då jag får en smula motivation till att plugga är dagen innan tentan/inlämningen. Jag har ärligt talat ingen motivation att göra någonting, vare sig det är att göra rent rummet eller gå ut. Det enda jag gör är att spela datorspel och gymma, bokstavligen det enda.

Min studievägledare sa att ifall jag vill kan jag gå om året med en garanterad plats, eftersom jag har en diagnos. Borde jag gå om? Just nu har jag ingen motivation för något och har inte fått hjälp av psykolog trots att jag kontaktat de i Augusti, jag visst att mitt psykiska tillstånd skulle förhindra mig från att klara av det, detta var anledningen i att jag sökte hjälp längesedans, jag plannerade detta men fick ingen hjälp.

Exempel är idag, nu har jag en inlämning fast jag valde att bara göra det idag, inte dagarna innan utan just idag, pga detta misslyckas jag nu med denna inlämning eftersom jag inte fattar något.

Så vad borde jag göra? Mina föräldrar vill inte att jag ska sluta, de är även ignoranta om mina problem.

Bara du vet om du kommer klara det egentligen.

Men en fråga, du sa att du har en diagnos? Vad är det för diagnos?

Har själv fått en ADHD diagnos i "ungvuxen" ålder och därmed börjat medicinera mot det och känner att jag är betydligt mer motiverad till att ta tag i saker och även avsluta dem nu när jag fått medicinen Elvanse utskriven. Hade det riktigt tufft med skolresultaten innan och ska nu försöka ta tag i det där.

Är det adhd du fått diagnos för och får du någon form av medicin?

Hög funktionell autism, aspergers.

Konstigt att du inte får hjälp. Det har du väl rätt till. Där måste du pressa på. Det är verkligen inte okej. Bryter de inte mot vårdgarantin?
I alla fall kan det inte vara okej att du inte får samtalstöd.

Och ja. Gå om ditt år. Lägg din energi på att fixa så du får hjälp av psykiatrin.
Ring sjukvårdupplysningen 1177 och fråga om dina rättigheter.
http://www.1177.se/Blekinge/Regler-o...Vardgarantier/

Jag vet inte ifall det gäller mig för att vara ärlig. I Augusti kontaktade jag en kurator i ungdomsmottagningen som sedan sa att jag borde få prata med en psykolog, så de skickade en remiss och sedan dess har jag inte fått något svar. Efter ungefär 3 veckor gick jag tillbaka och de sa att de nu har börjat gå igenom remisserna och då sa jag ok och väntade mer.

~3 månader passerade så jag gick dit igen och de gav mig nummret till en närhälsa någon annanstans dit remissen inte skickades, så blev rätt så förvirrad och gav bara upp då. Nu har ~4 månader passerat utan hjälp eller något.

TL;DR: Komplikationer angående remiss så ingen hjälp på ~ 4 månader.

Någon? Borde jag bara gå om eller?

Okej jag förstår, jag är inte så jätteinsatt i det tyvärr.

Hoppas det löser sig!