Vem har mest att förlora? Barnet eller den vuxne.

Hej

När barn dör finner man inte ord för något så överjävligt. Den allmänna uppfattning är att det är värre att ett barn dör än en vuxen. Men varför? Vem har mest att förlora? En vuxen människa med familj, nära och kära? Som kanske dessutom är en direkt samhällsnytta. Spädbarnet.. kan förlora den framtid som den har framför sig. Men vad mer?

Finns det något liv som är mer värt än ett annat? Vad finns det för egentliga skäl till att ett spädbarnsliv är av större förlust än ett vuxet liv?

Det är en svår fråga. Om man ska ranka vad som är värst så är det nog dödsfall som händer mellan 7 och 15 års ålder. Därefter är det dödsfall som sker mellan 2 och 6 års ålder och från 16 och uppåt. Jag menar att din premiss är fel som säger att om ett spädbarn dör så är det värre än om en vuxen dör. Jag kan ha fel men det känns som om en 20-åring dör så drabbar det människor mer än om en ettåring dör. Men som sagt - det är en svår fråga. Samtidigt som vi blir helt bestörta när en två månaders bebis dör så aborterar vi foster som levt i magen i ett antal månader. Någonstans måste man dra gränsen men det är inte problemfritt.

Det ligger inte någon annan värdering i det än antalet förlorade livsår. Så givetvis är det värst när barn dör.

Jämför med att det är okej att man dör när man är över 80 år. Då har man levt sitt liv.

Det är sannolikt det du säger om att vi aborterar foster hit och dit. Ett barn som är medveten om sig själv och sin omgivning är förmodligen av större förlust än ett spädbarn.

Den som förlorar sitt barn förlorar mest.
Du kommer att förstå när du själv får barn.

Jag misstänker att det handlar om att både föräldrar som de samhällen och byar människor bygger upp, ansvarar över barn. Sedan tror jag att det är överjävligt att förlora ett barn i låg ålder då ett äldre åtminstone tagit sig ur föräldrahemmet och räknas som självgående och vuxen nog att ansvara för sig själv. Dem vi har närmast, känns mest. Dessutom binder barn samman människor på helt andra "i nöd o lust" kriterier än vad äktenskap gör. Dödsfall av barn splittrar definitivt familjer.

Frångår vi någon form av princip att dem närmaste alt mest skyddslösaste betyder mest så är det nog som så att den med störst nät av människor, blir den som betyder mest. Den mer isolerade människan får lägst betydelse.

Jag tror att spädbarnsdöd inte räknas som så viktigt mer än att det är hemskt att förlora ett barn överhuvudtaget och spädbarn räknas till den sorgen.

Jag förstår att det påverkar föräldrar och anhöriga.. Men vad har individen själv att förlora mer än sin framtid?

Om man endast tänker att barnet är ett medel för andra. Då har barnet egentligen inget egenvärde.

Oavsett ålder. Kan man någonsin förlora mer än sitt liv?

Egenvärde är nog ovidkommande. Saken är att man förväntar sig inte att överleva barn utan att barn ska begrava de äldre.

Eftersom du utgår från att man kan förlora mer så är den vuxna enstöringen eller den gamla människan minst förlust och barn samt människor med status de största tragedierna döden levererar oss människor.

Det där egenvärdet måste handla om att väcka känslor av förlust hos andra, för den som är död så kvittar det nog.

De har båda lika mycket eller lite att förlora. Det har ingen substans i sig. Det bara är.

Den som blir ensammen kvar har förlorat mest i relation till om hen är vuxen eller barn, som mist en vuxna eller barn

När en är död så är minnet och medvetandet borta.. så ingen av dem förlorar något.
Omgivningen får tycka vad den vill, det påverkar inte den dödes situation.

De allra flesta liv är relativt meningslösa för samhället, men ett spädbarn skulle kunna göra en oerhörd insats för världen när det växer upp. Chansen är ju rätt liten men ändå större att en normal vuxen person helt plötsligt skulle bli supersmart/ambitiös/driven nog att göra en märkbar insats.