drygt 50 stess mg igår- Idag sjuk ångest. Kommer nozinan däcka mig?

Åh vad skönt att höra.. Då är du på rätt ställe.
Ta all hjälp du kan få.

Tror på dig. Nu verkar du motiverad

Önskar dig stort lycka till.
Mvh

Dels verkar du ha ångestproblem och missbruksproblem.

Men då är bens värdelöst. Man barar ökar i dos. Bättre med lyrica. Lätt och hålla dos och inte farligt med biverkningar för mig.

Noozinan? Ja det brukar släcka elefanter om man har sömnproblem. Skit i benso och imovane. Ta en noozinan, lite mirtazalin och några droppar theralen så sover du 12 timmar. Lätt att få utskrivet också. Man måste inte gå och fastna på skitbenso som bara slutar funka ändå. Bra för stunden dock...

Haha, inte lite sjukt att hitta den här tråden. Jag tänkte bara uppdatera. Åkte faktiskt iväg på behandling som jag skrev om, medan jag var inlagd på psyk, att jag stod i kö till. Lämnade Stockholm och mitt gamla liv bakom mig. Det var inte enkelt men är nykter sen 2017 iaf.

Jag bumpar tråden, så om någon som befinner sig i en liknande situation ser att det faktiskt kan bli bättre. Mitt liv var så fucked up på den tiden, blir ledsen av att se vad jag skrev och av att komma ihåg hur jag mådde.

Uppskattar än idag era ärliga svar i tråden, jag var nog ute efter lite "det är synd om dig"-kommentarer, men jag behövde höra något annat.

Fan vad kul! Skönt att höra att du kom ut på rätt sida.
Av ren nyfikenhet, hur klarar du livet nu utanför behandlingshemmets säkra dörrar? Har du fortfarande någon typ av underhålls medicin eller står du helt fri från alla tabletter?

Det går, med tanke på vart jag var för bara några år sedan, väldigt bra för mig. Helt ok fast anställning, bil och egen lägenhet och inhen kontakt med soc/fk eller liknande.

Jag har buprenorfin som enda medicin just nu

Har tänkt mycket på den här tråden senaste dagarna och jag måste, ett par år försent, tacka er. Jag tror på riktigt att era inlägg i den här tråden pushade mig åt rätt håll.

Jag är nykter och har ett fantastiskt liv nu, så annorlunda från när jag startade denna tråd.

Flashback kan vara så jävla fint ibland <3

Till er som sitter fast i missbruk, läs den här tråden. Ni ser hur djupt ned i misären jag var, men har vänt allt på ett par år. Kan jag kan ni!

Sorry att jag bumpar en så gammal tråd, men behövde få detta sagt.

Åter igen, stort grattis!
sitter själv mellan valet och kvalet ifall jag ska gå till LARO. Ena sidan är jag extremt trött på att handla subutex illegalt, å andra sidan är jag rätt bekväm med tillvaron utan diverse andra droger och känner att jag har livet under kontroll.

Har också missbrukat dagligen i över 15 år innan jag bestämde mig för självmedicinering med substitution. (metadon första 2 åren och 0,5mg sub/dag senaste 4 åren)

Är orolig att jag kommer bli avstängd från programmet ifall jag använder några cannabisprodukter, som många gånger är den enda medicin som hjälper mig. Hur hårt är det på mottagningarna? Är du själv absolutist utöver substitutionen, eller tar du dig en holk eller ett glas vin ibland?

Sorry för Ot

Tänkte bara uppdatera ännu en gång, kanske gör det om typ 5 år igen haha..

Allt går fortfarande bra för mig, är kvar i laro och verkligen fått ordning på livet. Jag bumpar tråden för er andra där ute som kämpar, ni ska veta att det går att ändra sig. Det är bara läsa tråden så ser ni hur illa ute jag var.

Målet just nu är att lämna laro, jag har börjat trappa ner dosen av bup, men det är ganska jobbigt. Laro är verkligen inget man bara ska kasta sig in i. Trots detta så ångrar jag inte att jag körde på laro, jag hade nog inte levt annars.

Kämpa på allihop!

Tack för att du delar med dig. Jag har fått mycket att tänka på efter en syratripp jag tog i går. Jag såg framför mig hur ensam drogerna långsamt gjorde mig, samtidigt som jag gjort förlust på förlust på förlust. Jag intalade mig att om jag bara antogs till LARO skulle allt lösa sig. Jag är LARO-patient sen augusti 2025 och står på 16 mg buprenorfin. Det har absolut stabiliserat mig. Tidigare var jag diagnostiserad med GAD. Bup ger såpass ångestlindring att jag inte längre uppfyller kriterierna för diagnos. Vidare gör bup mig mindre depressiv. Jag höll på i nästan tjugo år med olika antidepressiva under perioder, något jag inte har behov av i dag. Inte minst slipper jag tänka på att få ihop pengar. Även om pengarna ibland var ärliga begick jag ändå narkotikabrott varje dag. LARO-läkaren ordinerar en insomningstablett (Stilnoct) eftersom det är dokumenterat att min svåra sömnlöshet är en betydande orsak till mitt beroende av neråtdroger. Läkarens erfarenhet är att patienter med även alkohol/benz-beroende klarar sig bättre från sidomissbruk om de under en ganska lång tid även står på nåt som går på GABA när LARO inleds. Så i nån mån har jag en tvåfaldig substitutionsbehandling. Gott så. Jag borde vara nöjd. Mina receptorer matas på, jag har aldrig ångest längre och jag sover superstabilt när jag ser till att motionera under dygnet. Men det finns en baksida av allt jag stoppar i mig. Buprenorfinet har även släckt något i mig. Jag kan sakna ett driv jag hade tidigare. Jag är liksom nöjd med att inte nåt händer. Om ett spår av ångest över detta kommer vid läggdags försvinner det med sömntabletten. Jag är en beroendeperson ut i fingerspetsarna. Trots att jag inte kan ha nån abstinens av opioider eller alkohol/benz kan jag få lust att maxxa mitt mående. Då känner jag nånstans inom mig att räddningen förmodligen finns nån annanstans. Jag vet uppriktigt sagt inte vad nästa steg blir. Jag nämnde LSD i inledningen. Jag ser annorlunda på psykedelia än de droger som jag missbrukat. Psykedelia hjälpt mig i livet. Utan gårdagens tripp och dagens 4-MMC hade jag nog inte blivit så öppen för att jag behöver ta emot hjälp. Och den hjälpen tror jag inte består i att upprätthålla ett status que i belöningssystemet. Vad tror ni?