Moralfilosofiskt problem: Hur ska bilen programmeras?

Jo. Men jag tror det finns en poäng, eller rättare sagt två, i att inte låta bilens algoritmer ge sig in i djuplodande resonemang om rätt avlägsna följder av sitt agerande. Dels tar det tid, och dels gör det bilens uppträdande nyckfullt och svårförutsägbart. Den regel jag angivit är lätt att lära för alla trafikanter, och vi har sedan att förhålla oss därtill, liksom till regeln att det är dumt att stå under ett träd vid åskväder.

Tillbehörsmarknaden kommer säkerligen att svämma över av elektroniska små dosor som "trimmar" din bil att göra det DU vill att den ska göra i trådskaparens tänkta scenario. Exempelvis pluggar du in en enhet i OBD kontakten som "talar om" för bilens elektroniska system att det sitter 8 passagerare i vagnen och således kommer att välja köra över de tre lekande små barnen på vägen.

Visst. Man kan också redan nu köra på fyllan. Icke desto mindre är det olagligt.

Ok,så på fråga 1 så svarar du alltså b) Väja för barnen och då alltså offra dig (bilens passagerare)

Möjligen. Jag är ingen expert på "krockfysik", men jag inbillar mig att en frontalkollision med ett föremål av gjutjärn med ett barns volym/form vore mer förödande än en snedträff mot berget. Som frågan är formulerad leder det i alla fall till förarens död, men bilen gjorde vad den kunde...

Möjligen kan man inte programmera bilen att göra man måste bestämma sig för hur man vill att bilen agerar.
Du köper och åker alltså i en bil som väjer in i en bergsvägg eller nedför en ravin om jag springer rakt ut i vägen när du kommer åkandes med din familj i 90km/h.
(snälla svara inte att du inte har nån familj...)

Bilen agerar enligt den regel jag angivit, nämligen så att den maximerar förarens överlevnadschans under antagandet att eventuella föremål på vägen, med detekterad hastighetsvektor och uppskattad volym, består av massivt järn. You (and the car) do the math...

(Jag har en mamma och två katter, om det har någon betydelse.)

Ja det bästa är ju att bilen både väjer för mig och inte väjer för mig så du i bilen också överlever det har du rätt i så får det bli, over and out.

Japp mycket jidder lär det bli...

Vad vi än må anta om framtidens förarprogram kan vi nog vara rätt förvissade om att de kommer att baseras på sannolikhet snarare än kasuistik.

Bilarna måste sälja! och ingen vill köpa en bil som väjer undan in i en bergvägg för någon som springer ut i vägen, och ingen vill ha självstyrande bilar som är programmerade att offra (köra ihjäl) människor som springer ut i vägen...

Jag väljer "e)": Bilen ska vara programmerad så att jag alltid har möjlighet att själv att ändra destination eller ändra mig, kanske jag ångrar mig när jag är halvvägs till Östersund och vill åka till Uppsala istället. Det verkar orimligt att en bil ska vara samma som en båtresa till Åland låt säga: har du köpt biljetten så åker du med båten till destinationen, punkt slut. En bil är inte en båtresa, buss eller tåg, det är ett sätt att resa individuellt där du själv har inflytande över rytm, hastighet och riktning: stoppa för att äta, gå på dass eller bara titta på naturen. Kanske till och med att vända halvvägs och åka hem.

En bilresa är ett uttryck av individualism, väldigt annorlunda från att hoppa på ett plan till London eller stiga in i en hiss.

Programmering av en självkörande bil måste ta allt detta i betraktande för annars kommer ingen vilja ha den, vi vill ha inflytande eftersom det är ett individuellt transportmedel (det är ingen hiss). Men om vi har inflytande hamnar också alla "olyckor" i händerna på föraren. Och det är precis var vi vill att ansvaret ska hamna. Huruvida krockundvikande algoritmer är bättre än människor har ingen egentlig betydelse.

Frågan passar egentligen bättre på passagerarplan, passagerarbåtar och tåg ;-)

Det tror jag inte.


Hoppas jag gjorde din tråd rättvisa eftersom den är bra och viktig.