Borderline + cotards syndrom gör att jag stänger ned butiken för gott

Jag klarar inte av att träffa en och samma person två dagar i rad utan att jag börjar lacka på denne p.g.a småfel och jag kommer på mig själv varenda jävla gång efteråt och tänker "inte nästa gång" men allt blir bara för krystat och jag går in i väggen igen. Samtidigt så är jag död både på det fysiska och mentala planet sen år 2012 och döden klarnar sig allt mer vilket gör att jag blir mer och mer en ilsken utomjording som kommer bli en paranoid fönstergubbe 45 år för tidigt.

Men detta är det liv som jag valde.

helvete... jag är mer isolerad än en fånge i isolering eftersom mina val i vardagarna är redan gjorda på förhand för att isolera mig mer.. jag tappar kontrollen... spontant vill jag åka till Amsterdam och ta in på radisson o knulla horer en hel helg tills jag inte klarar av att se mig i spegeln längre.

Jag kan ta in mig till psyket. Där ta de bort min mobil o mina kläder byts ut mot en tisha o mjukisbyxor, ett gemensamt rum med tv som ska delas med 12 andra pers och maten är urusel och personalen pratar bara människa med varandra och pratar patient med de inlagda. Sen får jag träffa en läkare som ger mig lyrica att klara mig med under dagarna.

Trots allt detta så vill jag söka mig in dit och vara instängd i psykiatrins missvårdande famn.

edit: missvårdande borde bli ett ord i ordlistan imo.

Du kanske borde skriva skönlitterärt? Eller så gör du redan det.

Hade inte detta passat bättre i "lätta på trycket" tråden? Eller vad vill du att vi ska säga/diskutera?

Hoppas iallafall det löser sig för dig, och du. Skriv en bok!

Mig veterligen är det svårt att bota emotionell instabil personlighetsstörning DBT ERGT MBT och vad fan det heter känns som luftpastej.
Dejtade en tjej som hade extrem problematik med sina psykiska sjukdomar, men jag gav upp efter några veckor av intensivt dejtande för hur mycket skit jag var tvungen att gå igenom.

Jag har fortfarande inte tagit tag i mig själv så skall jag ta tag i någon annans liv med större problematik än vad jag själv har..

In på psyket du, du vet ändå du kommer ut på några dagar och återvänder inom kort.

Eller så är det skärpning som gäller. Du är kapten över ditt eget liv, lägg inte skulden på någon annan. Visst, man kan ha oflyt i livet gällande gener och tidig uppväxt men det gör inte saken bättre att bara skita i allt.

Må Gud välsigna din själ.

Som du förmodligen har märkt så har ditt medvetande förändrats lite den senaste tiden och det beror på att gud hände och rörde om på jorden och gör det fortfarande. Gud är det större medvetandet som styr oss och det använder oss djur på jorden som pussel för att rädda jorden från undergång och människan från sig själv! Tyvärr så har du råkat i luven med din omgivning och blivit slirig mot din omgivning och tvärtom och under omständigheter så har du nästan gett upp hoppet om livet! Ditt medvetande har förstärkts så pass att du inte längre blir medveten om dig själv och din kropp på samma sätt som tidigare! Och alla i din omgivning går också genom denna medvetande förändring vilket gör att de får svårt att förstå dig och sig själva ibland då känslan av motgång kan bli stor!

Vad för bok ska jag skriva? (varför?) Jag har noll koll på litteratur och grammatiken e kass också. Blir i bästa fall en osläppt Hasan Kheimiri bok.