Vad betyder ett land - Varför ser vi inte världen/universum som något gemensamt?

Hej
Jag funderade på varför vi ska av ("Tradition"?) känna oss patriotiska för det land vi har fötts i eller lever i?

Det känns som att denna ("Tradition") håller oss i samma bubbla som Religionen, dvs vilket land/familj som utövar det så ska man dyrka samma religion.
Och om man försöker ta sig ut från denna tradition (att man tror på annan religion, ateist eller tror enbart på vetenskapen), så får det sina konsekvenser;
I extrema fall i form av att man blir utstött (förlorar familje/kusin/släkt/förbindelsen), för att man helt plötsligt förvandlats till en annan sorts människa (med sämre värde) och man ses som en skam/förrädare för familjen/landet).

Varför kan vi inte betrakta oss själva som en medborgare av jorden/universum?
Och kämpa för det istället för vårt land (ett område i jorden)?
Skulle jag valt ovan, skulle jag betraktas (av landsmännen) på samma sätt som om jag valt; att gå ur religionen? T ex: Att jag är någon slags skam/förrädare?

Mvh
Groom

För att kunna bevara nationalstaten och således kunna uppföra infrastruktur som skola och välfärd.

Det är inte av tradition som man är patriot. Människor "hejar" på den gruppen som de känner att de tillhör.
Skulle Jorden spela fotboll mot en annan planet så skulle vi heja på Jorden.
Spelar Europa mot USA så hejar vi på Europa.
Spelar Sverige mot Frankrike så hejar vi på Sverige.
Spelar Västergötland mot Skåne så hejar jag på Västergötland, spelar min stad mot en annan stad så hejar jag på min stad, spelar min klubb mot en annan klubb i min stad så hejar jag på min klubb och spelar min kompis mot en annan medlem i min klubb så hejar jag på min kompis.

engelsk wiki har väl en hyfsad bra beskrivning ( svenska wiki går inte allas att lita på..)

https://simple.wikipedia.org/wiki/Nationalism

nationalstaten som institution är i grunden altruistisk, dvs man jobbar för att medborgare i staten skall ha det bra. Men naturligvis finns problem.

Trots allt är det väl den institution som fungerat bäst hitintills, Sovjet fungerade ju inte så bra.

Jag är övertygad om att människor behöver känna en tillhörighet och att nationen är ungefär en så bred tillhörighet som vi klarar av. Dock gäller det att vara pragmatisk.

Jag är ganska övertygad om att assimilation av immigranter, hade fungerat bättre om vi hade haft en start identitet och stolthet över Sverige.
(Men nu är det på riksdags nivå bestämt att Integration skall gälla, man behöver inte anpassa sig

För vänstern och kulturmarxister är nationen roten till allt ont. Man har lyckats fragmentera Sverige på kort tid vi är nu ett land där ingen känner tillhörighet, försvarsviljan är låg och vi ser resultatet av kulturmarxismens/ vänsterns härjningar.

Man kan fråga sig själv är jag beredd att gå ut på gatorna och kämpa för Sverige , eller Europa, svaret på denna fråga är nej för de flesta.. d.v.s. vi har en mycket svag nationell och europeisk identitet.

finns en bra artikel om kulturmarxism ( hyfsat neutral sådan) på engelsk wiki

https://en.wikipedia.org/wiki/Frankfurt_School

(jämför den utflippade artikeln om kulturmarxism i svenska wiki, infiltrerad av vänster?)

Socialismen när ju idén om att arbetare i alla länder skall förenas, inga arbetare skall tvingas kriga mot varandra. Iden var ju ett resultat efter alla krig mellan nationalstater

Extremnationalism är inte vacker, och kan användas för att ställa till mycket. Precis som extremvänstern.

Vi får nog acceptera att vi människor grupperar oss och försöka hitta ett system där vi kan jobba i hop ändå...

Det är ju det här vänsterpack och Globalistsvin vill.

För att förenkla saken
Om din farmor och farfar har byggt upp en gård för dig när någon annan låg på latsidan. Ska alla komma och bo på din gård?
Äta din potatis och kött?
Bo i ditt hus?
Bo i din säng?
Köra din bil?
Knulla din fru?

Vart går gränsen?

Problemet handlar väl mer om att den som har det relativt bra förväntas ge upp sina fördelar och dela med sig till någon som inte har hjälpt till att bygga upp det? Ett land är ju mer som ett system där människor som bor där har valt och skapat ett system och om det funkar så vill man ju gärna att detta ska fortsätta så. Om man bara öppnar landet och släpper in alla som vill så finns ju landet och dess värden inte kvar längre. Visst kan det bli något bättre men det kan också bli något mycket sämre så varför riskera något?

För att något ska kunna urskiljas i alltet måste det vara annorlunda från något annat, samma sak gäller nationer där precis som människor ska kunna observeras som separata enheter utav andra enheter överförs samma princip på större kluster av människor som förenas kring egna värderingar eller uppfattningar de kollektivt skapar.

Det är alltets oändligt kreativa natur där det kan skapa 10 miljarder (oändligt) många människor som alla är unika som ett uttryck för dess mångsidighet som alla observerar varandras skillnader - med detta då alla konflikter eller annat det innebär.

Samma sak gäller grupper i formen av mindre samhällen, länder eller föreningar mellan länder som skapar motsättningar som i sin tur leder till konflikter mellan dessa grupper; för det behövs för att urskilja en sak från en annan.

Skulle säga att man ska respektera formen på universum som uttrycker sig genom separation med kontroverser och leva efter det; men internt vara medveten om att det bara är ett slags spel universum spelar med sig självt för att definiera sig självt när det är obegränsat i hur det kan uttrycka sig.

Jag förstår inte vad det här har med mitt inlägg att göra?
Jag menar att vi ska leva som civiliserade människor och inte barbarer.

Försöker du omvandla mina fredliga avsikter till någon slags plundrare/barbar?

Dina frågor är sunda.

Man väljer ju inte av vem, vilka eller var man föds eller av vilka som sätter upp exploaterings-reglerna(lagar och bedömningar från ovan). Möjligheterna att sedan påverka dessa regler är mycket små, rörlighet likaså. Att få välja bort sina föräldrar så tidigt som möjligt, borde egentligen ligga mycket högt upp på den globala politiska dagordningen. Man föds in i beroendeförhållanden man själv inte valt och som i ringa utsträckning bygger på förnuft och i hög utsträckning på lydnad. Stat och religion har infekterat varandra med sina hierarkier. Kejsaren måste ju få den ångest som kommer av exploatering, lindrad av påven/gud, och storkapitalisten av presidenten.

Vill man förstå europas framväxt bör man förstå romarrikets uppgång och fall, tysk-romerska riket, de olika furstedömena, och senare de olika nationalromantiska projekten, som mest av allt liknar någon påtvingad bög-bastu där osjälvständiga gubbar klappar varandra i ryggen som vid någon fotbollsmatch. Man ska låtsas dela samma osäkra narcissism som dem själva. Drivet av den osunda självkänsla deras föräldrar gett dom i brist på verklighetsbaserat förnuft. Men som dom av ängslan och lydnad fortsätter bejaka. Därav begreppen authoritarian personality, eller infantil personlighet, så som jag uppfattar PelleSagas version på det hela.

Problemet med landfördelning och möjlighet att upprätta nya områden, är ju hur fördelning av makt och ägande ser ut på jordklotet. Det är knappast så att vi lever i ett gulligt tomte-land där alla får en jordplätt som med samma möjlighet att bruka. Vi föds med och förvärvar olika förutsättningar. Begreppet lat är att maktord, för mänskor som saknar analysförmåga. Allt är inte förutsägbart och linjärt, varför det behövs grundläggande fri- och rättigheter, kanske särskilt då mänskor ramlar nedåt. Detta brukar ibland slätas bort som pk, eftersom det ses som ett bevis på intellekt att terminera resonemang med olika kategorier, helst blandat med sarkasm, ironi, shabloner eller personangrepp. Fri- och rättigheterna inskränks av den urholkade demokratin, bakom vilken störst skuld ligger hos dom allra rikaste och hos korrupta män och kvinnor med makt på alla nivåer. Dvs. alla som inte drivs av hela sanningen och förnuftet, men som tror sig göra det.

Jag hejar inte på något lag. Man har alltid idioter, skit och skit att vänta sig.

Det enda du kan förråda är hela sanningen. Vill man långsiktigt göra det svårt för sig och bli en satan som blir religiös
på äldre dar, kan man reducera delarna i sanningen till små atomer som inte påverkar varandra.

Men vad har gjort att du valt just avgränsningen land för vilken omfattning din samhörighet ska sträcka sig? Varför inte kvarteret? Universum som TS föreslår? Norge, england och ungern kanske? eller nån annan godtycklig avgräsning?

Är du indoktrinerad att nationen ska vara begränsningen eller råkar du bara kännas rätt i hjärtat liksom?

Därför att vi ännu inte har tekniken för att skapa ett stabilt våldsmonopol av den storleken. Och det är ju inte som om ingen försökt, ända sedan gamla Mesopotamien har imperium efter imperium fallit.

Ett exempel på den begränsade informationsteknologin är hur språk förr sönderföll till dialekter och snart till sinsemellan obegripliga språk på en eller ett par hundra år.

I regel är de som lockar med globalism ute efter att underkasta andra folk sina privilegier och villkor som hotar att innebära död eller slaveri.

Beträffande dina funderingar kring religion och vetenskap, så är det mycket riktigt som du uttrycker det ett antingen eller tänk. För att vi människor skall kunna utveckla vårt samhällsbygge så måste vi nog kom till en insikt som gör att vi kan förena dessa båda tankesätt i något nytt och fruktbart.

Beträffande synsättet att betrakta sig som världsmedborgare så rör väl sig världen i den riktningen. Jag tänker då på globaliseringen, internet och klimatavtalet i Paris. Personligen ser jag mig i första hand som världsmedborgare och i andra hand svensk.