En kort titel för ett stort ämne som man tveklöst diskuterat hundratals gånger, inte bara på flashback utan också överallt.
Men frågan är väl egentligen enkel, vad innebär det att vara god?
Jag ska ger er bakrund: jag har alltid tyckt att altruism, storsinthet, överseende, givmildhet, vänlighet och alla andra attribut som man kan associera till "godhet" är tecken på svaghet, men ju mer jag filosoferar desto mindre tror jag det.
Jag har tänkt att godhet bara finns på film och historier, att i verkligheten så utnyttjas goda människor på ett mycket missbruksamt vis. Men samtidigt, en person som antingen tänker enbart på sig själv och att gynna sig själv utan en tanke på hur det påverkar andra eller en person som medvetet och avsiktligen vållar andra skada för sin egna njutning/vinning lever inte liv som är så mycket bättre, i min mening...
Jag känner mig kluven, å ena sidan vill jag vara god, osjälvisk, vänlig osv men å andra sidan vill jag inte bli utnyttjad utav människor som använder min samarbetsvilja för att gagna enbart sig själva... Och jag ska villigt erkänna att jag själv kan vara väldigt arrogant, självisk och småsint. Men jag har också självhat, och det jag hatar är att vara sådär arrogant och självisk.
Jag är intresserad av vad ni tycker om "godhet". mer specifikt:
vad är det? enkelt förklarat alltså
går det att vara det eller finns bara goda människor på film?
är det önskvärt att vara god i verkligheten, eller blir man utnyttjad?
om ni har något annat att säga om godhet, så gör det! (Jag är medveten om att jag inte nämnt hur komplext godhet kan te sig i olika situationer)
Men frågan är väl egentligen enkel, vad innebär det att vara god?
Jag ska ger er bakrund: jag har alltid tyckt att altruism, storsinthet, överseende, givmildhet, vänlighet och alla andra attribut som man kan associera till "godhet" är tecken på svaghet, men ju mer jag filosoferar desto mindre tror jag det.
Jag har tänkt att godhet bara finns på film och historier, att i verkligheten så utnyttjas goda människor på ett mycket missbruksamt vis. Men samtidigt, en person som antingen tänker enbart på sig själv och att gynna sig själv utan en tanke på hur det påverkar andra eller en person som medvetet och avsiktligen vållar andra skada för sin egna njutning/vinning lever inte liv som är så mycket bättre, i min mening...
Jag känner mig kluven, å ena sidan vill jag vara god, osjälvisk, vänlig osv men å andra sidan vill jag inte bli utnyttjad utav människor som använder min samarbetsvilja för att gagna enbart sig själva... Och jag ska villigt erkänna att jag själv kan vara väldigt arrogant, självisk och småsint. Men jag har också självhat, och det jag hatar är att vara sådär arrogant och självisk.
Jag är intresserad av vad ni tycker om "godhet". mer specifikt:
vad är det? enkelt förklarat alltså
går det att vara det eller finns bara goda människor på film?
är det önskvärt att vara god i verkligheten, eller blir man utnyttjad?
om ni har något annat att säga om godhet, så gör det! (Jag är medveten om att jag inte nämnt hur komplext godhet kan te sig i olika situationer)
................................... blir du en people-pleaser så har du fått mycket efarenhet av att vara god , tror då att du även får ett eget lugnare liv av alla de erfarenheterna du har fått av att lösa andras problem när du själv råkar ut för nått ................. sedan så har du nog också många vänner i ditt kontaktnät ....................... så jag anser att godhet alltid vinner i längden
det handlar om medmänsklighet