Misslycka universitet pga psykisk ohälsa?

Har försökt kontakta studievägledaren i universitet men hon svarar inte ens på mina mejl längre (hon svarade på min första men slutade sedan svara på mina andra). Jag visste att min psykiska ohälsa skulle vara ett hinder, det är därför jag sökte hjälp hos kurator i augusti innan universitetet började. De skickade remiss nu har jag inte fått något svar överhuvudtaget. Jag kontaktade de och de gav mig nummer till en närhälsa där de sa att jag inte ens finns i jävla registret, att jag helt enkelt inte har skickat någon remiss.

De sa att jag kan få hjälp men bara ifall jag skickar om en ny remiss, sa bara fuck off eftersom jag inte ska vänta i flera månader till för hjälp. "Hjälpen" man får av psykologer är inte värt ett skit (har erfarenheter några år sedan), men har ingen aning vart jag annars ska vända mig. Kan inte plugga överhuvudtaget pga detta.

Så vad borde jag göra? Innan ni säger åt mig att begå självmord av någon jävla anledning, försök säga det till någon face-to-face.

EDIT: Har inga pengar för privat sjukvård. Är ju student.

Finns en massa fler ställen på uni där du kan få hjälp.
Börja hos elevhälsan som har sjuksköterskor och kontakt med läkare.

Ta kontakt med någon annan studievägledare än den du mailat med.

Håll inte på och maila en massa! Tystnadsplikten sätter käppar i hjulet för vad
kurratorn kan/får skriva i ett mail.


Ta dig i kragen och gå dit och träffa personerna på riktigt.


Allt ditt strul och alla dina studier går att fixa till! Jag lovar!

Kuratorn och elevhälsan har sett betydligt mycke värre fall än ditt,
så var inte orolig! Gå dit och få hjälp.

Se också till att få hjälp med sjukintyg eller annan dokumentation så att CSN inte
tjurar ihop och börjar jävlas med dig.


En bra kurrator eller studievägledare kommer att vikta dina kurser och
berätta för dig vilka kurser du ska satsa på. Gå hellre ner i studietakt under en
period än att hoppa av helt!

Avslutningsvis: Du är långt ifrån den enda i samma sits! Finns flera i varenda
klass som nån gång har det tufft på högskolan eller universitetet.


Ge inte upp!

Hur vet du att de sett värre fall? Ts har inte skrivit vad det handlar om

Matematik, min vän. Sannolikhet, mängdlära och antal...

Sen skriver Mulz alldeles för bra, välartikulerat och koncist för att vara
riktigt illa ute.

Problemet är att jag har misslyckat en kurs i matlab programmering, och så måste jag göra en omtenta på linjär algebra. Imorgon så börjar en kurs på mekanik 1 och så går matematiken vidare, ligger helt enkelt efter. Vet inte vad jag ska göra.

Du ska göra som jag säger.


Att plugga matte på universitetsnivå är tufft. Finns liksom inget sätt att prata sig
genom kurserna så som man kan göra inom en del andra utbildningar.

Du behöver hjälp med att vikta kurserna, hjälp med grundorsakerna till dina problem och
framförallt behöver du studiero, så du kan fokusera på att läsa. Hjälp med andra ord.


Har man det för rörigt i tillvaron eller en massa problem i olika former så går det helt enkelt
inte att plugga helfart, oavsett hur välmotiverad, intelligent eller viljestark man är.
Kraven är så höga idag på heltidsstudier.

Inget blir bättre av att du sitter hemma och mår dåligt eller försöker gissa dig till vad som
ska hända och vilka regler som gäller kring vilka kurser du får fortsätta läsa trots en bommad
tenta. Det kan rätt person på universitetet svara på.


Sök hjälp. Ta reda på vad som gäller. Slappna av och var rädd om dig.

Uni kommer alltid att finnas där och du kan läsa kurserna i den takt som passar dig!

Kanske kan du läsa ifatt och om inte så har du i alla fall gjort ditt bästa!


Ta nya tag! Och ge inte upp!

TS, du får kloka råd av streckkod.

Misstänker du att du lider av psykisk ohälsa som går ut över studierna bör du omedelbart ta kontakt med studenthälsan på ditt lärosäte. Ibland kan man till och med lämna sitt nummer där helt anonymt så ringer de upp. För studenthälsan är det vardagsmat med studenter som lider av psykisk ohälsa, trist nog är nog mörkertalet här ganska stort.

Studerar du även på en ort där det utbildas psykologer så brukar de söka volontärer för utbildningsterapi (handlett av legitimerade psykologer) för en generös penning om någon alls. Kan vara något att tänka över.

Gällande studievägledaren, gå dit och fråga face-to-face när han/hon har tid för ett enskilt möte med dig. Boka in tiden. Var ärlig om hur din situation, att studietakten just nu känns väldigt jobbig. Ta inte upp psykisk ohälsa med denne utan gör det med kurator eller psykolog. Ty studievägledaren är kunnig inom hur "systemet" bland kurser funkar, inte nödvändigtvis på hur psyket funkar...

Lycka till!