"Jag kan inte leva utan musik" -människor. Dom ljuger!!!

Överlag tycker jag inte man ska bry sig så mkt om andras image på det viset, mest synd för dom på det hela taget som förmodligen hade haft trevligare om de pysslade med nått de genuint gillar, men jag ser inte varför det skulle påverka mig eller ens vara i närheten av mitt problem helt enkelt.

Mitt musiklyssnande, biodlande, mc åkande, dalahästtäljande eller vad det nu må vara är rätt frikopplat från hur andra ställer sig till det hela.

På ett vis håller jag med dig till 100% och lever själv allt som oftast så, men på ett annat plan kan jag bli lite irriterad av folk som "kör nån grej", det är ju ändå min/omgivningens beundran dom får/är ute efter och dessutom som i det här fallet vårt gemensamma space dom inkräktar på.

Det blir lättare att förstå och acceptera att man blir överröstad av musik om man vet att det i alla fall ger den andra parten något på riktigt.

Ser jag en kille som jag uppfattar genuint bilintresserad dra ur en ferrari på rätt sätt så ljudet piskar mellan fasaderna kan jag med lätthet tänka att det är kul för, och njuta med, honom men om samma bil körs av en person som får i fel växel och tjuvstopp och som ser ut att mest ha köpte den för att showa med blir jag genaste lite mer petig med bullernivåer och hans rätt att inskränka på mitt space i det offentliga rummet. Om du förstår hur jag menar.

Lite som en flyktingvurmare som kör sin grej och har hela köket fullt med flyktingar är helt ok i mina ögon, medans den som påstår sig vara det men knappt själv ens är utanför tullarna blir lite mer irriterande och svårare att inte störa sig på.

Ok, nu fattar jag lite mer hur du menar och ur det perspektivet har du många bra poänger.

Det är troligen såna där som gillar Kent, Håkan Hellström, Coldplay och Ghost du tänker på. Dom ÄLSKAR "så mycket bättre". Dom brukar också häva ur sig idiotuttalandet; "Jag är allätare" eller "jag kan lyssna på all sorts musik".

Något man snabbt kan bevisa som lögn genom att lira lite vad fan som helst som är det minsta utmanande för sinnena, må det vara electronica, progressive, jazz, stoner eller riktig rock.
Då får dom oftast krupp direkt och vill stänga av.

Märkligt att de måste stänga av musiken när de ändå påstår sig vara besatta av musik till allt. För känner själv att trots att jag är långt ifrån någon som är besatt av musik, så brukar jag ha musik i bakgrunden vid koncentration. Stänger inte av musiken bara för att koncentrationen går upp, utan snarare blir det mindre aktiv lyssning på musiken.

Ge dig. Brukar du bli upprörd när folk säger att de hatar något som de egentligen bara ogillar, också?

Ja du kan ju inte ens gå in på lidl och handla utan att lyckas hata alla som är där och avsluta med att kalla hela deras kundgrupp för "Jävla untermenschen" så du kan stänga käften och köra in huvudet i röven, när det gäller frågor som handlar om att acceptera sin omgivning.

Haha!

Jag klev på en öm tå, ser jag.

Jag är en sådan människa som nästintill alltid lyssnar på musik, har gjort så sedan jag var liten.

En vanlig dag för mig innebär musik i badrummet när jag gör mina morgonbestyr, musik u hörlurarna samtliga åtta timmar jag jobbar per dag, och så fort jag kommer hem slår jag igång musik i ljudanläggningen hemma.

Jag använder musik till främst två saker:

1. Aktivera hjärnan
2. Överrösta hjärnan

Min hjärna är överaktiv och högljudd. Jämt. Har alltid varit sån. Den babblar högljutt om högt och lågt och håller aldrig klaffen. Utom när jag snickrar, skjuter pilbåge eller lyssnar på (intelligent) musik.

Det är en nödvändig ventil. Ett andningshål, som jag skulle vara betydligt fattigare, om kanske inte död, utan. Förkärlek för progressive och doom metal, ett intresse jag bara delar med min partner och en gammal KK, så jag tar de chanser jag får.

Jag var ofta "tvungen" att ha musik när jag var yngre. Men med åldern har jag lärt mig uppskatta tystnaden mer och mer. På den tiden lyssnade jag även på sådant jag egentligen inte gillade, bara för att ha musik i bakgrunden. Idag har jag högre krav på det jag lyssnar på. Musiken ska tilltala mig och helst göra mig euforisk och uppåt. En del förfasar sig över att jag gått över från att i yngre dagar varit hårdrockare och endast lyssnat på hårdrock/metal till att bli allätare och kunna uppskatta musik i alla genrer. Verkar som om vissa inbitna metalheads tycker man är en "förrädare" om man byter stil eller blir mer open-minded.

Det finns alldeles säkert de som upplever att deras liv känns meningslösa utan musik. Men måste man spela så högt att det stör andra och det inte går att föra en normal konversation, så har man nog snarare attitydproblem och jag har svårt att tänka mig att dessa personer finner det njutbart, utan de gör det mer för uppmärksamhet och för att provocera. I den stad där jag tidigare bodde var jag ute tidigt en Lördagmorgon varpå någon spelade Gyllene Tider så det hördes över hela bostadsområdet. Jag var fyllsjuk och irriterad och kunde inte lokalisera varifrån det kom men hade jag gjort det hade jag säkerligen gått upp och slagit sönder stereon för vederbörande.

När jag springer, donar i garaget osv så är musik nästan ett måste, och för mig så kan musik helt klart höja koncentrationsförmågan. Men det måste vara rätt musik, skulle P3 stå på i bakgrunden så blir det bara ett oerhört irritationsmoment!

Har en lite skum grej inbland att jag gärna lyssnar på klassisk musik när jag spelar datorspel. Gillar känslan att rycka fram med en Tigervagn med lite violspel i lurarna...